Brandlarm i hyreshus.

Helt plötsligt stod det brandkårssoldater utanför mitt fönster. Klockan var strax efter fem på morgonen. Tidningsbudet hade larmat dem om att det luktade brandrök i trapphuset. Jag berättade för brandmännen att någons brandvarnare tidigare pipit. Det här innan tidningsbudet gjort sin runda i trappan.Ljudet lät som att batterierna till brandvarnaren tagit slut. Inflikade att jag gick ut för att röka utanför porten efter att morgontidningarna blivit utdelade. Jag kände också en brandlukt.
  Brandmännen kontrollerade trappan. Jag öppnade även i källaren åt dem. Ingenting därnere. Ingenting syntes i trapphuset. Kan ha varit någon som lagade frukost, varvid oset blev för kraftigt.  Just det här är det farliga med brandvarnarna i huset. De är alltför känsliga. Ofta går brandvarnarna i gång , när folk står i köket och lagar mat. Ingen hyresgäst reagerar längre vid ljudet av en brandvarnare som piper. Om det någon gång skulle brinna på riktigt, lär folk inte reagera förrän det är försent.
  Den här gången behövde brandkåren inte bekämpa en brand. Tur dock att de tog larmet på allvar. Nästa gång kan det vara en riktig brand.

Olåsta postfack i hyreshus.

Det här borde jag egentligen inte lägga ut på en blogg. Dock, saken i sig är upprörande.
   I samband med renoveringen av mitt hyreshus togs de gamla dörrarna till lägenheterna bort. Därmed inget brevinkast längre. I stället fick vi hyresgäster nycklar till postfack ute i trapphuset. Positivt för postpersonal, som därmed slipper springa i trappor.
Knatade ut i trappan vid halvfemsnåret i gårkväll. Jag blev irriterad.  Brevbäraren hade struntat i att låsa postfacken. Vem som helst kan gå in i trapphuset och stjäla min och mina grannars post! Bildbeviset ser ni här.
Förvisso handlar det garanterat om slarv. Antingen det eller ren nonchalans. Oavsett vad handlar det om grov vårdslöshet. Människors post ska inte hanteras på det här oaktsamma sättet.
   Hellre brevinkast och spring för brevbärare än att tjuvar ska kunna stjäla andras post.

Damfotboll superettan IFK Kalmar-Hammarby 28 maj 2016.

HAMMARBY ÄR DE BÄSTA! HEJA, HEJA BAJEN 💚👍👊

Sistlidna lördagen spelade Hammarbys damlag i fotboll bortamatch i Kalmar. Självfallet fanns undertecknad på plats.
 I ärlighetens namn var det förhållandevis tunnsått med Hammarbyare på läktaren. Jag hade förväntat mig en större uppslutning.

Första halvlek var inte mycket att hänga i julgran. Hammarby kom ingen vart. Det syntes att laget var skadedrabbat. IFK Kalmars ledningsmål var logiskt.
  Det enda roliga under den första halvleken var när undertecknad kände ett pockande behov från blåsan. Jag upplät panikartat min röst: Blås då, domarn! Jag behöver pinka!
Ytterligare en Bajare hakade på, varvid vi skanderade "pisspaus! pisspaus!"
Domaren lyssnade faktiskt på oss och blåste för halvtid.
Trädet som står bakom läktaren fick sig en oönskad dusch. Dock välbehövligt för undertecknad.

Andra halvlek var lite roligare. Våra damer petade in två mål. Den andra baljan var läcker och värd inträdespengen. Tyvärr gjorde Kalmar ytterligare två mål varför förlusten var ett faktum. Ärligt talat var IFK:s damer närmare 4-2 än vi var en kvittering.
Extra surt att en ex-Hammarbytjej petade in den definitiva förlustbollen för oss.
 
Hur som haver, vi var i alla fall tre Bajen Fans som stöttade Hammarbys damer före, under och efter matchen.

Nästa match vinner vi!

Närtrafik i Mönsterås kommun och interpellation från Vänsterpartiet.

Understundom innehåller lokaltidningar notiser som framkallar leenden, frivilliga eller ofrivilliga.
Dagens Östran/Nyheterna innehåller en "tarm" på Mönsteråssidan, som illustrerar detta.
Vänsterpartiet i Mönsterås har uppmärksammat att det finns många frågor kring närtrafiken, speciellt vad det gäller information till allmänheten. Därvidlag har de buntat ihop en interpellation till ett kommunfullmäktigemöte, där de säger att "Regler för när man får använda sig av tjänsten är svårbegripliga och nästan omöjliga att få kunskap om utan tillgång till dator." 
Så långt är jag med Vänsterpartiet. Många pensionärer i Ålem har ingen aning om hur närtrafiken fungerar och dess regelverk.
 Vänsterpartiet har sin egen lösning klar. Kommunen bör informera "om detta genom hemsidan."
.....God dag yxskaft, Vänsterpartiet.....Vad har de utan dator för glädje av att kommunen informerar på sin hemsida? Självfallet vore en liten broschyr till hushållen bättre. Därvidlag skulle upplysningen nå alla. Vänsterpartiet gör det kardinalmisstag många företag och myndigheter plägar göra. De utgår från att alla har dator, vilket definitivt inte är fallet. Det allmänt avskydda KLT är generalsyndaren i det här avseendet.I det här sammanhanget blir skevheten desto större. De som har störst behov av närtrafiken, pensionärerna, är oftast just de som inte har dator. Publicera information på webben är totalt missriktat. Dock, det må sägas, tanken är god från Vänsterpartiet.

 (Tarm är journalistspråk. Betyder notis på sida bredvid den större artikeln/de större artiklarna. Såvida jag ej missminner mig.)

FA-cupen. Kvartsfinal omspel West ham - Manchester United.

FA-cupen i England. En av få cuper som är intressant att följa. I veckan spelade mitt favoritlag Manchester United omspel borta mot West ham. Första halvleken av matchen i London var i ärlighetens namn inte särskilt intressant.
  Andra halvlek var desto roligare. Åtminstone för en Unitedsupporter som undertecknad.
  West hams försvar schabblade i början av halvleken. En passning uppåt slogs rakt mot en Unitedspelare, varvid denne och en medspelare fick öppen gata framåt. West hams försvarare hann aldrig ställa om sig. 0-1av Rachford. En ren bjudning. Efter det var matchen Manchester Uniteds.
Backlinjen i West ham återhämtade sig aldrig riktigt. Gång på gång hamnade de fel i positionerna. Uniteds höga press uppåt gjorde sitt till.
  0-2 var logiskt. West hams backar tappade ånyo markeringen och Uniteds Fellaini kunde enkelt stöta in bollen. Målvakten i West ham var ej att klandra. Denne hade inte mycket hjälp av sitt försvar.
  Matchen var i praktiken vunnen. Tyvärr backade United hem lite för tidigt, vilket straffade sig. Londonlaget lyckades göra 1-2 efter ett nickmål. Resultatet av ett passivt Unitedförsvar. Viss spänning infann sig. Jag blev nervös, när West ham skickade in vad som först såg ut som en kvittering. Målet dömdes dock bort på grund av offside. Reprisbilderna visade att detta var korrekt dömt. West ham klarade inte av att spela sig förbi Uniteds säckförsvar, varvid vi nådde semifinal efter visselpipans sista signal.
  Förvisso var segern välförtjänt, men det berodde främst på två saker. West ham har anfallaren Lanzini. En klasspelare. Ensam räcker han inte. Manchester United har målvakten Gea. Han ensam bär upp Manchester United. Utan honom är United ett bottenlag. Synliggjordes i denna cupmatch. Geas räddningar var huvudskälet till Uniteds vinst.
  Semifinal mot Everton väntar.

Nedläggning av bankkontor i Ålem.

Det är ganska märkligt att företag och myndigheter hela tiden försöker få kraftiga försämringar att framstå som förbättringar. Speciellt gäller detta vid åtkomlighet. Människor utan åtkomst till dator lämnas utanför samhället. Servicen på småorter försvinner och folk tvingas mer eller mindre att flytta för att kunna få service.

I och för sig drabbar den senaste försämringen inte undertecknad. Jag är sparbankskund. Däremot drabbas grannar i trappan ity att de är kunder hos Handelsbanken. Tidigare om åren har Handelsbankens kontor i Ålem haft öppet fyra halvdagar i veckan. För ett tag sedan sänkte banken plötsligt sina öppettider till enkom två förmiddagar i veckan. Anmärkte till grannarna att Handelsbanken förmodligen har planer på att lägga ner sitt kontor i Ålem. Minskningen av öppettider var ett förebud. Olyckligtvis för naborna hade undertecknad rätt i sina aningar.
  Handelsbanken skickade för ett tag sedan ut ett brev till sina kunder i Ålem. Kontoret på orten läggs ner från och med början av juni. Verksamheten koncentreras till Mönsterås. Detta säger banken ger "förbättrad service". Det görs för att "kunna möta alla våra kunders behov".
Snömos! Vad kunderna i Ålem behöver är ett öppet kontor. Många pensionärer i Ålem har sina konton hos Handelsbanken. De har inga datorer. Framför allt pensionärer hamnar fullständigt på pottkanten. Dessa tvingas nu ta buss en mil bort för att kunna uträtta bankärenden och för att kunna prata med personal om eventuella ärenden. På vilket sätt skulle detta vara "förbättrad service"?
  Handelsbanken skryter om att de finns nära sina kunder. På vilket sätt betyder nerläggning av ett kontor närhet till kunder?
Med andra ord, en rejäl försämring av servicen som banken försöker framställa som något positivt.

Tyvärr är försämrad service något som storbankerna satsar på. De tjänar pengar på att hänvisa kunder till Internet. Därmed kan de minska antalet anställda och kontor. Har denna minskning medfört vinster för kunderna? Nej. Det handlar som vanligt om att dra vanliga kunder vid näsan. Storbankernas kunder har sämre ränta på sina sparkonton och betalar aningen mer i låneränta än hos nischbanker. Acceptabelt i och med att det funnits kontor att vända sig till med ärenden. Varför ska kunder hos storbanker få sämre service utan att kostnaderna för kunderna minskar i motsvarande grad?
Handelsbankens kontor har annars en lång tradition i Ålem. Tidigare tillhörde kontoret vad som då hette Skånska banken. Det här företaget köptes upp. Skånska banken i Ålem blev Handelsbanken. Därmed känns det lite konstigt att det försvinner. Kontoret har funnits i många år.

För de som bor på småorter blir det allt svårare att kunna leva ett normalt liv i samhället. Fler tvingas flytta. Ålem är ett bra exempel. Kollektivtrafiken är numera bara ett skämt. Nedläggning av förutnämnda kontor är ytterligare en spik i kistan för pensionärers förmåga att kunna fortsätta vara boende på orten. Själv skulle jag flytta omedelbart, om det funnits möjlighet. Jag har dock åtminstone mitt bankkontor kvar i Ålem. Därmed klarar jag mig hjälpligt än så länge.
Däremot är tendensen alarmerande. Centralisering av verksamheter har aldrig varit av godo. Alla kan - och i vissa fall vill inte - leva sina liv via dator. Hur ska samhället ta hand om dem?



 

"Höga löneökningar hotar jobben i Sverige", Dagens industri och Svenskt näringsliv.

Undertecknad slänger emellanåt en blick i finanstidningen Dagens industri. Fredagsnumret 1 april visar verkligen hur skevt vårt samhälle har blivit.
  På en helsida hävdar intresseorganisationen Svenskt näringsliv att "höga löneökningar hotar jobb i Sverige". Andemeningen är att företag tvingas flytta jobb utomlands, där arbetskraften är billigare.
Vinsterna i företagen är för små för att tåla högre löneposter för vanliga anställda.
  Samtidigt i samma nummer förekommer en nyhetsartikel, vari det bland annat berättas att en vd för ett försäkringsbolag får ut 23 miljoner om året i lön. Miljonlöner för vd:ar är legio. Det är just dessa som även fått ohemult stora skattesänkningar under åren av borgerligt vanstyre.
Varför har Svenskt näringsliv inga helsidesannonser som protesterar mot dessa löner? Intresseorganisationen är emot att låglönearbetare får några hundralappar mer i månaden. De tycker att det är självklart att näringslivets toppar ska ha fantasilöner, årslöner som vanliga arbetare inte har en chans att komma upp i sammanlagt under ett helt arbetsliv.
  Min åsikt är enkel: Hur kommer det sig att företagens vinster tål dessa pinsamt höga löneposter för näringslivstoppar? Hur kommer det sig att företagen inte ser sig tvingade att hämta vd:ar från länder med lägre lönekostnader?
  Sanningen är att anständiga löneökningar ökar jobben i Sverige. Minskade inkomstklyftor höjer standarden för alla i vårt land. Ökade inkomster med mindre löneskillnader medför att mer pengar kommer i omlopp, varvid mer arbetskraft behövs för att producera mer. Hela samhället tjänar på detta. Ökade inkomstklyftor leder till det motsatta.
Eller för att uttrycka det enkelt så att personerna i Svenskt näringsliv fattar galoppen: Pengar sipprar uppåt, inte neråt.
Sänkta skatter och höjda fantasilöner för näringslivstoppar och högt skattetryck på låginkomsttagare i förhållande till de sistnämndas lön orsakar en ond spiral nedåt för samhället. Höginkomsttagare kan slösa och ändå ha stora summor över att placera i den finansiella sektorn. Låginkomsttagare med allt sämre standard tvingas låna pengar från den finansiella sektorn för att överleva. Följden blir minskade pengar i omlopp i samhället. Tjänster och varor efterfrågas inte lika starkt i och med sämre köpkraft hos de svagaste i samhället, varvid effekten blir större arbetslöshet.
Och så vidare. Just dessa faktorer har skapat de ekonomiska depressioner världen gång efter annan tvingats uppleva. Världen behöver minskade inkomstklyftor för att må bra, inte allt större inkomstklyftor.

Svenska cupen fotboll semifinal Hammarby-Häcken. Avslutande omgång rugby Six Nations Cup.

Skapligt drag på läktaren. Ljudnivån tog fart när Hammarby gjorde första målet, så ock hos undertecknad. Matchinledningen gjorde mig ändock fundersam. Missade passningar i överflöd går att stå ut med, enär säsongen är i sin linda. Det var backlinjen som gav mig skrämselhicka. Gång på gång skapade Häckens anfallare oreda i vårt försvar med sina löpningar. Spelarna tappade sina positioner. Räddningen under första halvlek var vår isländske målvakt. Utan dennes insats hade undertecknad dragit täcket över sig. Matchbilden såg inte bra ut.
  Farhågorna fick fog under andra halvlek. Häckens anfallsspelare sprang sönder vårt försvar. Gerhardsson - för en gammal E1-etta som mig var det ovant att se honom på motståndarsidan - hade läst oss till punkt och pricka. Bergstrand försökte få i gång laget med att göra tre byten samtidigt. Inte mycket att säga om. Något var tvunget att göras för att få i gång laget. Hjälpte dock inte mycket. Häcken sprang sönder oss. Hoppet tändes en aning vid kvittering till 2-2 för oss, men Häckens segermål var logiskt. Jag drog täcket över mig.
  Något måste göras åt försvarsspelet, när Allsvenskan drar i gång.

Laddade upp inför fotbollen med att se tre matcher på raken i Six Nations Cup i rugby.
England-Frankrike. De förstnämnda har ett bra lag. Oturen speglade dem i ansiktet under VM. I Frankrike pågår en generationsväxling, men de kämpade på bra trots att de bara hade äran att spela för. England tog med segern hem Grand slam. Välförtjänt.
  Irland-Skottland. Skottarna kom uttröttade till matchen efter förra veckans spel. Spelet blev därefter. Den gröna öns seger var odiskutabel.
  Wales-Italien. Jag är imponerad av Wales. Det lilla landet har fått i hop ett slagkraftigt lag. Walesarna fullständigt mosade Italien. Utklassningssiffrorna stack i väg. Wales tog sin största seger någonsin i sexnationers. Tyckte domaren kunde han blåst av direkt vid full tid. Förnedringen var redan total hos italienarna. Wales hann med ett försök till på övertid. Roligt för dem i och för sig.

Finns dock en sak jag inte tycker är roligt att se i rugby. Klungorna. Tillför inte spelet något och är tråkigt för oss i publiken att betrakta.

TV-bild åter. Upplösning av presentkortsproblem svävar i ovisshet.

Routern till TV:n lade av. Telia lovade i lördags att de omedelbart ämnade skicka en ny. Senast tisdag för att jag skulle vara i stånd att se Hammarbys kvartsfinal i Svenska cupen mot AIK. En match jag såg fram emot. Derby mot råttorna är alltid ett derby.
  Måndagen kom. Ingen router. Tisdagen kom. Ingen router. Jag svor ve och förbannelse. Undertecknad ville verkligen se cupderbyt. Det ramlade in inlägg på min Facebooksida om matchen, men det kändes bara irriterande.
  Onsdagen kom. Ingen router. Ringde Telia i ett ganska upprört tillstånd. De tillkännagav att de inte skickat någon router. "Du har fått fel information. Det är Mönsterås bostäder, som ska byta router." förmedlade kvinnan från Telia. Påpekade att Telia faktiskt kunde ha hört av sig om misstaget. Sporde om kompensation för felaktigheten från deras sida. Jag hade de facto missat en fotbollsmatch, som var viktig för en fanatiker som undertecknad. Jag får hyra tre filmer gratis. Klen tröst för ett Bajenhjärta. Jag hade hellre sett Söderbröderna sparka ut Gnaget ur cupen.
  Ringde mitt bostadsbolag på torsdagmorgonen. Pratade med en reparatör. Denne lovade att fixa problemet under dagen. Vid hemkomsten på kvällen från arbetet , visade det sig att reparatören hållit ord. Jag hade TV-bild igen. Plockade fram Murder, she wrote/Mord och inga visor ur programbiblioteket och såg därmed förra veckans avsnitt. Ett dåligt avsnitt för övrigt.
  Vad som verkligen irriterar mig är att jag kunde haft TV:n i gång redan i måndags. Undertecknad kunde ha sett Stockholmsderbyt, vilket jag föredragit framför tre gratisfilmer. Sjutton vet också när jag ska få tid att se dem. Hur som haver, jag kan åtminstone se semifinalen mot Häcken kommande helg. Under förutsättning att inget oväntat inträffar.

Historien om presentkortet i en möbelaffär har än så länge inte fått någon lycklig lösning. Den som köpte presentkortet kontaktade sin bank, men det visade sig att hon inte hade betalat presentkortet med sitt bankkort, utan hon betalade kontant. Frågan är om jag kan få någon glädje av min dåvarande födelsedagspresent. Jag tycker möbelkedjan kunde informerat oss om att det var plastkortet som bifogades presentchecken, som var det viktiga. Alla vi tog för givet att det var tvärtom.

Oturslördag med TV-bänk.

Fredagen var lång på arbetet. Jobbade men fick inget reellt gjort. Sådana dagar dyker upp i bland.
  Vaknade pigg på lördagen. Färden anträddes till Kalmar. Avsikten var att inhandla en ny TV-bänk. Min gamla tjock-TV står på en ännu äldre stereobänk, som i praktiken är lämplig för soptippen. Sliten och småtrasig.
  På femtioårsdagen fick undertecknad ett presentkort till en möbelaffär. Till presentkortet hörde ett litet plastkort, som jag antog var en reklampryl. Jag hittade en lämplig TV-bänk i möbelbutiken. Lämnade fram presentkortet i kassan, men fick stå där med lång näsa. Det var det lilla plastkortet jag skulle haft med mig. Det är på det kortet pengarna gäller. Klyftigt. Det kunde affären ha påpekat för den som köpte presentkortet till mig. Undertecknad tvangs lämna möbelbutiken i oförrättat ärende. Enda möjligheten är att den som köpte presentkortet ordnar fram ett kontoutdrag från köptillfället och kontaktar affärens administrationsavdelning.

Lördagens oflax var inte slut med detta. Vid hemkomsten bestämde jag mig för att slänga min gamla stereobänk i vilket fall som helst. En nabo hjälpte mig att flytta ner TV och vidhörande router på golvet i mitt vardagsrum, varefter vi bar bort bänken till en container stående vid hyreshuset bredvid. Skön känsla att dumpa den nötta möbeln. Tackade grannen för hjälpen och gick in i min lägenhet. Försökte slå på TV:n. Fungerade ej. Ringde Telia. Routern hade lagt av. De skulle skicka en ny. Förhoppningsvis kommer routern fram till på tisdag. Jag vill inte missa cupderbyt mot AIK den kvällen. Samtidigt måste jag hoppas att det bara är just routern det är fel på och inget annat.

Roligare lördagar har jag haft. Det är också en märklig känsla att inte ha tillgång till en dumburk, speciellt med tanke på att jag inte har någon dator hemmavid heller.

Sammanslagning av län till regioner.

Våra landsting ska tydligen slås samman till sex regioner i stället. Kalmar län ska buntas i hop med Jönköpings, Kronobergs och Östergötlands län. Nåja, glädjeämnet är att vi slipper Göteborg och Skåne
   Jag är inte förtjust i tanken. Så fort myndigheter och företag slås i hop till större enheter, försämras servicen för privatpersoner och kostnaden blir alltid större. Centralisering försämrar så gott som alltid. Skräckexemplen är många. Vi har exempelvis Arbetsförmedlingen, Arbetslöshetskassorna och Försäkringskassan, för att nämna några.

 I samband med de föreslagna regionerna har protester framförts som påminner om Nils Dackes dagar. Markaryds kommun i Småland vill hellre tillhöra Halland och Skåne. De känner större samhörighet med dessa landskap. Historiens vingslag ekar.
   När Gustav Vasa blev Sveriges kung på 1500-talet, förbjöd han smålänningarna att idka handel med skåningarna. Vid den tiden tillhörde Skåne fortfarande Danmark. Den småländska allmogen blev uppretad. De hade alltid idkat handel över gränsen, en gräns som inte existerade i verkligheten för folk på den tiden. Nils Dacke, en bonde bördig från Blekinge, fick sig en plats i historien. Dackeupproret var fött 1542, med Nils Dacke som framgångsrik ledarfigur. Revolten var framgångsrik i ungefär ett år, innan Gustav Vasa lyckades knäcka de motspänstiga bönderna för gott. Åsikterna från Markaryds kommun påminner om detta. Jag förstår Markarydsborna.

Idén om storregioner kommer från politiskt håll. Som vanligt försöker dessa slå blå dunster i folk genom att hävda att försämringar egentligen är förbättringar. Tyvärr sprids dylik desinformation som sanning. De som får lida är som vanligt den "vanliga" befolkningen.

Nytt arbete som gymnasielärare.

Året har inneburit en stor förändring i mitt liv. Min lägenhet i Ålem genomgick en helrenovering i slutet av förra året, varvid undertecknad tvangs bo i en evakueringslägenhet i Blomstermåla under tiden. Fungerade okej. Det var nära till affären och tv:n var utrustad med ett kanalpaket, som medförde att jag kunde se en massa kanaler jag normalt inte har hemmavid.
  I Blomstermåla sökte jag som vanligt arbete på olika håll. Skickade en ansökan som gymnasielärare i engelska och svenska till en friskola i Oskarshamn. Innerst inne hade jag ingen förhoppning om att få jobbet, men skickade ansökan ändå. Snopet nog blev jag uppringd av vicerektorn och ombedd att komma på anställningsintervju. Glädjande i sig. Var ett tag sedan en arbetsgivare var aktivt intresserad.
  Åkte på sagda intervju. Jag var totalt avslappnad, enär jag faktiskt inte trodde att skolan var genuint intresserad av att anställa undertecknad. Senast jag undervisade var på komvux i Kalmar för över ett decennium sedan. Vicerektorn ringde i början av januari. Hon undrade om jag var redo att börja arbeta hos dem. Svarade självfallet ja. En anställning där man de facto får lön för sitt arbete tackar man definitivt inte nej till.

Omställningen har varit stor. Det är en gigantisk skillnad mellan att undervisa på komvux och i en gymnasieskola. Undervisningen på komvux är i stort sett självgående. Eleverna får uppgifter. De gör dem. Vi går igenom uppgifterna, varefter de studerande får nya uppgifter. Allt rullar på.
  Så icke i en gymnasieskola. Allt är omständligare, framför allt tidsaspekten. På komvux ska allt gå i raketfart, enär studietiden är begränsad. Gymnasieskolan har en vidare tidsrymd. Inte bara tiden skiljer sig åt. Som gymnasielärare tvingas man i undervisningen förklara allt i detalj. Inget rullar av sig självt. Lektionsplaneringen blir av nödvändighet helt annorlunda. Mycket har även förändrats inom det pedagogiska området. Förr fanns rena grammatiklektioner. De har mer eller mindre försvunnit. De instrument man har till sitt förfogande finns numera på nätet och ägnas förhållandevis liten tid under lektionerna. Detta på gott och ont.
  Varje dag är en ny erfarenhet. Varje dag kräver ett helt annat tänkande än det jag hade som lärare på komvux. En mental omställning som inte är det lättaste!

Comic books (serietidning): Thor

I fredags sände Fyran den amerikanska långfilmen Thor. Det var andra gången jag såg rullen. Tyvärr visade det sig att skavankerna som syntes under första tittningen blev ännu tydligare vid omtitten.
 I och för sig är det roligt att se en svensk skådespelare i filmen, men Thor når aldrig riktigt de större höjderna. Vissa delar av filmmanuset borde skrivits om. Rollfiguren Loke är den står ut i mängden.
  Undertecknad samlade på serietidningen Thor under ett flertal år på åttiotalet. Enär vikingatiden alltid varit av stort intresse, var den amerikanska serietidningen ett självklart samlarobjekt..
  På fotot syns nummer 353. Vid den tiden hade Walter Simonson tagit över som manusförfattare och tecknare. Vet ej om Simonson fortfarande lever, men han är i mitt tycke en av de främsta serietecknarna. Thor höjdes ordentligt i kvalité, när Simonson tog över berättelserna. Titeln på omslaget anger att Sagan om Surtur utspelades under ett flertal nummer med avslut i nummer 353. Den följetongen höll riktig klass. Enda nackdelen var faktiskt att Thor var med. I övrigt doftade storyn nästan av fornnordisk sagastil. I mina ögon en klassiker inom serievärlden.
  Denne superhjälte utgavs aldrig som egen serietidning i Sverige. Däremot förekom Thor som specialnummer i andra serietidningar.

Serier : Stålmannen nummer 11 1976.

Stålmannen (Superman) nummer 11 1976. Ett av de viktigaste litterära aktstycken Sveriges nation hyser. Ett kulturhistoriskt äreminne av kolossalformat som vårt land inte har råd att förlora!

Varför är den här serietidningen av yttersta kulturhistoriska värde?
Förklaringen är enkel. Det var i Stålmannen undertecknad tog sina första stapplande steg upp på den litterära parnassen. Serietidningen publicerade min insändare!
Första gången jag fick se min egenhändigt skrivna text i tryck. Väcker faktiskt vissa nostalgiska känslor. Jag var 13 år gammal. Stabben, min äldste lillebror och undertecknad hade tyvärr precis flyttat från Stockholm till Mönsterås. Just det är inte ett trevligt minne. Det åsido, kommer fortfarande i håg känslan av att se sitt eget namn under en publicerad text. Maffigt för en trettonåring! På den tiden fanns inte Internet eller mobiler.
(Colloquial Swedish. Stabbe = dad, father. Maffig = smashing, stunning.)

GillaKommenteraDela

Serietidningar: Captain America.

Jag gillar långfilmer med superhjältar av en speciell anledning. I tonåren samlade undertecknad på serietidningar med superhjältar. Därvidlag såg jag självfallet Captain America på Fyran (TV-channel) i gårkväll. Samlade på denne superhjältes serietidning ett tag. Här i ett nummer, där han slåss mot sin ärkefiende Red Skull. Titeln på äventyret är småkul med tanke på långfilmen: The last movie.
För den som eventuellt är intresserad, bör jag nämna att det är nummer 263 på fotot. Till skillnad från svenska serietidningar har amerikanska dito löpande numrering. Utkom 1981.

GillaKommentera
Förvisso är serien patriotiskt i allra högsta grad. Det säger sig självt, enär den skapades under det andra världskriget. Kan väl tillägga att Captain America inte är någon av mina största hjältar, men serien duger att läsa. Började samla i samband med jubileumsnumret av Captain Americas 40-årsdag. Blev ungefär tiotalet nummer.

Språk scots - shetländska. Gruppen Scots language på Facebook.

Jag tillhör en community vid namn Scots language på Facebook. Häromleden ställde jag en fråga i gruppen beträffande två ord på scots, det andra minoritetsspråket bredvid gaeliska i Skottland, som jag ej påträffat på länge. Jag använde mig av shetländsk scots. Det väckte viss uppmärksamhet. För skojs skull publicerar jag min fråga och responsen. Bör nämna att jag i mitt sista inlägg, där jag tackar John Tait för hjälpen, byter till en scots variant , som går under namnet doric. Det talas i Aberdeen.
  Intressant övning i engelska för den som är så hågad.

Canty spleet-new twalmont aabody!
I hive a whiss. Umquhilely ean cuid hearken da wirds "take a frackie" an "shan". Ire dis says aye i ös?

GillaKommenteraDela

Bill Dunlop gillar detta.

Kommentarer

Caroline Mackie Is o with umlaut Scottish? I know shan... shan gub. .. twisted face. Or that's shan... meaning any negative connotation like crap, rotten, no good.

Sluta gilla · Svara · 1 · den 1 januari kl. 23:21

Stanley Lindström Thenk ye tae da answer. I öse umlaut i Zetlandese wirds. Whit shan gengs, I hae twigged hit is meaning ill-pairtet, no fair. Hence a shanner is an ill-pairtet bein.
Take a frackie is sayed til mean "turn gödless tirn", "dancin mad". Hinnae heard dem i a guid bit.

Gilla · Svara · 20 tim

Caroline Mackie aye ok, YOU use it... and given your name I can imagine why Smiley smile but is it any kind of a standard? Can't be... can it?

Gilla · Svara · 17 tim

Caroline Mackie although, define 'standard'.. I know.

Gilla · Svara · 17 tim

John M. Tait The 'ö' spelling in Shetland usually corresponds to the 'ui' spelling in Scots. In other words, the underlying Scots 'ui' phoneme (or diaphoneme) is often spelt 'ö' in Shetland, just as it is often spelt 'ee' in Doric and 'i' or 'ai' in Central Belt di...Visa mer

Gilla · Svara · 1 · 16 tim · Har redigerats

Caroline Mackie thank you!

Gilla · Svara · 16 tim

Stanley Lindström Thenk ye, John M. Tait. I cwidna i a meelyin years hiv explainit 't naarhan haaf as weel as ye did. I'm muckle obleeged tae ye. I aucht ye een

Gilla · Svara · 1 · 14 tim

John M. Tait Varsågod!

Sluta gilla · Svara · 2 · 14 tim

En del insåg humorn i mitt inlägg, vilket följande kommentater visar:

Lindsay Colin Wilson "Canty spleet-new twalmont". Ye canna but like it.

Sluta gilla · Svara · 5 · den 2 januari kl. 00:04

Stanley Lindström Böst awn up til, hit wur writ with filska😀 Hogmanay, yill an aw.

Gilla · Svara · 20 tim

John M. Tait Wis 'yill an aw' (i.e. ale and all) written in filska (merriment, for the benefit of non-Shetlanders) tae?

Gilla · Svara · 16 tim

Stanley Lindström Ya😀

Gilla · Svara · 16 tim

Skriv en kommentar...