partier i kommunen

Före stundande val har jag träffat en del av de lokala politikerna i Mönsterås kommun. Utanför affären i Ålem bjöd sossarnas Robert Rapakko på kaffe. Vi hade en intressant liten diskussion, må vara intressesfärer inde direkt sammanföll. Östran brukar i sin reklam säga att Kalmar FF och IK Oskarshamn är viktigare för dem än NY Rangers och Liverpool. För mig är det tvärtom med förbehållet att det är Manchester United som är favoritlaget. Det åsido, jag pratade mest rikspolitik. Robert å sin sida kommunal dito. Jag måste erkänna att jag gillar kisens positiva läggning. "Vi är bara 1 000 röster för att ta över från det andra blocket". Mönsterås kommun har förmodligen cirkus sex och halvt tusen-sjutusen röstberättigade. Tusen röster är därmed en himlans massa röster att locka till sig..men jag gillar attityden. Samtidigt kunde jag inte låta bli att surt anmärka att det faktiskt var sossarna som en gång i tiden införde den hatade aktivitesgarantin, mä vara att borgarna försämrat den ännu mer. I Kalmar träffade jag på Vänsterpartiets Linda Fleetwood. Skulle tjacka brallor på i en klädbutik, när hon ville sticka till mig valpropaganda. Svarade ärligt att det inte var någon idé enär jag är en sextiotalssosse. För att mildra besvikelsen nämnde jag att undertecknad i alla fall är vänstersosse. "Men då kan du väl rösta på oss i landstings- och kommunalvaletl!". Undertecknad log. Råkade kläcka ur mig att jag inte kan rösta på hennes parti eftersom de stöder terrorister utomlands..Vart fart på hennes partivänner. I brist på tid förklarade jag att vi fick ta den diskussionen någon annan gång. Tjafsa på gatan är inte min stil. Därefter inköptes braxer. På biblioteket i Mönsterås träffade jag på Miljöpartiets Eva-Karin Holgersson. Om henne törs jag ej skriva något elakt. Av någon märklig anledning har hon och jag både arbetat och pluggat på samma ställen samtidigt. Senast läste vi religion C på Linnéuniversitetet. Dessutom bor jag vägg i vägg med hennes moster. Jag vill kunna gå ut i trappan utan att behöva riskera att bli jagad av en ilsken moster med stekpanna i högsta hugg..Vi började prata kulturpolitik. Vi hade samma åsikt om dumheter som Alliansen mot Sverige införde. Det var inte bra att plocka bort stödet till En bok för alla. Det gav många chansen att till billig penning köpa kvalitetskultur. Införandet av besöksavgifter var heller inte lyckat. Museerna tillhör vår gemensamma historia och ska vara tillgänglig för alla. Inte bara för de som har pengar. På Stranda hembygdsmuseum har jag samspråkat med Jonny Nilsson, ledaren för det nystartade Mönsterås demokratiska trygghetsparti. Jag hoppas verkligen att han får en plats i kommunfullmäktige. Det är modigt gjort att själv starta ett nytt parti och bli en offentlig figur i en så liten kommun som vår. Dessutom har han personliga insikter i hur vården bedrivs i Mönsterås. Nytt blod är alltid välkommet i politikernas inskränkta värld. Jag har inte träffat kandidater från den andra sidan. Däremot har jag reagerat på propagandan. "Miljökommunen satsar på kustmiljön". Jojo, jag hör fler och fler mönsteråsare klaga på hur Oknö förvandlats till en vanvårdad plats. "Mönsterås har regionens bästa företagsklimat/.../ger fler jobb". Vad som inte sägs är att arbetsmarknadspolitiken för arbetslösa är under all kritik. Mönsterås kommun arbetar de facto aktivt för att hindra hundratals arbetslösa invånare från att få jobb. Därvidlag har kommunen infört ett koncentrationsläger för arbetslösa. Skamfläcken var från början ett tukthus för kriminella och drogmissbrukare. Arbetsförmedlingen kom på tanken att arbetslösa minsann också måste vara kriminella varför de omedelbart började tvångsplacera arbetssökande där, trots att det innebär att chanserna att få ett nytt jobb därmed försvinner. Officiellt brukar det sägas att arbetslösa "erbjuds" sysselsättning i koncentrationslägret. Sanningen är en annan. Vad jag vet har ingen frivilligt gått med på att spärras in på tukthuset. Arbetsförmedlingen i Mönsterås har dessutom frångått sin uppgift. En platsförmedlare vräkte på fullaste allvar ur sig att af definitivt inte hjälper arbetssökande att hitta jobb. "Sånt gör inte vi. Jobb och praktik får du hitta själv", Motiveringen ? "Det är ingen som får jobb genom arbetsförmedlingen". Inte för att vara elak, men det  kanske finns ett samband...Ett visst parti ska också tydligen arbeta för en planfri korsning vid Ålems E22-sträcka.. Ärligt talat, det struntar jag i. Vad kommunen borde hindrat är försämringen av bussförbindelserna till och från Ålem. Bygget av hållplatsen vid E22 och att bussarna inte svänger in i Ålem har ställt till det för oss bussresenärer. Kraftig förlängd restid och svårigheter att ta sig till busshållplatsen är legio.

förtidsröstning

Glädjande nog verkar många vilja utnyttja sin demokratiska röst att rösta. Åtminstone om jag får döma efter det stora antal som besökt biblioteksfilialen i Ålem för att förtidsrösta. Antalet har varit så stort att vi "reguljära" biblioteksbesökare knappt fått plats i lokalen. En nackdel det är lätt att uthärda. Viljan att avlägga sin röst är viktig. Vi svenskar tänker nog inte på att rösträtt är något vi fått kämpa oss till genom historien. Rösträtt är inte en självklarhet i alla länder. Ur den synpunkten ska vi vara glada för vår rätt och självklart utnyttja den. Rättigheter som inte begagnas har en tendens att försvinna. Det vinner ingen på.

valskyltar

Jag kan inte påstå att jag gillar valskyltar. De förskönar definitivt ej landskapet. Vid åsynen av dem plägar alla människor med estetiskt sinne få en känsla av att kunna hosta upp Niagarafall av obehandlade matprodukter som ej hunnit passera tarmsystemet . Dock finns gränser. Valskyltar placerades som vanligt i Ålem. Naturligtvis dröjde det inte länge innan skadegörelsen var i gång. Båda blocken drabbades. Vi får hoppas att det var småbarn. Om det var vuxna, hamnar saken i ett annat läge. Själva syftet med demokrati är att alla har rätt att yttra sina åsikter. Används våldsmetoder för att förhindra åsikter så har vi inte demokrati. Då har vi diktatur, demokratins motsats. Churchill klämde en gång ur sig spydigheten att demokrati är den sämsta formen av styre förutom de andra vi känner till...Förvisso en spydighet men sann. Så länge vi har demokrati måste vi acceptera andras åsikter utan att ta till våld och skadegörelse. Varför ? Ett samhälle i röra är en demkrati i röra. Försvinner demokratin återstår bara diktatur. Vad jag vet har aldrig diktaturer framkallat lyckliga samhällen.

Innehåll

Jag kommer att skriva om saker och ting ur ett Ålemsperspektiv. Inte bara detta dock. Jag ämnar även behandla ämnen som intresserar mig personligen såsom språk, litteratur, historia, religion, psykologi, samhälle och media i alla dess former. Givetvis tänker jag dessutom ta upp hur det är vara inspärrad i den allmänt hatade aktivitetsgarantin. Inläggen blir tyvärr aningen sporadiska enär jag saknar dator hemmavid. Inget att göra något åt för tillfället. Givetvis blir det dessutom understundom sportkommentarer.