Ånyo tarvar vissa kommentarer jag skrev i fotbollstexterna från VM förklaringar.
Pancho Villa, egentligt namn Francesco Villa, levde 1878-1923. Denne man av folket var en fredlös revolutionär, som stödde flera upprorsungar mot korrumperade regeringar i Mexiko. Villa plockade i hop sin egen irreguljära armé och gick i land med att omsider kontrollera ett område i norra delen av landet.
Olyckligtvis nöjde sig inte Pancho Villa med denna framgång. 1916 sparkade han i gång plundringsräder in i de amerikanska delstaterna Texas och New Mexico. Klassiskt misstag. Nu hade han inte bara en regering emot sig, utan två. Den amerikanska regeringen var dessutom av en helt annan kaliber än den mexikanska. En sådan här fräckhet tänkte de inte stillatigande acceptera.
Jänkarna skickade helt sonika in styrkor i grannlandet för att fånga revoltören. Emellertid gick de amerikanska styrkorna bet på uppgiften.
Pancho Villa hade dock drabbats av skrämselhicka. För att slippa fängelse ingick han en överenskommelse med den mexikanska regeringen om att upplösa sin armé 1920, vilket skedde.
Ostraffad slapp inte Villa undan. Inte oväntat lönnmördades han några år senare när allt lugnat ner sig.
Tupamaros. Uruguay var inget trevligt land att leva i för vanligt folk under tiden efter det Andra världskriget. Landet var en demokrati men bara på ytan. En liten klick från landets högsta skikt levde gott på resten av befolkningens misär. Detta med hjälp av militären.
Under 60-talet insåg en del att något måste göras mot vanstyret. En stadsgerilla vid namn Tupamaros bildades. De tog sitt namn efter indianrebellen Tupac Amaru från 1700-talet.Gerillan leddes av Raul Sendic, som dog 1988. Målet var en marxistisk revolution och gruppen rönte vissa framgångar.
1972 avgick presidenten Jorge Pacheco Areco. Presidentskapet övertogs av en viss Juan Maria Bordaberry Arocana. Den här individen gav Uruguays militär fria händer att krossa stadsgerillan med vilka medel som helst. En uppgift militären tog sig an med glädjefylld frenesi. Tortyr och avrättningar av alla misstänkta medborgare medförde att Tupamaros obönhörligt krossades 1973, till men för den vanlige uruguayaren.
Raul Sendic fick tillbringa 12 år i fängelse. De skenbara demokratiska institutionerna upplöstes. Militären styrde totalitärt med hundraprocentigt förakt för mänskliga rättigheter, vilket så småningom ledde till protester från omvärlden. Först när ekonomin var på väg att totalkantra, infördes en någorlunda vettig demokrati.
Tupac Amaru. Indian från Peru. Tupac är ett antaget namn. Han föddes cirka 1742 och döptes till José Gabriel Candorcanqui. I vuxen ålder hävdade upprorsmakaren att han härstammade från den siste inkahövdingen (jämför med Sveriges dalajunker) och startade en revolution med Perus indianer mot det spanska koloniala styret. Resningen misslyckades. Spanjorerna avrättade honom för detta uppror 1781.Sitt namn i historien fick han likväl.
tisdag 22 juli 2014
måndag 14 juli 2014
VM i fotboll avslutning
Hann ej med att kommentera matcherna som föregick finalen. Nackdelen med att inte ha dator hemmavid. Nåja, rätt landslag vann guldet. Utskåpningen av Brasilien i semifinalen bevisade det här. Om jag inte vetat bättre, skulle jag ha trott att ett asiatiskt spelsyndikat varit inblandat i den matchen.
Givetvis har värdlandets landslag gjort fiasko. Ärligt talat borde de ha åkt ut redan i åttondelsfinalen mot Chile.
Via gnetspel lyckades Argentina ta silver. Messi har varit förvånansvärt osynlig för det mesta. Undertecknad hade väntat sig mer av denne bollartist.
Nederländerna fick åtminstone bronset. Robben är en duktig fotbollsspelare. Trots detta föraktar jag killen med anledning av hans eviga filmande.
VM i Brasilien har varit underhållande att följa för det mesta. Tyvärr började de defensiva tendenserna ju längre turneringen led, men det förtar inte intrycket.
En fråga återstår: Kommer Brasilien få ut något av de investeringar och kostnader de lagt ner på VM-fotbollen? Som vanligt lär vanligt folk få stå för den sura notan efteråt.
Givetvis har värdlandets landslag gjort fiasko. Ärligt talat borde de ha åkt ut redan i åttondelsfinalen mot Chile.
Via gnetspel lyckades Argentina ta silver. Messi har varit förvånansvärt osynlig för det mesta. Undertecknad hade väntat sig mer av denne bollartist.
Nederländerna fick åtminstone bronset. Robben är en duktig fotbollsspelare. Trots detta föraktar jag killen med anledning av hans eviga filmande.
VM i Brasilien har varit underhållande att följa för det mesta. Tyvärr började de defensiva tendenserna ju längre turneringen led, men det förtar inte intrycket.
En fråga återstår: Kommer Brasilien få ut något av de investeringar och kostnader de lagt ner på VM-fotbollen? Som vanligt lär vanligt folk få stå för den sura notan efteråt.
lördag 5 juli 2014
VM i fotboll del VIII de två första kvartsfinalerna
Frankrike-Tyskland. Jag hade hoppats på sprakande fotboll, men så blev icke fallet.Den tyska ångvälten besegrade fransmännen. De sista var uddlösa framåt större delen av matchen och tyskarnas rutin från mästerskap tog ut sin rätt. Den tyska backlinjen var högt uppe och det är där Tyskland har sin svaghet. Minsta lilla brist i uppmärksamheten och tyskarna är illa ute. En sak förvånade mig dock: Franske anfallaren Benzema fick förvånansvärt fritt spelrum under den första halvleken. Han var betydligt osynligare i andra delen, vilket visade att tyskarna uppmärksammade faran. I mitt tycke var den tyske backen Hummels planens bäste spelare.
Matchen var ingen större underhållning. Jag kunde inte låta bli att anlägga en viss matematisk synvinkel på spelarnas positioner. Fransmännen attackerade i trianglar. Kom de inte igenom, retirerade fransoserna i kvadrater. Tyskarna försvarade sig i pentagoner (femhörningar) och anföll i kvadrater! Sådant lägger man märke till när fascinationen inför en match avtar.
Hur som haver, tyskarna gick rättvist vidare till semifinal.
Brasilien-Colombia. Vilken skillnad i match! Fullt ös på läktarna och spelare som satsade allt. Underhållning på hög nivå. Beträffande spelarnas positioner handlade det inte så mycket om geometri, snarare ellipser och solfjädersformationer.
Colombias försvar höll inte måttet. Brasilien körde för fulla muggar direkt från början.Vid brassarnas första mål betedde sig Colombias backlinje som yra höns. I övrigt syntes det att colombianerna bågnade under trycket. Dock lyckades de räta på sina ryggar förhållandevis väl.
Straffen Colombia fick i åttionde minuten kunde ha varit vändningen. Undertecknad trodde annars att Rodriguez skulle sumpa straffen på grund av trycket, men denne höll huvudet kallt. En blivande världsspelare. Det vart en spännade avslutning. Brasilien rättmätigt till semifinal.
Domaren var ett eget kapitel. Denne höll defintivt inte måttet på den här nivån.
Matchen var ingen större underhållning. Jag kunde inte låta bli att anlägga en viss matematisk synvinkel på spelarnas positioner. Fransmännen attackerade i trianglar. Kom de inte igenom, retirerade fransoserna i kvadrater. Tyskarna försvarade sig i pentagoner (femhörningar) och anföll i kvadrater! Sådant lägger man märke till när fascinationen inför en match avtar.
Hur som haver, tyskarna gick rättvist vidare till semifinal.
Brasilien-Colombia. Vilken skillnad i match! Fullt ös på läktarna och spelare som satsade allt. Underhållning på hög nivå. Beträffande spelarnas positioner handlade det inte så mycket om geometri, snarare ellipser och solfjädersformationer.
Colombias försvar höll inte måttet. Brasilien körde för fulla muggar direkt från början.Vid brassarnas första mål betedde sig Colombias backlinje som yra höns. I övrigt syntes det att colombianerna bågnade under trycket. Dock lyckades de räta på sina ryggar förhållandevis väl.
Straffen Colombia fick i åttionde minuten kunde ha varit vändningen. Undertecknad trodde annars att Rodriguez skulle sumpa straffen på grund av trycket, men denne höll huvudet kallt. En blivande världsspelare. Det vart en spännade avslutning. Brasilien rättmätigt till semifinal.
Domaren var ett eget kapitel. Denne höll defintivt inte måttet på den här nivån.
torsdag 3 juli 2014
VM i fotboll del VII. De sista två åttondelarna.
Schweiz-Argentina. Hop Suisse! (Ungefär "kom igen, Schweiz".)
Undertecknad ämnar aldrig vifta med en argentinsk fana. Detta trots att jag har en bekant från nämnda land i bekantskapskretsen. Skälet är enkelt: Argentinarna vill lägga rabarber på Falklandsöarna ( argentinskt namn Las Malvinas) från Storbritannien. Det går jag aldrig med på!
Schweizarna hade lärt sig från förlusten mot Frankrike. Den här gången ställde de upp med ett veritabelt schweizergarde framför målvakten. De försvarade sin bastion med framgång. Tråkigt för åskådare, men taktiskt riktigt. Argentina lyckades inte få in en bräsch i muren förrän i förlängningens 118:e minut. Jag hoppades att någon schweizare i Wilhelm Tells anda skulle våga sig på ett enstaka uppror mot det argentinska styret, men icke.
De antika grekerna hade Alexander den store. Denne lyckades med ett alexanderhugg lösa den gordiska knuten. Argentina hade Messi (vem annars), som genom en inskärning lyckades göra ett kirurgiskt sår i den schweiziska vaktposten. Utan Messi skulle schweizarna firat sin största framgång på flera år.
Belgien-USA. Bägge är något av favoritlag varför jag var neutral.
Första halvlek: Geronimo! Jag hade förväntat mig ett försvarsinriktat USA. I stället visade Klinsmanns kisar kämpatakter. Press högt upp och satsningar framåt. De höll belgarna stången med imponerande löpningar.
Andra halvlek. Jänkarna gjorde samma tabbe som mexikanerna mot Holland. De backade hem alldeles för mycket och för tidigt. Ändock höll de till slut jämna steg med belgarna.
Förlängningen: Remember the Alamo! Springandet sög musten ur amerikanerna. Än så länge håller de ej europeisk nivå,vilket syntes . Dock, efter Belgiens två ledningsmål kom stridsviljan. Liksom sina berömda landsmän vid bataljen i Texas slogs de till sista blodsdroppen. Reduceringen var läcker, så ock den frisparksvariant de körde i slutminuterna. Den var värd ett bättre öde. Hur som haver, fotbollen i USA har framtiden framför sig.
Undertecknad ämnar aldrig vifta med en argentinsk fana. Detta trots att jag har en bekant från nämnda land i bekantskapskretsen. Skälet är enkelt: Argentinarna vill lägga rabarber på Falklandsöarna ( argentinskt namn Las Malvinas) från Storbritannien. Det går jag aldrig med på!
Schweizarna hade lärt sig från förlusten mot Frankrike. Den här gången ställde de upp med ett veritabelt schweizergarde framför målvakten. De försvarade sin bastion med framgång. Tråkigt för åskådare, men taktiskt riktigt. Argentina lyckades inte få in en bräsch i muren förrän i förlängningens 118:e minut. Jag hoppades att någon schweizare i Wilhelm Tells anda skulle våga sig på ett enstaka uppror mot det argentinska styret, men icke.
De antika grekerna hade Alexander den store. Denne lyckades med ett alexanderhugg lösa den gordiska knuten. Argentina hade Messi (vem annars), som genom en inskärning lyckades göra ett kirurgiskt sår i den schweiziska vaktposten. Utan Messi skulle schweizarna firat sin största framgång på flera år.
Belgien-USA. Bägge är något av favoritlag varför jag var neutral.
Första halvlek: Geronimo! Jag hade förväntat mig ett försvarsinriktat USA. I stället visade Klinsmanns kisar kämpatakter. Press högt upp och satsningar framåt. De höll belgarna stången med imponerande löpningar.
Andra halvlek. Jänkarna gjorde samma tabbe som mexikanerna mot Holland. De backade hem alldeles för mycket och för tidigt. Ändock höll de till slut jämna steg med belgarna.
Förlängningen: Remember the Alamo! Springandet sög musten ur amerikanerna. Än så länge håller de ej europeisk nivå,vilket syntes . Dock, efter Belgiens två ledningsmål kom stridsviljan. Liksom sina berömda landsmän vid bataljen i Texas slogs de till sista blodsdroppen. Reduceringen var läcker, så ock den frisparksvariant de körde i slutminuterna. Den var värd ett bättre öde. Hur som haver, fotbollen i USA har framtiden framför sig.
tisdag 1 juli 2014
VM i fotboll del VI åttondelsfinaler
Brasilien-Chile. I början hade brassarna löpbollar bakom Chiles backlinje. Vad som förvånade undertecknad var Brasiliens nonchalanta inställning. Spelidén verkar gå ut på att ta en tvåmålsledning lite snabbt för att därefter tjonga bort bollen resten av tiden. Det här lyckades inte, enär Chile faktiskt är ett lag i världsklass.
Jag imponerades av hur högt upp de vågade pressa brassarna. De visade sig också vara snäppet bättre än sina motståndare. Svaret från brassarna var att börja bete sig som tjuriga småbarn. Till slut lyckades Brasilien vinna, men det handlade bara om röta på straffarna. Undertecknad höll på Neymars landslag, men Chile var i ärlighetens namn det bättre laget.
Colombia-Urugay. Efter Brasilien brukar undertecknad normalt sett stödja Uruguay av de sydamerikanska lagen (Viva Tupamaros!). (Viva betyder länge leve på spanska.)
Dock var det svårt den här gången. Suarez imitation av Dracula gjorde att det kändes knepigt. I och för sig var Suarez bitskhet inte de övriga spelarnas fel, men ändå. Å andra sidan hade dennes eventuella medverkan inte påverkat resultatet. Colombia håller en väldigt hög klass. Däremot hade kanske Uruguay haft en större chans med Suarez i laget.
Har egentligen bara en kommentar till matchen: Vilken balja av Rodriguez! Cahills var snyggare, men denna var inte lång i från.
Nederländerna-Mexiko. Undertecknad tjöt inte viva Pancho Villa. Självfallet hejade jag på väderkvarnarna.
Emellertid var besvikelsen stor. Fembackslinje var taktiskt- om än urtråkigt - rätt mot ett världslag som Chile i gruppspelet, men mot Mexiko? Totalt urbota fel val. Mexikanerna är inte på samma nivå som Chile, men tack vare Hollands feghet lyckades de nästan vinna matchen. Det var endast på grund av att Mexiko började spela defensivt för tidigt som holländarna gick i land med att komma tillbaks i spelet.
Nederländerna vann, vilket jag vill, men på ett sätt som jag inte ville. Jag syftar på Robbens sedvanliga filmningar. Straffvinsten sänkte humöret. Jag önskar Nederländerna ett VM-guld, men jag känner mig avigt inställd så länge Robben är med i deras landslag.
Costa Rica-Grekland. Den brasilianska fotbollspubliken buade åt grekerna, så ock jag. Undertecknad har inga sympatier för Costa Rica heller, men jag är full av vördnad inför deras prestation.
Frankrike-Nigeria. Undertecknad hejade på fransmännen. Bortblåst var dock det fina lir jag berömt dem om tidigare. Frankrike vågade uppenbarligen inte köra med offensiv fotboll, varvid nigerianerna tilläts äga matchen. Liksom Brasilien tidigare klarade sig fransmännen med ett nödrop. Skillnaden var Griezmann. Dennes inhopp vägde över vågskålen till Frankrikes favör. Utan denne spelare hade fransmännen förmodligen fått åka hem. Först sista kvarten blev njutbar ur fotbollssynvinkel.
En eventuell matematiker hade nog rätt kul i att se lagens uppställningar under matchens gång. Frankrike körde med kvadrater och trianglar. Nigeria med rektanglar, romber och raka streck. Säger allt om min fascination över spelet...
Nigeria-Tyskland. Vad sysslade tyskarna med? Inga positioner, inget fungerande passningsspel och en fantastiskt underhållande tysk målvakt, som fick agera räddande ängel åt sin sviktande backlinje gång på gång. Algerierna, tränade enligt fransk modell, sprang sönder tyskarnas försvar. Återigen klarade sig likafullt ett topplag nödtorftigt. Var tyskarna byxis över att de aldrig vunnit mot Algeriet tidigare?
Nåja, jag fick som jag ville. Kvartsfinal mellan Frankrike och Tyskland. (Jag hade egentligen velat se dem möta varann i semifinal, men jag tar vad jag får.) Denna drabbning bör bli sevärd, om blott dessa två lag vågar spela efter sin förmåga.
Överlag har topplagen i åttondelsfinalerna varit en besvikelse. Framför allt eftersom de satsat på fegspel i första hand
Jag imponerades av hur högt upp de vågade pressa brassarna. De visade sig också vara snäppet bättre än sina motståndare. Svaret från brassarna var att börja bete sig som tjuriga småbarn. Till slut lyckades Brasilien vinna, men det handlade bara om röta på straffarna. Undertecknad höll på Neymars landslag, men Chile var i ärlighetens namn det bättre laget.
Colombia-Urugay. Efter Brasilien brukar undertecknad normalt sett stödja Uruguay av de sydamerikanska lagen (Viva Tupamaros!). (Viva betyder länge leve på spanska.)
Dock var det svårt den här gången. Suarez imitation av Dracula gjorde att det kändes knepigt. I och för sig var Suarez bitskhet inte de övriga spelarnas fel, men ändå. Å andra sidan hade dennes eventuella medverkan inte påverkat resultatet. Colombia håller en väldigt hög klass. Däremot hade kanske Uruguay haft en större chans med Suarez i laget.
Har egentligen bara en kommentar till matchen: Vilken balja av Rodriguez! Cahills var snyggare, men denna var inte lång i från.
Nederländerna-Mexiko. Undertecknad tjöt inte viva Pancho Villa. Självfallet hejade jag på väderkvarnarna.
Emellertid var besvikelsen stor. Fembackslinje var taktiskt- om än urtråkigt - rätt mot ett världslag som Chile i gruppspelet, men mot Mexiko? Totalt urbota fel val. Mexikanerna är inte på samma nivå som Chile, men tack vare Hollands feghet lyckades de nästan vinna matchen. Det var endast på grund av att Mexiko började spela defensivt för tidigt som holländarna gick i land med att komma tillbaks i spelet.
Nederländerna vann, vilket jag vill, men på ett sätt som jag inte ville. Jag syftar på Robbens sedvanliga filmningar. Straffvinsten sänkte humöret. Jag önskar Nederländerna ett VM-guld, men jag känner mig avigt inställd så länge Robben är med i deras landslag.
Costa Rica-Grekland. Den brasilianska fotbollspubliken buade åt grekerna, så ock jag. Undertecknad har inga sympatier för Costa Rica heller, men jag är full av vördnad inför deras prestation.
Frankrike-Nigeria. Undertecknad hejade på fransmännen. Bortblåst var dock det fina lir jag berömt dem om tidigare. Frankrike vågade uppenbarligen inte köra med offensiv fotboll, varvid nigerianerna tilläts äga matchen. Liksom Brasilien tidigare klarade sig fransmännen med ett nödrop. Skillnaden var Griezmann. Dennes inhopp vägde över vågskålen till Frankrikes favör. Utan denne spelare hade fransmännen förmodligen fått åka hem. Först sista kvarten blev njutbar ur fotbollssynvinkel.
En eventuell matematiker hade nog rätt kul i att se lagens uppställningar under matchens gång. Frankrike körde med kvadrater och trianglar. Nigeria med rektanglar, romber och raka streck. Säger allt om min fascination över spelet...
Nigeria-Tyskland. Vad sysslade tyskarna med? Inga positioner, inget fungerande passningsspel och en fantastiskt underhållande tysk målvakt, som fick agera räddande ängel åt sin sviktande backlinje gång på gång. Algerierna, tränade enligt fransk modell, sprang sönder tyskarnas försvar. Återigen klarade sig likafullt ett topplag nödtorftigt. Var tyskarna byxis över att de aldrig vunnit mot Algeriet tidigare?
Nåja, jag fick som jag ville. Kvartsfinal mellan Frankrike och Tyskland. (Jag hade egentligen velat se dem möta varann i semifinal, men jag tar vad jag får.) Denna drabbning bör bli sevärd, om blott dessa två lag vågar spela efter sin förmåga.
Överlag har topplagen i åttondelsfinalerna varit en besvikelse. Framför allt eftersom de satsat på fegspel i första hand
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)