VM i fotboll del VI åttondelsfinaler

Brasilien-Chile. I början hade brassarna löpbollar bakom Chiles backlinje. Vad som förvånade undertecknad var Brasiliens nonchalanta inställning. Spelidén verkar gå ut på att ta en tvåmålsledning lite snabbt för att därefter tjonga bort bollen resten av tiden. Det här lyckades inte, enär Chile faktiskt är ett lag i världsklass.   
  Jag imponerades av hur högt upp de vågade pressa brassarna. De visade sig också vara snäppet bättre än sina motståndare. Svaret från brassarna var att börja bete sig som tjuriga småbarn. Till slut lyckades Brasilien vinna, men det handlade bara om röta på straffarna. Undertecknad höll på Neymars landslag, men Chile var i ärlighetens namn det bättre laget.

Colombia-Urugay. Efter Brasilien brukar undertecknad normalt sett stödja Uruguay av de sydamerikanska lagen (Viva Tupamaros!).  (Viva betyder länge leve på spanska.)
Dock var det svårt den här gången. Suarez imitation av Dracula gjorde att det kändes knepigt. I och för sig var Suarez bitskhet inte de övriga spelarnas fel, men ändå. Å andra sidan hade dennes eventuella medverkan inte påverkat resultatet. Colombia håller en väldigt hög klass. Däremot hade kanske Uruguay haft en större chans med Suarez i laget.
  Har egentligen bara en kommentar till matchen: Vilken balja av Rodriguez! Cahills var snyggare, men denna var inte lång i från.

Nederländerna-Mexiko. Undertecknad tjöt inte viva Pancho Villa. Självfallet hejade jag på väderkvarnarna.
Emellertid var besvikelsen stor. Fembackslinje var taktiskt- om än urtråkigt - rätt mot ett världslag som Chile i gruppspelet, men mot Mexiko? Totalt urbota fel val. Mexikanerna är inte på samma nivå som Chile, men tack vare Hollands feghet lyckades de nästan vinna matchen. Det var endast på grund av att Mexiko började spela defensivt för tidigt som holländarna gick i land med att komma tillbaks i spelet.
  Nederländerna vann, vilket jag vill, men på ett sätt som jag inte ville. Jag syftar på Robbens sedvanliga filmningar. Straffvinsten sänkte humöret. Jag önskar Nederländerna ett VM-guld, men jag känner mig avigt inställd så länge Robben är med i deras landslag.

Costa Rica-Grekland. Den brasilianska fotbollspubliken buade åt grekerna, så ock jag. Undertecknad har inga sympatier för Costa Rica heller, men jag är full av vördnad inför deras prestation.

Frankrike-Nigeria. Undertecknad hejade på fransmännen. Bortblåst var dock det fina lir jag berömt dem om tidigare. Frankrike vågade uppenbarligen inte köra med offensiv fotboll, varvid nigerianerna tilläts äga matchen. Liksom Brasilien tidigare klarade sig fransmännen med ett nödrop. Skillnaden var Griezmann. Dennes inhopp vägde över vågskålen till Frankrikes favör. Utan denne spelare hade fransmännen förmodligen fått åka hem. Först sista kvarten blev njutbar ur fotbollssynvinkel.
  En eventuell matematiker hade nog rätt kul i att se lagens uppställningar under matchens gång. Frankrike körde med kvadrater och trianglar. Nigeria med rektanglar, romber och raka streck. Säger allt om min fascination över spelet...

Nigeria-Tyskland. Vad sysslade tyskarna med? Inga positioner, inget fungerande passningsspel och en fantastiskt underhållande tysk målvakt, som fick agera räddande ängel åt sin sviktande backlinje gång på gång. Algerierna, tränade enligt fransk modell, sprang sönder tyskarnas försvar. Återigen klarade sig likafullt ett topplag nödtorftigt. Var tyskarna byxis över att de aldrig vunnit mot Algeriet tidigare?
  Nåja, jag fick som jag ville. Kvartsfinal mellan Frankrike och Tyskland. (Jag hade egentligen velat se dem möta varann i semifinal, men jag tar vad jag får.) Denna drabbning bör bli sevärd, om blott dessa två lag vågar spela efter sin förmåga.

Överlag har topplagen i åttondelsfinalerna varit en besvikelse. Framför allt eftersom de satsat på fegspel i första hand