VM i fotboll del VII. De sista två åttondelarna.

Schweiz-Argentina. Hop Suisse! (Ungefär "kom igen, Schweiz".)
  Undertecknad ämnar aldrig vifta med en argentinsk fana. Detta trots att jag har en bekant från nämnda land i bekantskapskretsen. Skälet är enkelt: Argentinarna vill lägga rabarber på Falklandsöarna ( argentinskt namn Las Malvinas) från Storbritannien. Det går jag aldrig med på!
Schweizarna hade lärt sig från förlusten mot Frankrike. Den här gången ställde de upp med ett veritabelt schweizergarde framför målvakten. De försvarade sin bastion med framgång. Tråkigt för åskådare, men taktiskt riktigt. Argentina lyckades inte få in en bräsch i muren förrän i förlängningens 118:e minut. Jag hoppades att någon schweizare i Wilhelm Tells anda skulle våga sig på ett enstaka uppror mot det argentinska styret, men icke.
  De antika grekerna hade Alexander den store. Denne lyckades med ett alexanderhugg lösa den gordiska knuten. Argentina hade Messi (vem annars), som genom en inskärning lyckades göra ett kirurgiskt sår i den schweiziska vaktposten. Utan Messi skulle schweizarna firat sin största framgång på flera år.

Belgien-USA. Bägge är något av favoritlag varför jag var neutral.
  Första halvlek: Geronimo! Jag hade förväntat mig ett försvarsinriktat USA. I stället visade Klinsmanns kisar kämpatakter. Press högt upp och satsningar framåt. De höll belgarna stången med imponerande löpningar.
  Andra halvlek. Jänkarna gjorde samma tabbe som mexikanerna mot Holland. De backade hem alldeles för mycket och för tidigt. Ändock höll de till slut jämna steg med belgarna.
  Förlängningen: Remember the Alamo! Springandet sög musten ur amerikanerna. Än så länge håller de ej europeisk nivå,vilket syntes . Dock, efter Belgiens två ledningsmål kom stridsviljan. Liksom sina berömda landsmän vid bataljen i Texas slogs de till sista blodsdroppen. Reduceringen var läcker, så ock den frisparksvariant de körde i slutminuterna. Den var värd ett bättre öde. Hur som haver, fotbollen i USA har framtiden framför sig.