I juni åstundar en skatteåterbäring på 600 krisch för undertecknad. Jag bestämde mig för att använda dem något i förtid.
Förvisso hade jag behövt använda pengarna till andra saker, men deciderade mig för att delta i Bajen Invasion av Peking. Denna invasion har alltid varit en klassiker i fotbollssammanhang.
Det finns en grupp Hammarbysupportrar i en ort några mil söder om Ålem som grupperat sig under sammanslutningen Bajen Fans Kalmar.
Undertecknad letade upp dem på Facebook. Det visade sig att de ordnat en buss från Kalmar till bortamatchen mot Norrköping. Jag kontaktade dem via just det sociala mediet. Berättade att jag ville haka på. Inga problem. Den som står bakom Bajen Fans Kalmars Facebooksida var även schysst nog att kirra plåt åt mig. Biljetter går att fixa via nätet, men det där var för knepigt för undertecknad.
Onsdag. Såg till att få mat i kistan innan det var dags för ölförtäring. En sak har min förtjusning i bärs lärt mig: Det är aldrig lämpligt att inmundiga bira på tom mage. Effekten är i de flesta fall oönskad. Eller för att uttrycka det rakt på sak - man blir avsevärt onyktrare än vad man tänkt sig.
Hur som haver, kring tvåsnåret inleddes den första invasionsmanövern. Öl nummer ett knäcktes på balkongen. Skulle åtföljas av betydligt fler innan dagen över.
Överenskommelsen var att BF Kalmar skulle hämta upp undertecknad vid busshållplatsen vid E22 i Ålem kring halv fyra-tiden. Var på plats vid Europavägen tio över tre. Hann med en öl till innan deras hyrda fordon dök upp. Hälsades av ett "Heja Bajen!" av busschauffören vid ombordstigandet. Trevlig början. Bussen bestod av för mig okända människor, men hälsade på en del av dem på väg till en sittplats. Min vana trogen oavsett om det gäller buss eller tåg är att sitta mig långt bak. Höll traditionen vid liv även i detta sammanhang.
Givetvis kom jag snart i samspråk med de andra supportrarna på bussen. Öl har den gudagivna gåvan att bryta tystnadens band. Mitt namn var redan känt ity att de redan hört att jag skulle följa med. Fick reda på att de som samlas längst bak i bussen brukar kallas "Ljugarbänken". I och med att de förstått att jag tillhör de gamla gardet, ville de att jag skulle lära dem Bajensånger. Jag var aningen tveksam först. Åttiotalssånger är inte snälla på något sätt. Lärde dem en sång om djurgårdare i alla fall:
Vad är det som luktar som djur? Vad är det som sitter i bur? Det är en apa i bur! Djurgårn, djurgårn, djurgårn är fulast i stan, fy fan!
En klassiker, men den hörs inte så ofta nuförtiden.
I och med denna sång blev jag godkänd av "Ljugarbänken".
Bussen stannade ävenledes till i Oskarshamn för att plocka upp Bajare därstädes. Inalles var vi 24 stycken. Bra för att var Kalmar län och en match mitt i veckan. Första välbehövliga stoppet vart i Västervik. Orten dränktes i gulfärgade kastade sjuor. Rätt åt den orten!
Nytt uppehåll i Lerum. De övriga hade lärt märke till min collegetröja. Svart med texten Bajen Fans i grönt. "Den där är en gammal tröja. Den köpte du på åttiotalet, va?". Jag blev svaret skyldigt. Är ganska osäker på tidpunkten. Har för mig att det var antingen i slutet på åttiotalet eller början på nittiotalet. Tröjan är en klenod. Bär den bara när jag är på plats beträffande Bajenmatcher och vid TV-sändningar av mitt lag. Härav har den klarat sig genom åren.
Under bussresan nämnde undertecknad att jag bott i Trollbäcken en gång i tiden. Jag växte upp i Trollbäcken i Tyresö kommun under de yngre tonåren. En äldre man lystrade omedelbart. "Jag med", sade han leende. Visade sig att den gamla klyschan "världen är liten" stämde. Vid fortsatt samspråk ådagalades att vi i praktiken varit grannar vid den tidpunkten. Vi bodde båda på adressen Alléplan, enkom två portar från varandra. Däremot hade vi inte umgåtts. Mina första stapplande steg i skolan inleddes i Trollbäcken. Gick lågstadiet och nästan hela mellanstadiet i grundskolan på den orten. När jag blev förstapluttare, började han på högstadiet. Högstadieleverna gick i en annan läroanstalt i Trollbäcken vid namn Kumlaskolan. Själv hann jag aldrig påbörja någon termin på den utbildningsanstalten, enär min far, min bror och jag flyttade till Småland. Tråkigt nog hade namnet på min grundskola totalt fallit ur minnet. Först dagen efter matchen kom jag på att grundskolans namn var Fornuddens skola. Så dags då. Det åsido, vi bodde grannar för fyrtio bast sedan. Fyra decennier senare sitter vi samma supporterbuss från Kalmar! Otrolig händelse vid eftertanke.
Själva invasionen blev ungefär som det alltid blir i Norrköping. Vi tog över arenan fullständigt. Bra drag i klacken, förutom en mindre dipp i andra halvlek. Matchresultatet är inte så mycket att orda om. Torsk med 0-1. Det märktes att vi verkligen behöver en frisk Kung Kennedy på plan.
Hemresan vart inte lika lattjo av förståeliga skäl, förutom när jag skulle hoppa av bussen i Ålem. Kom i samklang med en av supportrarna vid namn Kenny Winchler, som satt längst fram i bussen. Det uppenbarade sig att han kände undertecknad. "Egentligen inte så konstigt. Det var ju du och han Cassenac från Blomstermåla på åttiotalet. Det var ju inte så många Bajare här på den tiden", förklarade han leende. Saken var förklarad. Jag residerade i Blomstermåla vid den tiden, så ock Patrik Cassenac. Han och jag åkte riket runt på Hammarbys matcher. Snopet dock att jag och Patrik var så kända. Därvidlag fick jag även en ny vän på Facebook.
Trillade in i min lya vid halv ett-snåret på natten. Var skönt att krama om min lilla dam Cheryl och krypa ner i bingen en erfarenhet rikare.
Om jag bara har sjaber över, lär jag åka med BF Kalmar på fler matcher.
