Fas 3 - tvångsarbete utan lön

Stod vid busshållplatsen i Ålem. Väntade på buss. En av mina grannar skulle också bruka den kraftigt försämrade lokaltrafiken. Hon frågade vart jag skulle. Till min praktikplats, svarade jag. Tyvärr fällde hon den kommentar, som får mig att krevera av ilska. "Det är väl trevligt att ha nåt att göra". Mina ögon förvandlades till snedstreck. " Det är inte trevligt att utföra förnedrande tvångsarbete utan lön. Jag arbetar heltid utan att få ett rött öre för min arbetsinsats."  Kvinnan tittade förvånat på mig. "Jag trodde du fick lön". Mina läppar antog ett hånfullt uttryck. "Jag får inte ett korvöre. Dessutom, inte nog med att jag tvångsarbetar på heltid, jag ska dessutom fortfarande söka jobb på heltid på kvällar, nätter och helger. Det som jag borde göra, söka jobb och stå till arbetsmarknadens förfogande, hinns egentligen inte med. Till råga på allt tvingas jag betala kostnader för resor till och från jobb, mat och kläder ur egen plånbok. Jag betalar för att tvångsjobba! På vilket sätt är det trevligt?" Återigen besatt kvinnan ett förvånat uttryck. " Jag trodde du fick resan betald." Jag ristade bestämt på huvudet, "Resan betalas ur egen ficka". Hon märkte min ilska och sade inte mer. Vad som retar mig är att hon inte är ensam. Jobb- och utvecklingsgarantin, aktivitetsgarantin före den, handlar enkom om en sak: Rovdrift på försvarslösa människor. Rent ut sagt slaveri. Envar som tycker detta är trevligt må gärna byta plats med en av de nutida trälarna. Därefter vore det intressant om dessa skulle påstå att det är trevligt att de som har välfyllda fickor kannibaliserar på de med tomma fickor, d.v.s de svagaste i samhället.