EM-kval fotboll

Under de senaste dagarna har jag beskådat trenne macher. Givetvis Sveriges svaga insats mot Moldavien men även Wales-England i samma kval och träningslandskampem Skottland-Brasilien. Visst fick vi en seger mot moldaverna men spelet var allt annat än mästerskapsmässigt. Jämförde vår match med de andra två. Engelsmännen fintade bort walesarna så det visslade om det. Brassarna lekte med de stackars tappra skottarna, som dock kämpade väl. Sorgligt nog verkar dagens svenska landslag nästan befinna sig på samma nivå som Wales och Skottland. Om vi nu skulle korpa åt oss andraplatsen i vår kvalgrupp och sedan eventuellt gå till EM, har vi där att göra egentligen? Bortsett från själva upplevelsen att vara på plats förstås. Jag är tveksam. De övriga kvalmatcherna var en besvikelse för undertecknad. Sverige kommer alltid i första hand, därefter gäller Nordirland, Island och Färöarna. Nordirland spelade två matcher. Jag hade hoppats på tre poäng, men det vart bara en. Humörsänkande. Jag unnar annars nordirländarna ett deltagande i ett mästerskap, framför allt som sentida hyllnad till George Best. Han var en av världens främsta spelare men fick aldrig chansen att synas i ett stort mästerskap, eftersom han var nordirländare. Sådant kan man bara beklaga som fotbollsfan. Som sådan har jag alltid gillat brasiliansk fotboll. Vad jag definitivt inte gillar hos brassarna numera är deras ständiga filmande. De har blivit värre än italienarna. Det är ett otyg. Lyfter avslutningsvis på hatten för Estland. Det var strong gjort att kirra oavgjort mot serberna.