Glädjande nog fick undertecknad svar av Anna Maria Donadoni. Fanns bara ett litet aber. I inledningen av svarsbrevet skriver hon att det märks att jag gillar italienska . Därför svarar hon enbart på det språket, varvid hon hoppas att jag förstår. Kruxet var bara att jag vid den tiden enkom kunde ett par enstaka glosor. Det tog mig en hel arbetsdag att med hjälp av min ordbok förstå hjälpligt vad hon svarade. Det gjorde mig inget, Jag var bara tacksam att få ett svar.
Hennes brev: Ministero per i beni culturali e am bientali
Soprintendenza al museo delle antichità Egizie
Torino, 19 aprile 1996
Sig. Stanley LINDSTROM
Johan Skyttes Vag 21 B
384 40 Alem (Svezia)
Egr. Sig. Lindstrom,
visto che Lei ama tanto la nostra lingua Le risponderò in Italiano e spero Lei possa capire.
1) Le credenze nell´Aldilà vanno connesse con le credenze riguardanti il ciclo solare secondo il quale il sole sorge ad oriente e tramonta all'occidente per attraversare di notte il Mondo sotterraneo (il mondo dei mort) in senso inverso. Così le necropoli sono poste a occidente e le cappelle, annesse alle singole tombe, hanno l'apertura volta a est, che è il punto da cui sorge il sole e dal quale provengono i vivi per portare le loro offerte e la loro preghiera.
2) Il discorso del monoteismo è un po' complicato, ma, per quel che riguarda Akhenaton, egli stesso aveva violentemente cercato di cancellare ( anche scalpellandone i nomi e le immagini) il culto degli dei venerati al suo tempo ( sopratutto di Amon, il dio nazionale), per instaurare il culto del disco solare Aton. Si era così inimicato il potente clero del dio che, alla sua morte, ripose il sopravvento con una reazione che fu più violenta ancora. Non credo che " l'uomo comune" fosse coinvolto realmente in questione teologiche di questo tipo.
3) Il "ben-ben" è un feticcio di pietra in forma di cono, da cui derivano le punte degli obelischi e delle piramidi. Simboleggia la forma primordiale del sole che esce dalle acque del caos.
4) La festa-sed, è quella che deve rinnovare ( in origine ogni trent'anni)
l' energia divina del sovrano e comporta un complesso rituale che è talora rappresentato sulle pareti dei templi.
Speo di averLa soddisfatta ( ma per rispondere pienamente avrei dovuto scrivere un trattato ) e Lei invio cordiali saluti.
IL SOPRINTENDENTE
( Dr.ssa Anna Maria Donadoni)
Alldeles oavsett vad, jag är stolt över det här svarsbrevet. Det behåller jag till min död.
torsdag 25 juni 2015
Brev till egyptolog vid Egyptiska museet i Turin, Italien.
Nyligen hade undertecknad en liten sammandrabbning med en italiensk försäljare som passerade orten. Alla möten med mäniskor från stövellandet är inte otrevliga. I bland kan det bli ett fängslande kulturellt utbyte under förutsättning att man får kontakt med rätt människa.
För en oherrans massa år sedan köpte jag en bok om det historiska Egypten. Under läsning dök det upp en del frågor i samband därmed. Bestämde mig för att skriva till en egyptolog. Jag hade ungefär samtidigt inhandlat en italiensk-svensk ordbok. Därmed tänkte jag utnyttja tillfället att skriva ett brev till en egyptolog i Italien. Jag ville passa på att lära mig italienska ord aktivt. Det bästa sättet att lära sig något är att hitta tillfällen att använda lärdom aktivt.
Mitt brev sändes härvidlag till egyptologen Anna Maria Donadoni Roveri, intentendent vid Egyptiska museet i Turin.
Jag använde följande italienska ord och uttryck: Febbraio, buon giorno, mio nome, e io, uomo, la Svezia, perdonare, lingua, essere dotato per le lingue, missiva, matto da legare, libro, l´Egitto, lettera, cosmo, in fede, problema, monoteismo, indignazione, togliere l´onore a och in eterno.
På svenska: februari, god dag, mitt namn, och jag, man, Sverige, ursäkta, språk, språkbegåvad, brev, bindgalen, bok, Egypten, brev, universum, på hedersord, problem, monoteism, indignation, ta heder och ära av, i evighet.
Ålem , Febbraio 13 1995
Buon giorno, Anna Maria!
Mio nome is Stanley Lindström, e io am a thirtytwo-year-old uomo from la Svezia. Perdonare my bad attempt at your beautiful lingua. Unfortunately, essere dotato per le lingue I am not, so please don´t be angry with me. Io just wanted to use some Italian words during my lifespan, and this seemed to be the best opportunity.
Well, I´d better get on with my missiva before you start to think that I´m totally matto da legare. Please accept my apologies for taking up your time.
Now to business. Awhile ago Io bought a copy of "Egypt: Land of the Pharaos", published by Time Life, and it is from that libro I´ve gotten your name. It was read with a muchness of interest, and Io learned a whole lot about l´Egitto.
However, there were a few things that puzzled me, and thus I´m writing this lettera in the hope thar you can answer a few question for me. Io will understand if you decide not to write me back, but if you do, you´ll make me the happiest man in cosmo. In fede!
Firstly, Io read on the pages 48-49 that the necropolis Saqqara was located west of Memphis, because " the sun god Re started his nightly journey to the underworld from the western skies". A couple of sentences later one can read that " it became customary to add a chapel room on the eastern side of the mastaba". What was the reason for putting the chapel room on the eastern side?
Did it have to do with with any religious beliefs?
Secondly, about the Heretic King. Io have a little problema understanding the common men´s hatred towards him. The sun god called himself " the only creator ", so why did ordinary people get so uptight when Akhenaton tried to install monoteismo? After all, the other gods came from within Re, didn´t they? Why the indignazione, and why toglier l´onore a Akhenaton in such a furious manner after he died?
Thirdly, on page 53 it´s mentioned that Re´s symbol was called " ben-ben". What does it look like in real life, and what does it mean?
And the last question. Could you please tell me a bit more about the Sed-festival? The book doesn´t say so much concerning that particular ritual.
In the hope of an answer, Yours sincerely in eterno Stanley.
För en oherrans massa år sedan köpte jag en bok om det historiska Egypten. Under läsning dök det upp en del frågor i samband därmed. Bestämde mig för att skriva till en egyptolog. Jag hade ungefär samtidigt inhandlat en italiensk-svensk ordbok. Därmed tänkte jag utnyttja tillfället att skriva ett brev till en egyptolog i Italien. Jag ville passa på att lära mig italienska ord aktivt. Det bästa sättet att lära sig något är att hitta tillfällen att använda lärdom aktivt.
Mitt brev sändes härvidlag till egyptologen Anna Maria Donadoni Roveri, intentendent vid Egyptiska museet i Turin.
Jag använde följande italienska ord och uttryck: Febbraio, buon giorno, mio nome, e io, uomo, la Svezia, perdonare, lingua, essere dotato per le lingue, missiva, matto da legare, libro, l´Egitto, lettera, cosmo, in fede, problema, monoteismo, indignazione, togliere l´onore a och in eterno.
På svenska: februari, god dag, mitt namn, och jag, man, Sverige, ursäkta, språk, språkbegåvad, brev, bindgalen, bok, Egypten, brev, universum, på hedersord, problem, monoteism, indignation, ta heder och ära av, i evighet.
Ålem , Febbraio 13 1995
Buon giorno, Anna Maria!
Mio nome is Stanley Lindström, e io am a thirtytwo-year-old uomo from la Svezia. Perdonare my bad attempt at your beautiful lingua. Unfortunately, essere dotato per le lingue I am not, so please don´t be angry with me. Io just wanted to use some Italian words during my lifespan, and this seemed to be the best opportunity.
Well, I´d better get on with my missiva before you start to think that I´m totally matto da legare. Please accept my apologies for taking up your time.
Now to business. Awhile ago Io bought a copy of "Egypt: Land of the Pharaos", published by Time Life, and it is from that libro I´ve gotten your name. It was read with a muchness of interest, and Io learned a whole lot about l´Egitto.
However, there were a few things that puzzled me, and thus I´m writing this lettera in the hope thar you can answer a few question for me. Io will understand if you decide not to write me back, but if you do, you´ll make me the happiest man in cosmo. In fede!
Firstly, Io read on the pages 48-49 that the necropolis Saqqara was located west of Memphis, because " the sun god Re started his nightly journey to the underworld from the western skies". A couple of sentences later one can read that " it became customary to add a chapel room on the eastern side of the mastaba". What was the reason for putting the chapel room on the eastern side?
Did it have to do with with any religious beliefs?
Secondly, about the Heretic King. Io have a little problema understanding the common men´s hatred towards him. The sun god called himself " the only creator ", so why did ordinary people get so uptight when Akhenaton tried to install monoteismo? After all, the other gods came from within Re, didn´t they? Why the indignazione, and why toglier l´onore a Akhenaton in such a furious manner after he died?
Thirdly, on page 53 it´s mentioned that Re´s symbol was called " ben-ben". What does it look like in real life, and what does it mean?
And the last question. Could you please tell me a bit more about the Sed-festival? The book doesn´t say so much concerning that particular ritual.
In the hope of an answer, Yours sincerely in eterno Stanley.
torsdag 18 juni 2015
Möte med italiensk försäljare av klädkollektion.
Någonting extraordinärt hände på vägen till biblioteket tidigare i veckan. Hunnen halvvägs stannade en italienare i en röd bil vid min sida. Instinktivt trodde jag att denne person skulle fråga efter en vägbeskrivning. Misstog mig.
Individen hävdade att han var i Sverige för att visa upp en klädkollektion åt ett företag i Italien. Nu var uppdraget slutfört och han skulle snart återvända till sitt hemland. Härvidlag hade det uppstått ett problem för honom. I och med att jeppen inte ville betala för övervikt på flygplanet, frågade han om han kunde få ge mig något gratis. Visade sig vara skinnjackor, som enligt italienaren blivit över efter presentationerna han utfört här i landet. Jag drog på munnen. Väntade på finten. Den kom.
"Du får de här skinnjackorna, märkeskläder, gratis av mig. Eftersom du får de här gratis, kan du väl ge mig en present?"
"Vad skulle det kunna tänkas vara?" sporde jag.
"5 000 kronor. De här jackorna kostar mellan 7 till 9 000 i affären"
Jag flinade. Min respons var enkel. "No way! Forget it!" (Aldrig. Glöm det.)
Snubben såg förvånad ut. Helt plötsligt kunde han nöja sig med en tusenlapp för kvartetten skinnjackor.
Undertecknad skakade på huvudet. "Try someone else." ( Försök med någon annan.)
" I don´t have much time. I must fly soon" replikerade liraren. ( Jag har inte så mycket tid. Jag måste flyga snart.)
Instinktivt tänkte undertecknad säga till pajsaren att han verkligen kunde flyga och fara, men jag hann stoppa den tänkta ordsvadan. Jag upprepade återigen att han fick försöka med någon annan.
Italienaren resignerade när han såg mitt bestämda ansiktsuttryck. Han körde i väg påtagligt besviken.
Måhända var den personen kanske ärlig, men sådana här "affärsförslag" hoppar jag inte på under några omständigheter. För det första skulle jag aldrig köpa varor av en okänd person som har dem liggande i ett baksäte på en bil. För det andra kan jag inte veta om dylika varor är stulna eller inte. Stöldgods betackar jag mig för. Händelsen i sig var intressant dock.
Samtalet med den här tjommen bedrevs via engelska med italienska ord instuckna här och var. Jag kan halka mig igenom tidningstexter på italienska om språkstilen är på en förhållandevis lätt nivå. Däremot kan jag inte tala språket flytande. Upplevelsen innebar åtminstone att jag fick lite praktisk övning på italienska glosor. Alltid något.
Individen hävdade att han var i Sverige för att visa upp en klädkollektion åt ett företag i Italien. Nu var uppdraget slutfört och han skulle snart återvända till sitt hemland. Härvidlag hade det uppstått ett problem för honom. I och med att jeppen inte ville betala för övervikt på flygplanet, frågade han om han kunde få ge mig något gratis. Visade sig vara skinnjackor, som enligt italienaren blivit över efter presentationerna han utfört här i landet. Jag drog på munnen. Väntade på finten. Den kom.
"Du får de här skinnjackorna, märkeskläder, gratis av mig. Eftersom du får de här gratis, kan du väl ge mig en present?"
"Vad skulle det kunna tänkas vara?" sporde jag.
"5 000 kronor. De här jackorna kostar mellan 7 till 9 000 i affären"
Jag flinade. Min respons var enkel. "No way! Forget it!" (Aldrig. Glöm det.)
Snubben såg förvånad ut. Helt plötsligt kunde han nöja sig med en tusenlapp för kvartetten skinnjackor.
Undertecknad skakade på huvudet. "Try someone else." ( Försök med någon annan.)
" I don´t have much time. I must fly soon" replikerade liraren. ( Jag har inte så mycket tid. Jag måste flyga snart.)
Instinktivt tänkte undertecknad säga till pajsaren att han verkligen kunde flyga och fara, men jag hann stoppa den tänkta ordsvadan. Jag upprepade återigen att han fick försöka med någon annan.
Italienaren resignerade när han såg mitt bestämda ansiktsuttryck. Han körde i väg påtagligt besviken.
Måhända var den personen kanske ärlig, men sådana här "affärsförslag" hoppar jag inte på under några omständigheter. För det första skulle jag aldrig köpa varor av en okänd person som har dem liggande i ett baksäte på en bil. För det andra kan jag inte veta om dylika varor är stulna eller inte. Stöldgods betackar jag mig för. Händelsen i sig var intressant dock.
Samtalet med den här tjommen bedrevs via engelska med italienska ord instuckna här och var. Jag kan halka mig igenom tidningstexter på italienska om språkstilen är på en förhållandevis lätt nivå. Däremot kan jag inte tala språket flytande. Upplevelsen innebar åtminstone att jag fick lite praktisk övning på italienska glosor. Alltid något.
torsdag 11 juni 2015
Språk: Texmex och chicanospanska.
I och med att undertecknad nyss skrev ett inlägg om Texas, kan jag ävenledes inte låta bli att titta lite grand på språkbiten beträffande denna amerikanska delstat.
Historiskt betraktat har Texas varit en blandning mellan engelsktalande amerikaner och spansktalande mexikaner. Detta har i sig medfört en intressant språkblandning.
I dagligt tal finns vad som kallas texmex. Understundom benämnt border lingo ( gränsspråk). Det är helt enkelt när talare av respektive språk blandar in ord från det andra tungomålet. Talaren byter ett ord från sitt eget språk och ersätter det med en glosa från det andra språket. I Sverige ligger vi väldigt nära med svengelska, d. v. s. svenska med instoppade engelska ord understundom. I Texas gäller som sagt engelska och spanska.
Ett typiskt meningsutbyte kan låta enligt följande:
Donde está la beer bottle? Var finns ölbuteljen?
Esta en el fridge, sobre el second shelf. Den står i kylskåpet, på andra hyllan.
Beer bottle, fridge och second shelf är de engelska ord som används i stället för de spanska.
Texmex har även specifika ord, bland annat pachinga. Ordet betecknar en politisk måltidssammankomst, där människor träffas över ett mål mat för att diskutera politik eller dra in pengar till en politisk kandidat.
Icke att förglömma är att maträtter och namnen på dessa letat sig ut från texmex över världen. Enchiladas, frijoles refritos och tacos härstammar alla från denna delstats matkultur.
Texas har även chicanospanska. Detta är inte något blandspråk utan den spanska variant som talas i USA. Chicanospanskan är givetvis inte begränsad till enbart Texas, men den har ett starkt fäste i delstaten. Förutom sina egna specifika glosor har chicanospanska ändock lånat in engelska ord. Vad som skiljer dessa från texmex är att glosorna förspanskas.
Vi har till exempel guaifa, jaló,liquear och tiquete. Engelska wife, hallo, lick och ticket. På svenska hustru, hallå, slicka och biljett. Luis Morales är ett fängslande uttryck med betydelsen person med tvivelaktig moral. Chicano har tagit den engelska motsvarigheten loose morals och gjort om orden till spanska namn!
Skillnaden mellan standardspanska och chicanospanska är påtaglig i vissa fall, bland annat beträffande idiom.. När någon försöker dra en vals, kan svaret bli "go tell it to the marines!"på engelska. På svenska ungefär "försök inbilla någon annan!"
På standardspanska är responsen " a otro perro con ese huese!"
I chicanospanska säger man i stället " a vacilar en casa de chapa". Just det sistnämnda uttrycket avslöjar att personen i fråga är hemmastadd i Texas.
Avslutar med ett chicanoidiom jag gillar: Al que no habla, Dios no lo ye!
På svenska: Skraja pojkar får aldrig kyssa vackra flickor!
Historiskt betraktat har Texas varit en blandning mellan engelsktalande amerikaner och spansktalande mexikaner. Detta har i sig medfört en intressant språkblandning.
I dagligt tal finns vad som kallas texmex. Understundom benämnt border lingo ( gränsspråk). Det är helt enkelt när talare av respektive språk blandar in ord från det andra tungomålet. Talaren byter ett ord från sitt eget språk och ersätter det med en glosa från det andra språket. I Sverige ligger vi väldigt nära med svengelska, d. v. s. svenska med instoppade engelska ord understundom. I Texas gäller som sagt engelska och spanska.
Ett typiskt meningsutbyte kan låta enligt följande:
Donde está la beer bottle? Var finns ölbuteljen?
Esta en el fridge, sobre el second shelf. Den står i kylskåpet, på andra hyllan.
Beer bottle, fridge och second shelf är de engelska ord som används i stället för de spanska.
Texmex har även specifika ord, bland annat pachinga. Ordet betecknar en politisk måltidssammankomst, där människor träffas över ett mål mat för att diskutera politik eller dra in pengar till en politisk kandidat.
Icke att förglömma är att maträtter och namnen på dessa letat sig ut från texmex över världen. Enchiladas, frijoles refritos och tacos härstammar alla från denna delstats matkultur.
Texas har även chicanospanska. Detta är inte något blandspråk utan den spanska variant som talas i USA. Chicanospanskan är givetvis inte begränsad till enbart Texas, men den har ett starkt fäste i delstaten. Förutom sina egna specifika glosor har chicanospanska ändock lånat in engelska ord. Vad som skiljer dessa från texmex är att glosorna förspanskas.
Vi har till exempel guaifa, jaló,liquear och tiquete. Engelska wife, hallo, lick och ticket. På svenska hustru, hallå, slicka och biljett. Luis Morales är ett fängslande uttryck med betydelsen person med tvivelaktig moral. Chicano har tagit den engelska motsvarigheten loose morals och gjort om orden till spanska namn!
Skillnaden mellan standardspanska och chicanospanska är påtaglig i vissa fall, bland annat beträffande idiom.. När någon försöker dra en vals, kan svaret bli "go tell it to the marines!"på engelska. På svenska ungefär "försök inbilla någon annan!"
På standardspanska är responsen " a otro perro con ese huese!"
I chicanospanska säger man i stället " a vacilar en casa de chapa". Just det sistnämnda uttrycket avslöjar att personen i fråga är hemmastadd i Texas.
Avslutar med ett chicanoidiom jag gillar: Al que no habla, Dios no lo ye!
På svenska: Skraja pojkar får aldrig kyssa vackra flickor!
Självständighetsrörelse i Texas och dess tid som egen republik.
Inte bara regioner och länder såsom Baskien, Katalonien, Quebec och Skottland har uppvisat frihetssträvanden. Nyligen har Texas begåvats med en frihetsrörelse som växer. I media kör de ut en stenhård propaganda, vari det påstås att delstaten ska invaderas av federala styrkor, d. v. s. USA:s militär. Inte för att förringa önskemålen om en självständig stat, men jag kan inte låta bli att dra på smilbanden. Undertecknad har väldigt svårt att ta Texas önskan om frigörelse på lika stort allvar som de regioner som nämns i inledningen. Så gott som nästan alla Texasbor ser sig som amerikaner, förutom en väldigt liten minoritet.
Samtidigt är Texas å andra sidan just den delstat som har bäst förutsättningar att kasta sig loss från de förenta staterna. Den ensamma stjärnans stat har gott om både olja och naturgas, vilket gör att självständigheten skulle kunna nås med lätthet.
Ironiskt nog är också Texas den enda delstaten i USA som en gång i tiden varit en självständig republik. Härigenom kan man förstå skräckpropagandan. Liksom Krim annekterades av Putins Ryssland, togs Texas i besittning av det dåvarande USA. Skillnaden är att delstaten var en fri republik och varit så i ett decennium. Texas undertecknade frivilligt ett fördrag om att låta Förenta staterna annektera landet. Detta för att få beskydd från grannen Mexiko.
Texas har en intressant historia. Delstaten beboddes givetvis först av indianer. Spanjorerna lade dock rabarber på delstaten omkring 1682, men någon större mängd av européer flyttade aldrig till området. Indianerna gav för stort motstånd. Kring början av 1820-talet frigjorde sig Mexiko från Spanien. I samma veva bestämde de sig för att låta anglosaxiska amerikaner att bosätta sig i Texas. Syftet var att låta amerikanerna slåss med indianerna, främst comanchestammen, för att slippa strida själva. I slutet av decenniet fick dock mexikanarna kalla fötter. Strategin hade varit lite för effektiv. Antalet amerikaner översteg mexikaner i Texas. För att stoppa eventuellt maktövertagande av dessa nyinflyttade förbjöds ytterligare invandring norrifrån. Aningen för sent. Bollen var redan i rullning.
Amerikanarna var lojala mot Mexiko, men ville ha en egen författning omkring 1835. Detta vägrades dem av en general vid namn Santa Ana, som blivit president i Mexiko. Presidenten posterade i stället en armé i Texas för att förhindra självständighetsiver. Motsatt verkan. Ledaren för amerikanarna, Stephen Austin, samlade sina landsmän och förklarade krig mot Mexiko.
Under ledning av Jim Bowie, skaparen av den berömda Bowiekniven, besegrades mexikanarna i flera drabbningar. Amerikanarna var stridsvana. Så icke mexikanarna.Santa Ana erkände sig besegrad och lovade dra sig tillbaka till gränsfloden Rio Grande.
Segerrusiga officerare ville jaga efter den besegrade mexikanska armén tillbaka långt in i grannlandet. Överbefälhavaren Sam Houston, bördig från Tennesse, varnade för detta, men talade för döva öron. Texas armé stack i väg söderut. Strax efteråt nåddes Houston av beskedet att Santa Ana var tillbaka med en ny arméstyrka januari 1836. Houston svor kraftigt. Den armé han styrde fanns inte där den borde varit, nämligen Texas. I stället sprang den runt på den mexikanska landsbygden.
Överbefälhavaren hade inte mycket val. Han gav sin underordnade Bowie order om att bege sig till fortet Alamo, för att beordra den fåtaliga styrkan där att retirera från fortet. Väl framme vid Alamo bestämde sig Bowie för inte lyda ordern utan i stället försvar fortet till varje pris.
Alamos tillblivelse är i sig tankevärd. Från början var stället ett missionshus för franciskanermunkar, men blev i slutet av 1700-talet ett fort i syfte att fungera som försvar åt orten San Antonio.
Namnet Alamo är spanska och betyder poppelträd, bomullsträd. Huset uppfördes just i en dunge bestående av nyss nämnda träd.
Bowie skickade ut bud om förstärkningar men möttes av ett ringa intresse. Blott ett fåtal Texasbor anslöt. Däremot dök det upp 80 man från Tennesse med den berömde pälsjägaren Davy Crockett i spetsen. Inte för att vara elak mot delstatens nuvarande frihetsrörelse, men Texas har federala styrkor att tacka sin självständighet för i slutändan.
Santa Ana anlände med en armé bestående av 4 000 man. Alamo försvarades inalles av 155 stycken.
Belägringen varade i tretton dagar. 6 mars 1836 inleddes slutanfallet. Både Crockett och Bowie slogs ända till sista andetaget. Bowie, som trillat ner från fästningsmur några dagar tidigare, avlossade sina sista skott liggande i sjuksängen. Vid middagstiden var allt över. Mexikanarna hade förlorat 1 500 man. Hos amerikanarna överlevde blott tre. Här kan man verkligen tala om en Pyrrhusseger.
Santa Ana skickade de trenne överlevarna med bud till Houston om att ingen nåd skulle ges i fortsättningen. Houston retirerade taktiskt längre inåt Texas i mening att locka med sig Santa Ana.
Därigenom hoppades amerikanarna att mexikanarna skulle hamna för långt bort från sin hemmabas för att kunna få hjälp av reservstyrkor. Planen lyckades. Houstons och Santa Anas arméer möttes vid San Jacinto-floden. Vid denna batalj utnyttjades för första gången stridsropet "Remember the Alamo - kom i håg Alamo". Slaget var över på en halvtimme. Mexikanarna flydde i panik. Dagen efter tillfångatog några Texassoldater en mexikansk dito. Visade sig vara Santa Ana, som tagit på sig en menigs uniform för att inte bli igenkänd. Houston lovade släppa den mexikanske generalen om denne gick med på att släppa alla anspråk på Texas . Santa Ana samtyckte. Texas var fritt.
Val hölls senare samma år och Sam Houston blev republiken Texas första president.
Santa Ana hade svårt att svälja förtreten. Ett flertal gånger höll mexikanska trupper plundringståg in i Texas. San Antonio plundrades fullständigt 1842. Många Texasbor hade fått nog av otryggheten samtidigt som Förenta staterna gärna ville annektera republiken. Drömmen om ett USA från kust till kust var i full sving. Texas och Förenta staterna undertecknade ett fördrag om att införliva republiken i det blivande USA. Santa Ana, nu diktator i Mexiko, rasade och sparkade omedelbart i gång ett krig.
Mexikanska kriget, som det nu i historisk mening kallas, utspelades mellan 1846-48. Som vanligt drog Santa Ana det kortaste strået. Förenta staternas general Taylor invaderade huvudstaden Mexico city 1847 och kriget var över. Texas blev officiellt en amerikansk delstat 1848.
Idén om Texas frigörelse från USA är på sätt och vis inte så långsökt. De har historien som stöd, men jag tvivlar på att Texas Independence Movement har någon reell chans. Texas är alltför integrerat med det övriga USA. Osvuret är dock kanske bäst. Historien har en förmåga att överraska oss.
Samtidigt är Texas å andra sidan just den delstat som har bäst förutsättningar att kasta sig loss från de förenta staterna. Den ensamma stjärnans stat har gott om både olja och naturgas, vilket gör att självständigheten skulle kunna nås med lätthet.
Ironiskt nog är också Texas den enda delstaten i USA som en gång i tiden varit en självständig republik. Härigenom kan man förstå skräckpropagandan. Liksom Krim annekterades av Putins Ryssland, togs Texas i besittning av det dåvarande USA. Skillnaden är att delstaten var en fri republik och varit så i ett decennium. Texas undertecknade frivilligt ett fördrag om att låta Förenta staterna annektera landet. Detta för att få beskydd från grannen Mexiko.
Texas har en intressant historia. Delstaten beboddes givetvis först av indianer. Spanjorerna lade dock rabarber på delstaten omkring 1682, men någon större mängd av européer flyttade aldrig till området. Indianerna gav för stort motstånd. Kring början av 1820-talet frigjorde sig Mexiko från Spanien. I samma veva bestämde de sig för att låta anglosaxiska amerikaner att bosätta sig i Texas. Syftet var att låta amerikanerna slåss med indianerna, främst comanchestammen, för att slippa strida själva. I slutet av decenniet fick dock mexikanarna kalla fötter. Strategin hade varit lite för effektiv. Antalet amerikaner översteg mexikaner i Texas. För att stoppa eventuellt maktövertagande av dessa nyinflyttade förbjöds ytterligare invandring norrifrån. Aningen för sent. Bollen var redan i rullning.
Amerikanarna var lojala mot Mexiko, men ville ha en egen författning omkring 1835. Detta vägrades dem av en general vid namn Santa Ana, som blivit president i Mexiko. Presidenten posterade i stället en armé i Texas för att förhindra självständighetsiver. Motsatt verkan. Ledaren för amerikanarna, Stephen Austin, samlade sina landsmän och förklarade krig mot Mexiko.
Under ledning av Jim Bowie, skaparen av den berömda Bowiekniven, besegrades mexikanarna i flera drabbningar. Amerikanarna var stridsvana. Så icke mexikanarna.Santa Ana erkände sig besegrad och lovade dra sig tillbaka till gränsfloden Rio Grande.
Segerrusiga officerare ville jaga efter den besegrade mexikanska armén tillbaka långt in i grannlandet. Överbefälhavaren Sam Houston, bördig från Tennesse, varnade för detta, men talade för döva öron. Texas armé stack i väg söderut. Strax efteråt nåddes Houston av beskedet att Santa Ana var tillbaka med en ny arméstyrka januari 1836. Houston svor kraftigt. Den armé han styrde fanns inte där den borde varit, nämligen Texas. I stället sprang den runt på den mexikanska landsbygden.
Överbefälhavaren hade inte mycket val. Han gav sin underordnade Bowie order om att bege sig till fortet Alamo, för att beordra den fåtaliga styrkan där att retirera från fortet. Väl framme vid Alamo bestämde sig Bowie för inte lyda ordern utan i stället försvar fortet till varje pris.
Alamos tillblivelse är i sig tankevärd. Från början var stället ett missionshus för franciskanermunkar, men blev i slutet av 1700-talet ett fort i syfte att fungera som försvar åt orten San Antonio.
Namnet Alamo är spanska och betyder poppelträd, bomullsträd. Huset uppfördes just i en dunge bestående av nyss nämnda träd.
Bowie skickade ut bud om förstärkningar men möttes av ett ringa intresse. Blott ett fåtal Texasbor anslöt. Däremot dök det upp 80 man från Tennesse med den berömde pälsjägaren Davy Crockett i spetsen. Inte för att vara elak mot delstatens nuvarande frihetsrörelse, men Texas har federala styrkor att tacka sin självständighet för i slutändan.
Santa Ana anlände med en armé bestående av 4 000 man. Alamo försvarades inalles av 155 stycken.
Belägringen varade i tretton dagar. 6 mars 1836 inleddes slutanfallet. Både Crockett och Bowie slogs ända till sista andetaget. Bowie, som trillat ner från fästningsmur några dagar tidigare, avlossade sina sista skott liggande i sjuksängen. Vid middagstiden var allt över. Mexikanarna hade förlorat 1 500 man. Hos amerikanarna överlevde blott tre. Här kan man verkligen tala om en Pyrrhusseger.
Santa Ana skickade de trenne överlevarna med bud till Houston om att ingen nåd skulle ges i fortsättningen. Houston retirerade taktiskt längre inåt Texas i mening att locka med sig Santa Ana.
Därigenom hoppades amerikanarna att mexikanarna skulle hamna för långt bort från sin hemmabas för att kunna få hjälp av reservstyrkor. Planen lyckades. Houstons och Santa Anas arméer möttes vid San Jacinto-floden. Vid denna batalj utnyttjades för första gången stridsropet "Remember the Alamo - kom i håg Alamo". Slaget var över på en halvtimme. Mexikanarna flydde i panik. Dagen efter tillfångatog några Texassoldater en mexikansk dito. Visade sig vara Santa Ana, som tagit på sig en menigs uniform för att inte bli igenkänd. Houston lovade släppa den mexikanske generalen om denne gick med på att släppa alla anspråk på Texas . Santa Ana samtyckte. Texas var fritt.
Val hölls senare samma år och Sam Houston blev republiken Texas första president.
Santa Ana hade svårt att svälja förtreten. Ett flertal gånger höll mexikanska trupper plundringståg in i Texas. San Antonio plundrades fullständigt 1842. Många Texasbor hade fått nog av otryggheten samtidigt som Förenta staterna gärna ville annektera republiken. Drömmen om ett USA från kust till kust var i full sving. Texas och Förenta staterna undertecknade ett fördrag om att införliva republiken i det blivande USA. Santa Ana, nu diktator i Mexiko, rasade och sparkade omedelbart i gång ett krig.
Mexikanska kriget, som det nu i historisk mening kallas, utspelades mellan 1846-48. Som vanligt drog Santa Ana det kortaste strået. Förenta staternas general Taylor invaderade huvudstaden Mexico city 1847 och kriget var över. Texas blev officiellt en amerikansk delstat 1848.
Idén om Texas frigörelse från USA är på sätt och vis inte så långsökt. De har historien som stöd, men jag tvivlar på att Texas Independence Movement har någon reell chans. Texas är alltför integrerat med det övriga USA. Osvuret är dock kanske bäst. Historien har en förmåga att överraska oss.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)