Möte med italiensk försäljare av klädkollektion.

Någonting extraordinärt hände på vägen till biblioteket tidigare i veckan. Hunnen halvvägs stannade en italienare i en röd bil vid min sida. Instinktivt trodde jag att denne person skulle fråga efter en vägbeskrivning. Misstog mig.
  Individen hävdade att han var i Sverige för att visa upp en klädkollektion åt ett företag i Italien. Nu var uppdraget slutfört och han skulle snart återvända till sitt hemland. Härvidlag hade det uppstått ett problem för honom. I och med att jeppen inte ville betala för övervikt på flygplanet, frågade han om han kunde få ge mig något gratis. Visade sig vara skinnjackor, som enligt italienaren blivit över efter presentationerna han utfört här i landet. Jag drog på munnen. Väntade på finten. Den kom.
"Du får de här skinnjackorna, märkeskläder, gratis av mig. Eftersom du får de här gratis, kan du väl ge mig en present?"
"Vad skulle det kunna tänkas vara?" sporde jag.
"5 000 kronor. De här jackorna kostar mellan 7 till 9 000 i affären"
Jag flinade. Min respons var enkel. "No way! Forget it!" (Aldrig. Glöm det.)
  Snubben såg förvånad ut. Helt plötsligt kunde han nöja sig med en tusenlapp för kvartetten skinnjackor.
  Undertecknad skakade på huvudet. "Try someone else." ( Försök med någon annan.)
" I don´t have much time. I must fly soon" replikerade liraren. ( Jag har inte så mycket tid. Jag måste flyga snart.)
  Instinktivt tänkte undertecknad säga till pajsaren att han verkligen kunde flyga och fara, men jag hann stoppa den tänkta ordsvadan. Jag upprepade återigen att han fick försöka med någon annan.
Italienaren resignerade när han såg mitt bestämda ansiktsuttryck. Han körde i väg påtagligt besviken.

Måhända var den personen kanske ärlig, men sådana här "affärsförslag" hoppar jag inte på under några omständigheter. För det första skulle jag aldrig köpa varor av en okänd person som har dem liggande i ett baksäte på en bil. För det andra kan jag inte veta om dylika varor är stulna eller inte. Stöldgods betackar jag mig för. Händelsen i sig var intressant dock.
  Samtalet med den här tjommen bedrevs via engelska med italienska ord instuckna här och var. Jag kan halka mig igenom tidningstexter på italienska om språkstilen är på en förhållandevis lätt nivå. Däremot kan jag inte tala språket flytande. Upplevelsen innebar åtminstone att jag fick lite praktisk övning på italienska glosor. Alltid något.