stöld av registreringsskyltar

Min sedvana trogen stod jag utanför min porten till min trappa och rökte. Kastade ett getöga på en grannes bil. "Det är nog dags för honom att tvätta sin bil. Registreringsskylten går ju inte att se", tänkte undertecknad. Det hade sin förklaring. Dagen efter förtäljde min nabo vad som hänt.
  Kvällen före hade några stycken som passerade Ålem valt att svänga in i vårt bostadsområde av en speciell anledning. De skulle stjäla en registreringsskylt. Tjuvarna plockade min grannes. Därefter for de ut till ortens bensinmack med sin nya skylt. De tankade och smet från bensinnotan. En av biträdena hade känt igen registreringsskylten och var redan på väg att ringa till polisen. Dock hann förövarna köra därifrån.
  Vad som retar gallfeber på mig är att dessa kriminella mikromoderater inte tänker på vilket djävelskap de ställer till med för oskyldiga människor. Tjuvarna skrattade gott. Min granne fick stora problem. Utan registreringsskylt kunde han inte köra sin bil. Hans arbetsgivare var av det schyssta slaget och lånade ut firmabilen till nabon så att denne kunde ta sig till jobbet åtminstone. Grannen tvangs beställa en ny skylt. Förutom kostnaden tog det en vecka innan den nya registreringsskylten kom. Till råga på allt tillkom ytterligare kostnader för att kunna sätta fast den. Allt detta för att vissa individer saknar total respekt för andra människor. Jag kommer aldrig kunna förstå sådana här kriminella.

Fotboll : Hammarby, Manchester United

Lyckligtvis sände SVT nyligen Hammarbys cupmatch i en av de reguljära kanalerna i stället för på SVT play. Därmed kunde även vi som inte har dator se matchen. Bortsett från att försvaret läckte som ett såll, skötte vi oss bra mot Malmö FF. Förlusten till trots gav spelet en förhoppning om framtiden. Dock måste det sägas, det kändes vansinnigt åt skogen vid åsynen av en viss tränare i Hammarbys färger. Första gången jag hörde talas om att Bergstrand skulle träna Bajen grinade jag illa åt det dåliga skämtet. Jag ryser än. Den tränaren ville jag inte se i närheten av mitt lag. Emellertid ska jag- ytterst motvilligt - ge Nanne ett erkännande. Han verkar ha lagt grunden till ett lag som kan ta sig tillbaka till Allsvenskan igen.
  Såg Manchesterderbyt i Premier league. Det bär mig emot, men det är bara att tillstå att lillebror Manchester City gått om United. Av matchen att döma är City just nu och lär förbli några nivåer över
Man United. Derbyt var de facto utklassning. Flygplansprotesten mot Uniteds nye tränare i matchen efter var onödig. Denne har just efterträtt Sir Alec och behöver tid att sätta sin profil på laget. Tålamod är det som gäller. Jämsides en välfylld ägarplånbok...

Tiggare i Kalmar

För två veckor sedan var jag i Kalmar. Syftet var att försöka hitta en praktikplats. Vi så kallade arbetslösa är tvungna att tvångsarbeta utan lön. Det är i högsta grad en förnedrande uppgift att springa runt hos arbetsgivare. Jag och tusentals andra med mig står med mössan i hand och frågar om vi kan få arbeta utan lön. Rent slaveri. Olyckligtvis finns det människor som är än värre utsatta. Kalmars centrum har tiggare på gatorna. Jag gick förbi en äldre kvinna som satt vid en husvägg med en tiggarburk bredvid sig. Förnedringen och uppgivenheten förmörkade hennes ögon. Så ska en människa inte behöva leva. Rätteligen borde hon liksom resten av mänskligheten ha ett anständigt liv. Hennes utsatthet är resultatet av samhällen som subventionerar lyxleverne för höginkomsttagare samtidigt som sociala försäkringssystem reducerats till ett minimum. I och för sig brukar inte samhällen med stora klyftor klara sig i längden, men det är en klen tröst för de som får sina liv sönderslagna. Den andra tiggerskan, en ung flicka, låg i en maläten, nersmutsad sovsäck på en gata bredvid. Tiggarburken framför. En välbeställd moderatkvinna ställde sig framför flickan, tittade ner på tösen och hånflinade. Undertecknad begriper sig inte på sådana avarter av människor. Hur kan en person hånle åt andra människors misär? Det är obegripligt att vi har ett sådant samhälle som vi har. Dessvärre lär det knappast bli bättre under överskådlig tid.

tiggarbarn i Mönsterås/ bandysemifinal

I dag syntes det tiggande barnet inte i Mönsterås. Förmodligen blev väl uppmärksamheten för stor. Jag är väl medveten om att en stor del av tiggeriet är iscensatt av kriminella ligor. Det förändrar inte faktum. Länder med fungerande sociala skyddsnät minskar på risken att försvarslösa människor utnyttjas av dessa kriminella.
 Köpte två sexpack folköl i går. Egentligen hade min plånbok inte råd med detta men Hammarby bandy spelar semifinal mot Västerås i morgon. Fyran sänder. Alltså intar jag första biran vid tolvsnåret. Jag borde vara lagom peppad när matchen börjar vid tresnåret. Jag förutsätter att undertecknad får se ett helt annat Bajen än i första matchen mot förutnämnda motståndarlag. Den matchen var lika lattjo som tre dagar gammal avslagen öl.

Tiggarbarn i Mönsterås

Var nyss och handlade helgöl på Netto i Mönsterås. Utanför affären satt en liten utomnordisk tjej på en stol. Hon höll upp en skylt på knagglig svenska, där hon tiggde pengar. Texten innehöll uppräkning av familjeproblem i syfte att framkalla allas vår sympati. Jag undrade just för ett tag sedan hur länge det skulle dröja innan vi fick se tiggare i Mönsterås kommun. Moderater och övriga alliansare må spy galla över dessa människor, men jag tycker synd om de här existenserna. Obefintligt socialt skydd i hemländer gör att människor tvingas till denna grova förnedring. Desperatare åtgärd kan personer knappast ägna sig åt. I och för sig kan man alltid fråga sig hur de haft råd att åka från södra Europa till Norden, men faktum kvarstår: Det är desperata människor på samhällets lägsta nivå som ägnar sig åt tiggeri. Det märkliga är att samhällstoppar alltid gnäller på sådana här förtvivlade människor, men det är tyvärr vad sönderslagna eller obefintliga sociala skyddsnät tvingar medvarelser till. Fungerade skyddsnäten i världens länder skulle vi se minimalt av dylika framträdanden i våra samhällen. Det är vad jag önskar mig: Ett samhälle där vi tar hand om alla människor oavsett ekonomisk status. Ett samhälle där alla är lika värda oavsett storlek på plånbok. Med andra ord en moderats värsta mardröm. För dem är det viktigare att skitiga höginkomsttagare får gratis städning betald av oss skattebetalare än att fattiga ska få leva ett drägligt liv.

Fas 3 - tvångsarbete utan lön

Stod vid busshållplatsen i Ålem. Väntade på buss. En av mina grannar skulle också bruka den kraftigt försämrade lokaltrafiken. Hon frågade vart jag skulle. Till min praktikplats, svarade jag. Tyvärr fällde hon den kommentar, som får mig att krevera av ilska. "Det är väl trevligt att ha nåt att göra". Mina ögon förvandlades till snedstreck. " Det är inte trevligt att utföra förnedrande tvångsarbete utan lön. Jag arbetar heltid utan att få ett rött öre för min arbetsinsats."  Kvinnan tittade förvånat på mig. "Jag trodde du fick lön". Mina läppar antog ett hånfullt uttryck. "Jag får inte ett korvöre. Dessutom, inte nog med att jag tvångsarbetar på heltid, jag ska dessutom fortfarande söka jobb på heltid på kvällar, nätter och helger. Det som jag borde göra, söka jobb och stå till arbetsmarknadens förfogande, hinns egentligen inte med. Till råga på allt tvingas jag betala kostnader för resor till och från jobb, mat och kläder ur egen plånbok. Jag betalar för att tvångsjobba! På vilket sätt är det trevligt?" Återigen besatt kvinnan ett förvånat uttryck. " Jag trodde du fick resan betald." Jag ristade bestämt på huvudet, "Resan betalas ur egen ficka". Hon märkte min ilska och sade inte mer. Vad som retar mig är att hon inte är ensam. Jobb- och utvecklingsgarantin, aktivitetsgarantin före den, handlar enkom om en sak: Rovdrift på försvarslösa människor. Rent ut sagt slaveri. Envar som tycker detta är trevligt må gärna byta plats med en av de nutida trälarna. Därefter vore det intressant om dessa skulle påstå att det är trevligt att de som har välfyllda fickor kannibaliserar på de med tomma fickor, d.v.s de svagaste i samhället.

Fas 3 och maktlöshet

Efter att min förra fas3-plats tog slut, hittade jag så småningom en plats där jag tvångsarbetar utan slut. Egentligen tilltalar mig inte platsen inte. Varför slutar jag inte då? Det är en enorm konkurrens om tillgängliga praktikplatser Arbetslösa konkurrerar inte om jobb, vi konkurrerar om tvångsarbeten utan lön. Kastar jag in handduken på detta ställe, väntar ett värre alternativ med långpendling. Vad som är värst med att vara slaveriarbetare? Maktlösheten! Vi har inga maktmedel att sätta emot arbetsförmedlare och arbetsgivare som utnyttjar oss. Detta är Sverige av i dag. Jag tror inte att de som byggde folkhemmet hade förväntat sig denna utveckling. De är nog lika svikna som vi nutida trälar.