ursäkt till barnhemsbarn

Under årens lopp har många ungar lidit alla helvetes kval sedan de blivit placerade på barnhem. Nu har regeringen kommit fram till att de som farit illa ska få en ursäkt och en symbolisk summa för sveda och värk. I och för sig på tiden, men vad hjälper ursäkt och några korvören nu? De var under sin plågotid de behövde hjälp. Ingen ursäkt kan kompensera ett förstört liv. Därutöver, om nu denna modeartregering har någon skam i kroppen borde de även be sjuka och arbetslösa om ursäkt för allt meningslöst lidande de hittills utsatt dessa grupper för. De enda moderaterna uppnått med sin "alla ska svälta på socialbidrag"-politik är att de redan förmögna kan stoppa undan ännu mer pengar utomlands utan att bidra till samhället och att mängder av sjuka och arbetslösa fått sina liv krossade. Reptilpolitik och ljugarspråk har inte lett till arbete. Det har lett till självmord och svält för de övriga, som numera tvingas försöka överleva på oskälig levnadsnorm. Vad tjänar vårt samhälle på det?

författaransvar texter

En statlig utredning har på förslag att författare inte längre ska vara ansvariga för sina texter. I stället ska förläggarna ta på sig den rollen. Jag kan inte låta bli att undra över vad det är för sorts befängda människor som ingår i dessa utredningar. Självfallet bör och ska en författare alltid vara ansvarig för sin ordväv. Flytta ansvaret är som att åtala en bilfabrikant för bankrån om ett exemplar av bilmärket använts som flyktredskap vid ett dylikt. Går förslaget igenom kommer många förläggare att dra sig för att publicera kontroversiella alster. Därigenom kan många storverk inom litteraturen gå förlorade. Exempelvis skulle William Faulkner varit okänd i dag. När denne skickade in sitt alster Sanctuary till förläggaren, replikerade denne omedelabart : "Good God, I can´t publish this. We´d both be in jail!". Som tur var uppbarmade förläggaren mod och världen begåvades med en högklassig roman. Detta hade inte varit möjligt med ovanstående förslag. Som ordvrängare reagerar jag också kraftigt. Jag bevakar alltid mina texter svartsjukt och tolererar egentligen inte att någon petar på dem. En gång skrev jag "djävla" i en artikel för Östran. En redigerare var framme och ändrade stavningen till "jävla". Jag härsknade till ordentligt. Jag har alltid stavat djävla med dj och anser att stavningen utan j är oskön. Dessutom, i och med att det var mitt namn på artikeln så var det också jag som stod för den. Därvidlag hade redigeraren ingen rätt att peta på min text. Eller för att uttrycka det enkelt: Om min text inte är mitt ansvar längre utan förläggarens, så är texten förläggarens och inte min. Vad finns det då för mening i att skriva? Vem äger copyrighten?

träningslandskamp Cypern

Eurosports huvudkanal innehåller i stort sett bara skräp, men i går tittade jag faktiskt på den. Eurosport sände träningslandskampen mellan Sverige och Ukraina på Cypern. Förvisso finns det historiska samband mellan Ukraina och Svea rike, men det kändes aningen bisarrt att se blågult spela mot blågult..Skämt åsido, det jag såg inspirerade knappast till glada läktarsånger. Vi är inte den fotbollsnation vi en gång var. Safari borde egentligen knappt tillträtt plan. Det enda positiva jag kunde se var att Wilhelmsson och Källström visade lite framåtanda. Däremot kan jag inte begripa varför Källström vill lägga frisparkar och straffar. När han skjuter hukar sig fåglar på hög höjd..Konstigt nog tyckte Eurosports kommentatorer att Sverige hade ett stabilt försvarsspel. Sorry Rami. Vårt försvar blev understundom bortkollrat totalt. Vi skulle fått mer mål i baken om det inte vore för de ukrainska spelarnas ineffektivitet. Så som det ser ut nu lär holländarna göra tulpanmos av oss framgent. Tycker synd om Hamrén. Önskar att han haft hand om landslaget under EM i Portugal och VM i Tyskland. Om inte om vore.

isländska serien Hammaren

I och med att jag sett jack Sparrows äventyr valde jag att att se den isländska miniserien Hamarinn (Hammaren), som körde i gång på SVT i gårkväll. Jag hade inga större förväntningar utan det var mest för att höra uttalet. Undertecknad blev positivt överraskad. Serien är helt klar sevärd. Tråkigt nog är min videobandspelare sönder ty jag hade velat haft den inspelad. Det är vid sådana här tillfällen som jag anser att TV-licensen gör nytta. I stort sett är det nästan bara anglosaxiska program som sänds, varvid man uppskattar att SVT- till skillnad från Viasat och TV4-gruppen- vågar köpa in produktioner från andra språkområden. Hur som haver, jag kunde inte undgå att engelskan tränger in i det isländska språket. Aningen synd. Jag har alltid sett isländska och färöiska som de sista bastionerna mot engelskans inflytande, men det är bara att skippa de tankarna.(Förvisso använder jag de låneord som finns i svenskan, men det är för att glosorna finns.) Bland annat kunde man höra en kvinna säga djók, engelskans joke, för skämt i stället för det isländska ordet gaman. Dessutom verkar "fucking" numera blivit lika internationellt som okey. Det naturliga i sammanhanget hade annars varit bölvathur eller helvitis. Vad vi nordbor kanske inte tänker på är att fuck är det absolut fulaste ordet som finns i det engelska språket, varvid det blir lite konstigt när vi slänger ur oss det lite hur som helst. Ordet är annars intressant. Fuck har använts sedan tre århundraden men glosans ursprung är okänd. Ingen vet varifrån det kommer. Dock var det trevligt att höra att islänningar säger skemmdarverk för sabotage. Det franska ordet har inte trängt in, må vara att det ordet har ett intressant ursprung. Sabotage kommer från franskans saboter, vilket betyder att väsnas med träskor..isländska skemmdarverk har sitt ursprung ur skemmd skadegörelse. Frågan är bara vad vi svenska använde för ord innan vi lånade in just sabotage? Jag får nog anledning att återkomma till denna serie.

damhandboll

Jag har alltid haft en avig inställning till handboll. Förvisso har jag fluktat när TV sänt matcher med Hammarby handboll, men det har mest varit för klubbens skull. Vi bajare stöttar vår förening i vått och torrt oavsett sport. Dock, jag måste erkänna att jag blivit intresserad av damhandboll. Jag satt spikad framför dumburken när Sveriges damlandslag spelade EM. Undertecknad har alltid fnyst åt tanken med bragdguld, men detta damlag förtjänar att få ett dylikt efter sin insats. Undertecknad kommer att följa deras vidare öden. Dessutom tror jag att jag blivit hemligen förälskad i Sveriges målis Gabriella Kain. Vad kan jag säga? Vi gentlemän har alltid spunnit på kvinnor med långt ljust hår..För övrigt anser jag att Växjö är en skammens kommun som struntar i att deras hemlösa saknar tak över huvudet. Det är ovärdigt vårt land.

epitafium över SIA

Senast nämnde jag en fackföreningstidning vid namn SIA. Förr i tiden var den till för skogs- och träarbetare men har numera uppgått i Dagens arbete. För ett tag sedan pratade jag med Kjell Johansson, förut på SIA men nu hos DA. Han berättade för mig att han nu går i pension. Undertecknad kände sig kluven. Jag är glad att han nu får rå om sin egen tid Samtidigt kände jag mig faktiskt nedstämd. Det tog ett tag innan jag förstod varför. SIA hade fyra journalister: Leif Nordström, Kjell Johansson, Kjell Ericsson och Anders Elghorn. Tre av dem har gått i pension. Den fjärde snart. SIA har förpassats till de sälla jaktmarkerna. Alltsedan jag fick min första text publicerad i SIA har det känts som en trygghet att ha kontakt med de förutnämnda. Nu känns det som att ytterligare en trygg del av mitt liv försvunnit. Härav nedstämdheten. Åren rinner i väg. Det ska också erkännas att mina texter i SIA är en av de få saker jag kan se tillbaka på med en känsla av av att ha gjort en insats, om än att texterna inte ledde till några förändringar. Hur som haver, livet är så här och jag skänker i tankarna ett glas öl åt grabbarna varenda jul. Omnia mutantur nos et mutamur in illis (latin: Alla saker förändras och vi med dem).

Troubles in the Emerald Isle

Det har inte kunnat undgå att Irland numera har stora problem. Redan för sju år sedan varnade undertecknad för det som nu utspelas. Inför Sveriges omröstning beträffande eurons införande skrev jag en text i den saligen insomnade fackföreningstidningen SIA nr 8 2003 sid 41 att jag bestämt tänkte rösta nej. Jag citerar mig själv: "Det största faromomentet är att Europas olika delar ligger alltför långt ifrån varandra beträffande konjunkturfaser. Låtom oss ta en titt på exempel. Irlands ekonomi är i en ordentlig spruttfas. De som har kneg har gott om stålar och räntan är låg. I samband härmed har priset på hus och bostadsrättslägenheter skjutit i höjden och vanligt folk har inte råd att införskaffa eget boende. Irland behöver en räntehöjning för att kyla ner bostadsmarknaden till rimliga nivåer. Det går inte ity att Tyskland just nu befinner sig extremt långt ner på konjunkturskalan. Vad tyskarna mest trängtar efter är en räntesänkning för att kunna sparka i gång sin haltande ekonomi." ECB satsade på Tyskland. Undertecknad fick tyvärr rätt. Den galliska tigern ryter inte längre. Den gnyr i dödsryckningar lika mycket som min stackars plånbok..Eller för att uttrycka det på iriska : is milis fion, ach is searbh a ioc= vin är sött men betala för det är bittert..Jag varnade också för  att ECB hatar välfärdssamhället. Där talas det alltid om att "arbetslösa har för hög ersättning och vill därför inte jobba, den offentliga sektorn är alldeles för stor" och så vidare. Känns tongångarna igen? Nu har resten av Europa fått göra en brandkårsutryckning. En krisbudget har antagits. Även om den retar mig till vansinne, gör den mig inte förvånad. Éirinn (iriska för Irland) behåller sin låga bolagsskatt på 12,5 %. Det här är ett otyg som ger landet en orättvis konkurrensfördel visavi resten av Europa. Några år hade varit acceptabelt men inte permanentad. Varför är detta ett problem? Det tvingar andra länder att följa efter. Beakta ett exempel från affärsvärlden. Tänk om en stormarknadskedja skulle börja med ett permanent priskrig på mjölk. Hur länge skulle det ta innan  mjölk slutades sälja i de butiker som inte har råd att hänga med ? Hur ska ett samhälle klara sig utan tillgänglighet till mat? Skatt är det pris vi betalar för ett anständigt samhälle. Även affärskoncerner måste dra sitt strå till stacken, om inte annat än i ren självbevarelsedrift. Ska bolagen kunna skaffa personal, måste folk ha ett samhälle att bo i. Ska de kunna sälja varor och tjänster, måste det finnas ett samhälle att sälja till och som förbrukar sagda varor och tjänster. Då håller det inte om vissa vill utnyttja samhället men inte bidra med något. Vilka ska betala saneringen? Givetvis som vanligt de som har det sämst ställt. Den liberal-konservativa regeringen har bestämt sig för att sparka 25 000 offentliganställda. Smaka på siffran. 25 000 i ett land som har 5 miljoner invånare. Samtidigt säger Irlands regering även att de ska sänka nivåerna i de sociala försäkringarna för att "öka viljan att jobba". Först sparkar de folk och sedan skyller de arbetslösheten på de "arbetsovilliga" arbetslösa! Samma snedvridna reptiltankebanor som vår egen regering hyser. De ansvariga för krisen- aktörerna på "marknaden", finansinstitutioner och liberal-lonservativa politiker, klarar sig självfallet undan. Inget tal om ekonomiska bestraffningar där inte. De har kvar sina löner och bonusar och fortsätter som om ingenting hade hänt. Dessutom ska nu studier avgiftsbeläggas. De som har sjaber eller de med rika föräldrar kan i godan ro utbilda sig till välbetalda yrke. Fattiglappar utestängs från den möjligheten och förblir fattiga. Även det livsfarligt för ett samhälle. Hur har det gått fordom med bortskämda kunga- och adelsvalpar som försökt ta över efter sina föräldrar? Det har inte dröjt länge innan de samhällena brakat ihop. En lössläppt marknad utan tyglar, skattesänkningar för de rika  och traditionell hatpolitik mot de sämst ställda leder alltid till obalans i ett samhälles ekonomi. För eller senare brakar obalansen ihop. Därför är det obegripligt att liberal-konservativa fortsätter i sina spår. Grunden är lagd för en härdsmälta även i Sverige. De rikaste har fått gigantiska nedskärningar, de fattiga sänkta ersättningar i sociala försäkringar, förändrad fastighetsskatt som lagt grogrunden till en fastighets- och bankkris, borttagandet av ekonomiska möjligheter till studier för de med svag med ekonomisk bakgrund. De borgerliga påstår att Sveriges ekonomi är stark. Vad de håller tyst om är att de åker snålskjuts på Göran Persson. Denne var i grunden en ekonom. Det är inte Borg. För varje dag glider Sverige mot att förvandlas till en bananrepublik Det är bara en fråga om när.