VM i fotboll del VII. De sista två åttondelarna.

Schweiz-Argentina. Hop Suisse! (Ungefär "kom igen, Schweiz".)
  Undertecknad ämnar aldrig vifta med en argentinsk fana. Detta trots att jag har en bekant från nämnda land i bekantskapskretsen. Skälet är enkelt: Argentinarna vill lägga rabarber på Falklandsöarna ( argentinskt namn Las Malvinas) från Storbritannien. Det går jag aldrig med på!
Schweizarna hade lärt sig från förlusten mot Frankrike. Den här gången ställde de upp med ett veritabelt schweizergarde framför målvakten. De försvarade sin bastion med framgång. Tråkigt för åskådare, men taktiskt riktigt. Argentina lyckades inte få in en bräsch i muren förrän i förlängningens 118:e minut. Jag hoppades att någon schweizare i Wilhelm Tells anda skulle våga sig på ett enstaka uppror mot det argentinska styret, men icke.
  De antika grekerna hade Alexander den store. Denne lyckades med ett alexanderhugg lösa den gordiska knuten. Argentina hade Messi (vem annars), som genom en inskärning lyckades göra ett kirurgiskt sår i den schweiziska vaktposten. Utan Messi skulle schweizarna firat sin största framgång på flera år.

Belgien-USA. Bägge är något av favoritlag varför jag var neutral.
  Första halvlek: Geronimo! Jag hade förväntat mig ett försvarsinriktat USA. I stället visade Klinsmanns kisar kämpatakter. Press högt upp och satsningar framåt. De höll belgarna stången med imponerande löpningar.
  Andra halvlek. Jänkarna gjorde samma tabbe som mexikanerna mot Holland. De backade hem alldeles för mycket och för tidigt. Ändock höll de till slut jämna steg med belgarna.
  Förlängningen: Remember the Alamo! Springandet sög musten ur amerikanerna. Än så länge håller de ej europeisk nivå,vilket syntes . Dock, efter Belgiens två ledningsmål kom stridsviljan. Liksom sina berömda landsmän vid bataljen i Texas slogs de till sista blodsdroppen. Reduceringen var läcker, så ock den frisparksvariant de körde i slutminuterna. Den var värd ett bättre öde. Hur som haver, fotbollen i USA har framtiden framför sig.
 

VM i fotboll del VI åttondelsfinaler

Brasilien-Chile. I början hade brassarna löpbollar bakom Chiles backlinje. Vad som förvånade undertecknad var Brasiliens nonchalanta inställning. Spelidén verkar gå ut på att ta en tvåmålsledning lite snabbt för att därefter tjonga bort bollen resten av tiden. Det här lyckades inte, enär Chile faktiskt är ett lag i världsklass.   
  Jag imponerades av hur högt upp de vågade pressa brassarna. De visade sig också vara snäppet bättre än sina motståndare. Svaret från brassarna var att börja bete sig som tjuriga småbarn. Till slut lyckades Brasilien vinna, men det handlade bara om röta på straffarna. Undertecknad höll på Neymars landslag, men Chile var i ärlighetens namn det bättre laget.

Colombia-Urugay. Efter Brasilien brukar undertecknad normalt sett stödja Uruguay av de sydamerikanska lagen (Viva Tupamaros!).  (Viva betyder länge leve på spanska.)
Dock var det svårt den här gången. Suarez imitation av Dracula gjorde att det kändes knepigt. I och för sig var Suarez bitskhet inte de övriga spelarnas fel, men ändå. Å andra sidan hade dennes eventuella medverkan inte påverkat resultatet. Colombia håller en väldigt hög klass. Däremot hade kanske Uruguay haft en större chans med Suarez i laget.
  Har egentligen bara en kommentar till matchen: Vilken balja av Rodriguez! Cahills var snyggare, men denna var inte lång i från.

Nederländerna-Mexiko. Undertecknad tjöt inte viva Pancho Villa. Självfallet hejade jag på väderkvarnarna.
Emellertid var besvikelsen stor. Fembackslinje var taktiskt- om än urtråkigt - rätt mot ett världslag som Chile i gruppspelet, men mot Mexiko? Totalt urbota fel val. Mexikanerna är inte på samma nivå som Chile, men tack vare Hollands feghet lyckades de nästan vinna matchen. Det var endast på grund av att Mexiko började spela defensivt för tidigt som holländarna gick i land med att komma tillbaks i spelet.
  Nederländerna vann, vilket jag vill, men på ett sätt som jag inte ville. Jag syftar på Robbens sedvanliga filmningar. Straffvinsten sänkte humöret. Jag önskar Nederländerna ett VM-guld, men jag känner mig avigt inställd så länge Robben är med i deras landslag.

Costa Rica-Grekland. Den brasilianska fotbollspubliken buade åt grekerna, så ock jag. Undertecknad har inga sympatier för Costa Rica heller, men jag är full av vördnad inför deras prestation.

Frankrike-Nigeria. Undertecknad hejade på fransmännen. Bortblåst var dock det fina lir jag berömt dem om tidigare. Frankrike vågade uppenbarligen inte köra med offensiv fotboll, varvid nigerianerna tilläts äga matchen. Liksom Brasilien tidigare klarade sig fransmännen med ett nödrop. Skillnaden var Griezmann. Dennes inhopp vägde över vågskålen till Frankrikes favör. Utan denne spelare hade fransmännen förmodligen fått åka hem. Först sista kvarten blev njutbar ur fotbollssynvinkel.
  En eventuell matematiker hade nog rätt kul i att se lagens uppställningar under matchens gång. Frankrike körde med kvadrater och trianglar. Nigeria med rektanglar, romber och raka streck. Säger allt om min fascination över spelet...

Nigeria-Tyskland. Vad sysslade tyskarna med? Inga positioner, inget fungerande passningsspel och en fantastiskt underhållande tysk målvakt, som fick agera räddande ängel åt sin sviktande backlinje gång på gång. Algerierna, tränade enligt fransk modell, sprang sönder tyskarnas försvar. Återigen klarade sig likafullt ett topplag nödtorftigt. Var tyskarna byxis över att de aldrig vunnit mot Algeriet tidigare?
  Nåja, jag fick som jag ville. Kvartsfinal mellan Frankrike och Tyskland. (Jag hade egentligen velat se dem möta varann i semifinal, men jag tar vad jag får.) Denna drabbning bör bli sevärd, om blott dessa två lag vågar spela efter sin förmåga.

Överlag har topplagen i åttondelsfinalerna varit en besvikelse. Framför allt eftersom de satsat på fegspel i första hand

VM i fotboll del V

Nu visar sig problemet med att undertecknad inte har dator hemmavid. Jag tappade bort mitt anteckningspapper med kommentarer kring de avslutande gruppspelsmatcherna. Därvidlag känns det meningslöst att försöka randa något om dem. Dessutom var det överlag förhållandevis tråkig fotboll. Säkra hemåt-spel och defensiv taktik in absurdum. Ej lattjo för fotbollsälskare.
  Om Suarez fladdermusattack finns egentligen bara en sak att tillägga- tvinga honom att bära en Hannibal Lecter-mask nästa gång han är på en fotbollsplan!
  Dock, jag kan i alla fall konstatera att sju av "mina lag" tagit sig till åttondelen: Belgien, Brasilien, Mexiko, Nederländerna, Schweiz, Tyskland och USA.
  Trenne lag har i undertecknads ögon framstått som exceptionella, nämligen Colombia, Frankrike och Nederländerna. (Holland är egentligen bara en provins.) Frankrike-Nederländerna i finalen vore förmodligen en toppmatch i yttersta världsklass, men VM utspelas som sagt i Sydamerika. Därmed lär så inte bli fallet.
  Förhoppningsvis kan jag återkomma med tyckande om åttondelsfinalerna nästa vecka.

Indianspråket cheyenne. Nyttiga ord till fotbolls-VM

Bland alla de språk jag sänkt mina tänder i, finns tvenne indianspråk. Det ena av dem är cheyenne, närmare bestämt den nordliga varianten. Det andra är apache. Varför intresserar jag mig för indianspråk? Ärligt talat, jag vet inte. Chansen att undertecknad överhuvudtaget någon gång skulle träffa en cheyenne- eller apachekvinna att flirta med är minimal. Å andra sidan, man vet aldrig hur livet utvecklar sig.

Nordcheyenne delar en sak med isländskan som jag gillar. I stället för att plocka in låneord, använder de redan existerande glosor för att skapa nya ord till nya företeelser. Detta ska jag strax gå in på lite närmare.
  De som läst mina bloggtexter beträffande VM i fotboll har säkert lagt märke att undertecknad i språkmässig form lekt med olika stereotyper vi har gällande andra nationaliteter. Samma schablonmässiga inställning delas även av andra språk, så ock cheyenne.
  När andra folkslag dök upp på den nordamerikanska kontinenten, tvingades cheyennerna uppfinna nya glosor för nykomlingarna. Uppfinningsrikedomen är stor, men det märks att vissa slentrianartade inställningar till andra delas av folk oavsett ursprung.

Låtom oss titta på några exempel på vad cheyennerna kallar andra folkslag.
De som deltar i fotbolls-VM:
Ma?e-ve?hó?e                           tyskar, bokstavligen röd-vita män.
(Frågetecknet i ordet betyder att man ska göra en kraftig inandning, innan nästa bokstav uttalas.)
Kåhamåxé-vo?kehanáheo?o     holländare - trä-sko-folk.
Me?se-esé-ve?hó?e                   mexikanare - hårig-näsa-män (p.g.a att de bär mustascher).
Náhkohé-taneo?o                      ryssar - björn-folket   (p.g.a att de bär björnpälsar).

Andra folkslag: Nema?o-tonohoheo?o        kineser - omkring-flätat hår-folk.
Tovó?ke-haaneheo?o                                   japaner - ser-med-smala-sneda-ögon-folk.
Som sagt, stereotypt så det förslår, men viss fyndighet i alla fall.

Fotboll, hammarbyare och öl hör i hop. Givetvis har cheyennerna en vokabel för denna nödvändiga dryck: Heesevó?ta-mahpe     - kokande-vatten.
Även ett slangord finnes: Po?eho?hé-mahpe   - exploderande-vatten.

Roligaste nyordet i cheyenne: ve?se?esé-nohestotse    byxor - behållare för skinkor.
(Ganska logiskt egentligen. Det är ju vad brallor de facto handlar om...)

Det är inte lätt att lära sig cheyenne men underhållande!

VM i fotboll del IV

Colombia-Elfenbenskusten. Imponerades av colombianerna. De håller en högre spelkvalité än vad undertecknad trodde. De kan gå långt. Höll på dem av två orsaker. Colombia hade sjuckrare kvinns i supporterskaran. Dessutom avskyr jag spelare som Didier Drogba. Inte nog med att han filmar värre än Robben, han försöker inte ens dölja filmandet.

  Uruguay-England. Vad kan man säga? Suarez gjorde att engelsmännen blev utspelade.

  Ryssland-Sydkorea. Tvenne timmar av mitt liv som jag inte får tillbaka. Inte ens bilder på ryska fruntimmer fick jag se.

  Italien-Costa Rica. Costa Ricanerna blev berövade en straff. Det spelade i och för sig ingen roll för resultatet. Deras vinster har gjort att vi svenskar åtminstone kan skämmas lite mindre för vår förlust en gång i tiden. Än mer förvånande: Mellan- och Nordamerika har än så länge faktiskt lyckats bättre än Europa i detta VM!

 Schweiz-Frankrike. Hejade på alpländarna men föll till föga och applåderade fransoserna. Världsklass. Arméknivarna förvandlades till veritabla schweizerostar. Frankernas rike har en landslagsstomme som kommer att ta medaljer i mästerskap på nytt.
  Dock borde en viss fransman egentligen fått en utvisning. Hockeyspelare är ansvariga för sina klubbor. Fotbollsspelare för sina fötter. Dojjor i nyllet är ingen vacker sak.

  Ecuador-Honduras. Matchen höll högre nivå än förväntat.

  Tyskland-Ghana. Höll givetvis på bratwurstarna. Aningen snopet att ghananerna lyckades hålla tyskarna stången. Jag försökte med några lama "wachen auf, Deutschland" till ingen nytta. (Vakna upp,Tyskland). Det tyska maskineriet gick i otakt.

  Belgien-Ryssland. Vodkalandets tränare Capello hade analyserat belgarna ända in i sömmarna. Dessutom verkade han ha inspirerats av Bob Houghtons taktikfilosofi. Vodkaländarna spelade för att förstöra. Monoton match med andra ord. Efter en halvtimme begynte jag att dammsuga, svabba golvet och byta sängkläder. Såg bara den sista kvarten, då det äntligen blev lite fart. De ryska kjoltygen må vara bland de vackraste i världen, men det ryska landslaget åtnjuter inga jubelrop från undertecknad.

  Sydkorea-Algeriet. Helt annan match. Stödde Sydkorea men tappade sugen. Algerierna var för bra mot detta landslag. God underhållning dock.

  USA-Portugal. GO USA! Antog innan match att portugiserna skulle köra över jänkarna, men inget kan ta i från amrisarna deras kämpaglöd. Sedan har de som sagt Klinsmann som tränare. Lyckokast från det amerikanska förbundet att de anlitade honom. Jag hoppas surkålen låter jänkarna få en poäng i gruppspelets sista match.

Historia: Zapata, belgisk maträtt. Språk: AmE, BrE, fornhögtyska, fornnordiska

I går skrev undertecknad vissa saker som tarvar en förklaring. Jag kallade Belgien för pommes fritesens hemland. Detta av en viss orsak. Maträtten kommer ursprungligen därifrån, inte Frankrike som bland annat amerikaner tror.
  Pommes frites är franska och betyder egentligen stekta jordäpplen. I många språk är vokabeln för potatis just jordäpple. Enbart slumpen har avgjort vilken glosa språken använt.
  Amerikanerna tror felaktigt att maträtten kommer från Frankrike och kallar den därvidlag för French fries- franska stekta. Britterna säger däremot potato chips- potatisskivor, potatisstavar.
  Vad kallar då britterna det vi svenskar och amerikaner kallar chips? Rätt svar är crisps. Jänkare och tedrickare har samma modersmål, men det skiljer sig kraftigt åt på många områden. Enligt min synpunkt borde vi inom en snar framtid klassificera amerikansk engelska som ett eget språk. Differenserna är påtagliga, både vad det gäller ord, grammatik och stavning.
  Härkomsten för det engelska ordet chips är fascinerande, speciellt för oss nordbor. Glosan härstammar ursprungligen från det fornengelska cipp, som hämtats från fornhögtyskans kipfa och fornnordiska keppr, det vill säga käpp, stav.
  Man kan säga vad man vill om Belgien, men de har givit oss två saker: Trappistöl och flottyrstekta potatisstavar.. Just Belgien och sambandet med pommes frites tas även upp i ett av seriealbumen om den galliske krigaren Asterix.
 
  Viva Zapata! Ett klassiskt uttryck. Har sina randiga orsaker att det existerar.
Mexiko förra sekelskiftet. Nationen styrs av diktatorn Porfino Díaz. Moderaterna var inte först med sin så kallade "arbetslinje". Diáz körde med en mexikansk version under sin regeringstid. Han stal helt sonika land från fattiga infödda mexikaner och gav dem i stället till rika spanska godsägare.
  Mexikanen Emilieno Zapata, född någon tidpunkt i slutet av 1880-talet, tröttnade på den omvända Robin Hood-politiken. Han sparkade i gång en framgångsrik revolt.  Zapata lyckades frigöra delstaten Morelos ur den mexikanska regeringens grepp och jagade i väg de spanska godsägarna. Han återgav den beslagtagna jordbruksmarken till de infödda bönderna. Detta sågs inte med blida ögon. Zapata lurades in i ett bakhåll och mördades 1919. Sin välförtjänta plats i historien har han i alla fall fått! Härav uttrycket.

VM fotboll del III

CAHILL !! Mitt tordönsvrål fick hyreshuset jag bor i att skaka i grunden. De av mina grannar som måhända inte vet att det pågår ett världsmästerskap i fotboll väcktes ur sin villfarelse. Nåja, de flesta av mina nabor är härdade efter alla år. Blott nyinflyttade brukar kura ihop sig i förskräckelse, men de lär sig så småningom. När något av mina favoritlag spelar så hörs det. Ordentligt.
  Australien-Nederländerna. Tråkig inledning. Tulpanerna var vissna efter sin sanslösa viktoria förra matchen. Inställningen var märkbart slapp. Mentalt befann de sig redan i finalen.
  Bolltrillandet påminde om en tillställning mellan två Premier League-lag på den nedre halvan av serietabellen. Segt och en massa tjongande. Därefter kom målen. Mitt mod sjönk när holländarna satte den första pytsen. Trodde det var kört. In träder CAHILL. Kvitteringen var av den allra läckraste sorten, vilket grannarna fick erfara...
  Jublet blev ännu större när socceroos tog ledningen. Tråkigt nog hade någon individ givit tulpanerna citronsaft under halvtid. De piggnade till och visade sin klass, om än krampaktigt. Gott kämpat ändå av australiensarna.
  Chile-Spanien. Ärligt talat, undertecknad tappade intresset tämligen omedelbart. Spanjackerna saknade vilja, idé och verkade helst vilja dutta med bollen i hopp om att chilenarna skulle sakna instinkt att attackera.
Spanien är detroniserade. Deras insats under detta VM har varit pinsamt.
  Chile spelade inte heller särskilt bra, men de ville vinna. Det avgjorde matchen. Med stöd av sina supportrar kan Chile möjligen nå kvartsfinal, men där tar det förmodligen stopp. Chile har varit omskrivna, men jag har svårt att se några större kvalitéer.
  Apropå Mexiko. Glömde nämna stordådet av Mexikos målis i går. Han gjorde verkligen sitt livs match och har något att visa upp för eventuella framtida barnbarn.