Glädjande nog fick undertecknad svar av Anna Maria Donadoni. Fanns bara ett litet aber. I inledningen av svarsbrevet skriver hon att det märks att jag gillar italienska . Därför svarar hon enbart på det språket, varvid hon hoppas att jag förstår. Kruxet var bara att jag vid den tiden enkom kunde ett par enstaka glosor. Det tog mig en hel arbetsdag att med hjälp av min ordbok förstå hjälpligt vad hon svarade. Det gjorde mig inget, Jag var bara tacksam att få ett svar.
Hennes brev: Ministero per i beni culturali e am bientali
Soprintendenza al museo delle antichità Egizie
Torino, 19 aprile 1996
Sig. Stanley LINDSTROM
Johan Skyttes Vag 21 B
384 40 Alem (Svezia)
Egr. Sig. Lindstrom,
visto che Lei ama tanto la nostra lingua Le risponderò in Italiano e spero Lei possa capire.
1) Le credenze nell´Aldilà vanno connesse con le credenze riguardanti il ciclo solare secondo il quale il sole sorge ad oriente e tramonta all'occidente per attraversare di notte il Mondo sotterraneo (il mondo dei mort) in senso inverso. Così le necropoli sono poste a occidente e le cappelle, annesse alle singole tombe, hanno l'apertura volta a est, che è il punto da cui sorge il sole e dal quale provengono i vivi per portare le loro offerte e la loro preghiera.
2) Il discorso del monoteismo è un po' complicato, ma, per quel che riguarda Akhenaton, egli stesso aveva violentemente cercato di cancellare ( anche scalpellandone i nomi e le immagini) il culto degli dei venerati al suo tempo ( sopratutto di Amon, il dio nazionale), per instaurare il culto del disco solare Aton. Si era così inimicato il potente clero del dio che, alla sua morte, ripose il sopravvento con una reazione che fu più violenta ancora. Non credo che " l'uomo comune" fosse coinvolto realmente in questione teologiche di questo tipo.
3) Il "ben-ben" è un feticcio di pietra in forma di cono, da cui derivano le punte degli obelischi e delle piramidi. Simboleggia la forma primordiale del sole che esce dalle acque del caos.
4) La festa-sed, è quella che deve rinnovare ( in origine ogni trent'anni)
l' energia divina del sovrano e comporta un complesso rituale che è talora rappresentato sulle pareti dei templi.
Speo di averLa soddisfatta ( ma per rispondere pienamente avrei dovuto scrivere un trattato ) e Lei invio cordiali saluti.
IL SOPRINTENDENTE
( Dr.ssa Anna Maria Donadoni)
Alldeles oavsett vad, jag är stolt över det här svarsbrevet. Det behåller jag till min död.
torsdag 25 juni 2015
Brev till egyptolog vid Egyptiska museet i Turin, Italien.
Nyligen hade undertecknad en liten sammandrabbning med en italiensk försäljare som passerade orten. Alla möten med mäniskor från stövellandet är inte otrevliga. I bland kan det bli ett fängslande kulturellt utbyte under förutsättning att man får kontakt med rätt människa.
För en oherrans massa år sedan köpte jag en bok om det historiska Egypten. Under läsning dök det upp en del frågor i samband därmed. Bestämde mig för att skriva till en egyptolog. Jag hade ungefär samtidigt inhandlat en italiensk-svensk ordbok. Därmed tänkte jag utnyttja tillfället att skriva ett brev till en egyptolog i Italien. Jag ville passa på att lära mig italienska ord aktivt. Det bästa sättet att lära sig något är att hitta tillfällen att använda lärdom aktivt.
Mitt brev sändes härvidlag till egyptologen Anna Maria Donadoni Roveri, intentendent vid Egyptiska museet i Turin.
Jag använde följande italienska ord och uttryck: Febbraio, buon giorno, mio nome, e io, uomo, la Svezia, perdonare, lingua, essere dotato per le lingue, missiva, matto da legare, libro, l´Egitto, lettera, cosmo, in fede, problema, monoteismo, indignazione, togliere l´onore a och in eterno.
På svenska: februari, god dag, mitt namn, och jag, man, Sverige, ursäkta, språk, språkbegåvad, brev, bindgalen, bok, Egypten, brev, universum, på hedersord, problem, monoteism, indignation, ta heder och ära av, i evighet.
Ålem , Febbraio 13 1995
Buon giorno, Anna Maria!
Mio nome is Stanley Lindström, e io am a thirtytwo-year-old uomo from la Svezia. Perdonare my bad attempt at your beautiful lingua. Unfortunately, essere dotato per le lingue I am not, so please don´t be angry with me. Io just wanted to use some Italian words during my lifespan, and this seemed to be the best opportunity.
Well, I´d better get on with my missiva before you start to think that I´m totally matto da legare. Please accept my apologies for taking up your time.
Now to business. Awhile ago Io bought a copy of "Egypt: Land of the Pharaos", published by Time Life, and it is from that libro I´ve gotten your name. It was read with a muchness of interest, and Io learned a whole lot about l´Egitto.
However, there were a few things that puzzled me, and thus I´m writing this lettera in the hope thar you can answer a few question for me. Io will understand if you decide not to write me back, but if you do, you´ll make me the happiest man in cosmo. In fede!
Firstly, Io read on the pages 48-49 that the necropolis Saqqara was located west of Memphis, because " the sun god Re started his nightly journey to the underworld from the western skies". A couple of sentences later one can read that " it became customary to add a chapel room on the eastern side of the mastaba". What was the reason for putting the chapel room on the eastern side?
Did it have to do with with any religious beliefs?
Secondly, about the Heretic King. Io have a little problema understanding the common men´s hatred towards him. The sun god called himself " the only creator ", so why did ordinary people get so uptight when Akhenaton tried to install monoteismo? After all, the other gods came from within Re, didn´t they? Why the indignazione, and why toglier l´onore a Akhenaton in such a furious manner after he died?
Thirdly, on page 53 it´s mentioned that Re´s symbol was called " ben-ben". What does it look like in real life, and what does it mean?
And the last question. Could you please tell me a bit more about the Sed-festival? The book doesn´t say so much concerning that particular ritual.
In the hope of an answer, Yours sincerely in eterno Stanley.
För en oherrans massa år sedan köpte jag en bok om det historiska Egypten. Under läsning dök det upp en del frågor i samband därmed. Bestämde mig för att skriva till en egyptolog. Jag hade ungefär samtidigt inhandlat en italiensk-svensk ordbok. Därmed tänkte jag utnyttja tillfället att skriva ett brev till en egyptolog i Italien. Jag ville passa på att lära mig italienska ord aktivt. Det bästa sättet att lära sig något är att hitta tillfällen att använda lärdom aktivt.
Mitt brev sändes härvidlag till egyptologen Anna Maria Donadoni Roveri, intentendent vid Egyptiska museet i Turin.
Jag använde följande italienska ord och uttryck: Febbraio, buon giorno, mio nome, e io, uomo, la Svezia, perdonare, lingua, essere dotato per le lingue, missiva, matto da legare, libro, l´Egitto, lettera, cosmo, in fede, problema, monoteismo, indignazione, togliere l´onore a och in eterno.
På svenska: februari, god dag, mitt namn, och jag, man, Sverige, ursäkta, språk, språkbegåvad, brev, bindgalen, bok, Egypten, brev, universum, på hedersord, problem, monoteism, indignation, ta heder och ära av, i evighet.
Ålem , Febbraio 13 1995
Buon giorno, Anna Maria!
Mio nome is Stanley Lindström, e io am a thirtytwo-year-old uomo from la Svezia. Perdonare my bad attempt at your beautiful lingua. Unfortunately, essere dotato per le lingue I am not, so please don´t be angry with me. Io just wanted to use some Italian words during my lifespan, and this seemed to be the best opportunity.
Well, I´d better get on with my missiva before you start to think that I´m totally matto da legare. Please accept my apologies for taking up your time.
Now to business. Awhile ago Io bought a copy of "Egypt: Land of the Pharaos", published by Time Life, and it is from that libro I´ve gotten your name. It was read with a muchness of interest, and Io learned a whole lot about l´Egitto.
However, there were a few things that puzzled me, and thus I´m writing this lettera in the hope thar you can answer a few question for me. Io will understand if you decide not to write me back, but if you do, you´ll make me the happiest man in cosmo. In fede!
Firstly, Io read on the pages 48-49 that the necropolis Saqqara was located west of Memphis, because " the sun god Re started his nightly journey to the underworld from the western skies". A couple of sentences later one can read that " it became customary to add a chapel room on the eastern side of the mastaba". What was the reason for putting the chapel room on the eastern side?
Did it have to do with with any religious beliefs?
Secondly, about the Heretic King. Io have a little problema understanding the common men´s hatred towards him. The sun god called himself " the only creator ", so why did ordinary people get so uptight when Akhenaton tried to install monoteismo? After all, the other gods came from within Re, didn´t they? Why the indignazione, and why toglier l´onore a Akhenaton in such a furious manner after he died?
Thirdly, on page 53 it´s mentioned that Re´s symbol was called " ben-ben". What does it look like in real life, and what does it mean?
And the last question. Could you please tell me a bit more about the Sed-festival? The book doesn´t say so much concerning that particular ritual.
In the hope of an answer, Yours sincerely in eterno Stanley.
torsdag 18 juni 2015
Möte med italiensk försäljare av klädkollektion.
Någonting extraordinärt hände på vägen till biblioteket tidigare i veckan. Hunnen halvvägs stannade en italienare i en röd bil vid min sida. Instinktivt trodde jag att denne person skulle fråga efter en vägbeskrivning. Misstog mig.
Individen hävdade att han var i Sverige för att visa upp en klädkollektion åt ett företag i Italien. Nu var uppdraget slutfört och han skulle snart återvända till sitt hemland. Härvidlag hade det uppstått ett problem för honom. I och med att jeppen inte ville betala för övervikt på flygplanet, frågade han om han kunde få ge mig något gratis. Visade sig vara skinnjackor, som enligt italienaren blivit över efter presentationerna han utfört här i landet. Jag drog på munnen. Väntade på finten. Den kom.
"Du får de här skinnjackorna, märkeskläder, gratis av mig. Eftersom du får de här gratis, kan du väl ge mig en present?"
"Vad skulle det kunna tänkas vara?" sporde jag.
"5 000 kronor. De här jackorna kostar mellan 7 till 9 000 i affären"
Jag flinade. Min respons var enkel. "No way! Forget it!" (Aldrig. Glöm det.)
Snubben såg förvånad ut. Helt plötsligt kunde han nöja sig med en tusenlapp för kvartetten skinnjackor.
Undertecknad skakade på huvudet. "Try someone else." ( Försök med någon annan.)
" I don´t have much time. I must fly soon" replikerade liraren. ( Jag har inte så mycket tid. Jag måste flyga snart.)
Instinktivt tänkte undertecknad säga till pajsaren att han verkligen kunde flyga och fara, men jag hann stoppa den tänkta ordsvadan. Jag upprepade återigen att han fick försöka med någon annan.
Italienaren resignerade när han såg mitt bestämda ansiktsuttryck. Han körde i väg påtagligt besviken.
Måhända var den personen kanske ärlig, men sådana här "affärsförslag" hoppar jag inte på under några omständigheter. För det första skulle jag aldrig köpa varor av en okänd person som har dem liggande i ett baksäte på en bil. För det andra kan jag inte veta om dylika varor är stulna eller inte. Stöldgods betackar jag mig för. Händelsen i sig var intressant dock.
Samtalet med den här tjommen bedrevs via engelska med italienska ord instuckna här och var. Jag kan halka mig igenom tidningstexter på italienska om språkstilen är på en förhållandevis lätt nivå. Däremot kan jag inte tala språket flytande. Upplevelsen innebar åtminstone att jag fick lite praktisk övning på italienska glosor. Alltid något.
Individen hävdade att han var i Sverige för att visa upp en klädkollektion åt ett företag i Italien. Nu var uppdraget slutfört och han skulle snart återvända till sitt hemland. Härvidlag hade det uppstått ett problem för honom. I och med att jeppen inte ville betala för övervikt på flygplanet, frågade han om han kunde få ge mig något gratis. Visade sig vara skinnjackor, som enligt italienaren blivit över efter presentationerna han utfört här i landet. Jag drog på munnen. Väntade på finten. Den kom.
"Du får de här skinnjackorna, märkeskläder, gratis av mig. Eftersom du får de här gratis, kan du väl ge mig en present?"
"Vad skulle det kunna tänkas vara?" sporde jag.
"5 000 kronor. De här jackorna kostar mellan 7 till 9 000 i affären"
Jag flinade. Min respons var enkel. "No way! Forget it!" (Aldrig. Glöm det.)
Snubben såg förvånad ut. Helt plötsligt kunde han nöja sig med en tusenlapp för kvartetten skinnjackor.
Undertecknad skakade på huvudet. "Try someone else." ( Försök med någon annan.)
" I don´t have much time. I must fly soon" replikerade liraren. ( Jag har inte så mycket tid. Jag måste flyga snart.)
Instinktivt tänkte undertecknad säga till pajsaren att han verkligen kunde flyga och fara, men jag hann stoppa den tänkta ordsvadan. Jag upprepade återigen att han fick försöka med någon annan.
Italienaren resignerade när han såg mitt bestämda ansiktsuttryck. Han körde i väg påtagligt besviken.
Måhända var den personen kanske ärlig, men sådana här "affärsförslag" hoppar jag inte på under några omständigheter. För det första skulle jag aldrig köpa varor av en okänd person som har dem liggande i ett baksäte på en bil. För det andra kan jag inte veta om dylika varor är stulna eller inte. Stöldgods betackar jag mig för. Händelsen i sig var intressant dock.
Samtalet med den här tjommen bedrevs via engelska med italienska ord instuckna här och var. Jag kan halka mig igenom tidningstexter på italienska om språkstilen är på en förhållandevis lätt nivå. Däremot kan jag inte tala språket flytande. Upplevelsen innebar åtminstone att jag fick lite praktisk övning på italienska glosor. Alltid något.
torsdag 11 juni 2015
Språk: Texmex och chicanospanska.
I och med att undertecknad nyss skrev ett inlägg om Texas, kan jag ävenledes inte låta bli att titta lite grand på språkbiten beträffande denna amerikanska delstat.
Historiskt betraktat har Texas varit en blandning mellan engelsktalande amerikaner och spansktalande mexikaner. Detta har i sig medfört en intressant språkblandning.
I dagligt tal finns vad som kallas texmex. Understundom benämnt border lingo ( gränsspråk). Det är helt enkelt när talare av respektive språk blandar in ord från det andra tungomålet. Talaren byter ett ord från sitt eget språk och ersätter det med en glosa från det andra språket. I Sverige ligger vi väldigt nära med svengelska, d. v. s. svenska med instoppade engelska ord understundom. I Texas gäller som sagt engelska och spanska.
Ett typiskt meningsutbyte kan låta enligt följande:
Donde está la beer bottle? Var finns ölbuteljen?
Esta en el fridge, sobre el second shelf. Den står i kylskåpet, på andra hyllan.
Beer bottle, fridge och second shelf är de engelska ord som används i stället för de spanska.
Texmex har även specifika ord, bland annat pachinga. Ordet betecknar en politisk måltidssammankomst, där människor träffas över ett mål mat för att diskutera politik eller dra in pengar till en politisk kandidat.
Icke att förglömma är att maträtter och namnen på dessa letat sig ut från texmex över världen. Enchiladas, frijoles refritos och tacos härstammar alla från denna delstats matkultur.
Texas har även chicanospanska. Detta är inte något blandspråk utan den spanska variant som talas i USA. Chicanospanskan är givetvis inte begränsad till enbart Texas, men den har ett starkt fäste i delstaten. Förutom sina egna specifika glosor har chicanospanska ändock lånat in engelska ord. Vad som skiljer dessa från texmex är att glosorna förspanskas.
Vi har till exempel guaifa, jaló,liquear och tiquete. Engelska wife, hallo, lick och ticket. På svenska hustru, hallå, slicka och biljett. Luis Morales är ett fängslande uttryck med betydelsen person med tvivelaktig moral. Chicano har tagit den engelska motsvarigheten loose morals och gjort om orden till spanska namn!
Skillnaden mellan standardspanska och chicanospanska är påtaglig i vissa fall, bland annat beträffande idiom.. När någon försöker dra en vals, kan svaret bli "go tell it to the marines!"på engelska. På svenska ungefär "försök inbilla någon annan!"
På standardspanska är responsen " a otro perro con ese huese!"
I chicanospanska säger man i stället " a vacilar en casa de chapa". Just det sistnämnda uttrycket avslöjar att personen i fråga är hemmastadd i Texas.
Avslutar med ett chicanoidiom jag gillar: Al que no habla, Dios no lo ye!
På svenska: Skraja pojkar får aldrig kyssa vackra flickor!
Historiskt betraktat har Texas varit en blandning mellan engelsktalande amerikaner och spansktalande mexikaner. Detta har i sig medfört en intressant språkblandning.
I dagligt tal finns vad som kallas texmex. Understundom benämnt border lingo ( gränsspråk). Det är helt enkelt när talare av respektive språk blandar in ord från det andra tungomålet. Talaren byter ett ord från sitt eget språk och ersätter det med en glosa från det andra språket. I Sverige ligger vi väldigt nära med svengelska, d. v. s. svenska med instoppade engelska ord understundom. I Texas gäller som sagt engelska och spanska.
Ett typiskt meningsutbyte kan låta enligt följande:
Donde está la beer bottle? Var finns ölbuteljen?
Esta en el fridge, sobre el second shelf. Den står i kylskåpet, på andra hyllan.
Beer bottle, fridge och second shelf är de engelska ord som används i stället för de spanska.
Texmex har även specifika ord, bland annat pachinga. Ordet betecknar en politisk måltidssammankomst, där människor träffas över ett mål mat för att diskutera politik eller dra in pengar till en politisk kandidat.
Icke att förglömma är att maträtter och namnen på dessa letat sig ut från texmex över världen. Enchiladas, frijoles refritos och tacos härstammar alla från denna delstats matkultur.
Texas har även chicanospanska. Detta är inte något blandspråk utan den spanska variant som talas i USA. Chicanospanskan är givetvis inte begränsad till enbart Texas, men den har ett starkt fäste i delstaten. Förutom sina egna specifika glosor har chicanospanska ändock lånat in engelska ord. Vad som skiljer dessa från texmex är att glosorna förspanskas.
Vi har till exempel guaifa, jaló,liquear och tiquete. Engelska wife, hallo, lick och ticket. På svenska hustru, hallå, slicka och biljett. Luis Morales är ett fängslande uttryck med betydelsen person med tvivelaktig moral. Chicano har tagit den engelska motsvarigheten loose morals och gjort om orden till spanska namn!
Skillnaden mellan standardspanska och chicanospanska är påtaglig i vissa fall, bland annat beträffande idiom.. När någon försöker dra en vals, kan svaret bli "go tell it to the marines!"på engelska. På svenska ungefär "försök inbilla någon annan!"
På standardspanska är responsen " a otro perro con ese huese!"
I chicanospanska säger man i stället " a vacilar en casa de chapa". Just det sistnämnda uttrycket avslöjar att personen i fråga är hemmastadd i Texas.
Avslutar med ett chicanoidiom jag gillar: Al que no habla, Dios no lo ye!
På svenska: Skraja pojkar får aldrig kyssa vackra flickor!
Självständighetsrörelse i Texas och dess tid som egen republik.
Inte bara regioner och länder såsom Baskien, Katalonien, Quebec och Skottland har uppvisat frihetssträvanden. Nyligen har Texas begåvats med en frihetsrörelse som växer. I media kör de ut en stenhård propaganda, vari det påstås att delstaten ska invaderas av federala styrkor, d. v. s. USA:s militär. Inte för att förringa önskemålen om en självständig stat, men jag kan inte låta bli att dra på smilbanden. Undertecknad har väldigt svårt att ta Texas önskan om frigörelse på lika stort allvar som de regioner som nämns i inledningen. Så gott som nästan alla Texasbor ser sig som amerikaner, förutom en väldigt liten minoritet.
Samtidigt är Texas å andra sidan just den delstat som har bäst förutsättningar att kasta sig loss från de förenta staterna. Den ensamma stjärnans stat har gott om både olja och naturgas, vilket gör att självständigheten skulle kunna nås med lätthet.
Ironiskt nog är också Texas den enda delstaten i USA som en gång i tiden varit en självständig republik. Härigenom kan man förstå skräckpropagandan. Liksom Krim annekterades av Putins Ryssland, togs Texas i besittning av det dåvarande USA. Skillnaden är att delstaten var en fri republik och varit så i ett decennium. Texas undertecknade frivilligt ett fördrag om att låta Förenta staterna annektera landet. Detta för att få beskydd från grannen Mexiko.
Texas har en intressant historia. Delstaten beboddes givetvis först av indianer. Spanjorerna lade dock rabarber på delstaten omkring 1682, men någon större mängd av européer flyttade aldrig till området. Indianerna gav för stort motstånd. Kring början av 1820-talet frigjorde sig Mexiko från Spanien. I samma veva bestämde de sig för att låta anglosaxiska amerikaner att bosätta sig i Texas. Syftet var att låta amerikanerna slåss med indianerna, främst comanchestammen, för att slippa strida själva. I slutet av decenniet fick dock mexikanarna kalla fötter. Strategin hade varit lite för effektiv. Antalet amerikaner översteg mexikaner i Texas. För att stoppa eventuellt maktövertagande av dessa nyinflyttade förbjöds ytterligare invandring norrifrån. Aningen för sent. Bollen var redan i rullning.
Amerikanarna var lojala mot Mexiko, men ville ha en egen författning omkring 1835. Detta vägrades dem av en general vid namn Santa Ana, som blivit president i Mexiko. Presidenten posterade i stället en armé i Texas för att förhindra självständighetsiver. Motsatt verkan. Ledaren för amerikanarna, Stephen Austin, samlade sina landsmän och förklarade krig mot Mexiko.
Under ledning av Jim Bowie, skaparen av den berömda Bowiekniven, besegrades mexikanarna i flera drabbningar. Amerikanarna var stridsvana. Så icke mexikanarna.Santa Ana erkände sig besegrad och lovade dra sig tillbaka till gränsfloden Rio Grande.
Segerrusiga officerare ville jaga efter den besegrade mexikanska armén tillbaka långt in i grannlandet. Överbefälhavaren Sam Houston, bördig från Tennesse, varnade för detta, men talade för döva öron. Texas armé stack i väg söderut. Strax efteråt nåddes Houston av beskedet att Santa Ana var tillbaka med en ny arméstyrka januari 1836. Houston svor kraftigt. Den armé han styrde fanns inte där den borde varit, nämligen Texas. I stället sprang den runt på den mexikanska landsbygden.
Överbefälhavaren hade inte mycket val. Han gav sin underordnade Bowie order om att bege sig till fortet Alamo, för att beordra den fåtaliga styrkan där att retirera från fortet. Väl framme vid Alamo bestämde sig Bowie för inte lyda ordern utan i stället försvar fortet till varje pris.
Alamos tillblivelse är i sig tankevärd. Från början var stället ett missionshus för franciskanermunkar, men blev i slutet av 1700-talet ett fort i syfte att fungera som försvar åt orten San Antonio.
Namnet Alamo är spanska och betyder poppelträd, bomullsträd. Huset uppfördes just i en dunge bestående av nyss nämnda träd.
Bowie skickade ut bud om förstärkningar men möttes av ett ringa intresse. Blott ett fåtal Texasbor anslöt. Däremot dök det upp 80 man från Tennesse med den berömde pälsjägaren Davy Crockett i spetsen. Inte för att vara elak mot delstatens nuvarande frihetsrörelse, men Texas har federala styrkor att tacka sin självständighet för i slutändan.
Santa Ana anlände med en armé bestående av 4 000 man. Alamo försvarades inalles av 155 stycken.
Belägringen varade i tretton dagar. 6 mars 1836 inleddes slutanfallet. Både Crockett och Bowie slogs ända till sista andetaget. Bowie, som trillat ner från fästningsmur några dagar tidigare, avlossade sina sista skott liggande i sjuksängen. Vid middagstiden var allt över. Mexikanarna hade förlorat 1 500 man. Hos amerikanarna överlevde blott tre. Här kan man verkligen tala om en Pyrrhusseger.
Santa Ana skickade de trenne överlevarna med bud till Houston om att ingen nåd skulle ges i fortsättningen. Houston retirerade taktiskt längre inåt Texas i mening att locka med sig Santa Ana.
Därigenom hoppades amerikanarna att mexikanarna skulle hamna för långt bort från sin hemmabas för att kunna få hjälp av reservstyrkor. Planen lyckades. Houstons och Santa Anas arméer möttes vid San Jacinto-floden. Vid denna batalj utnyttjades för första gången stridsropet "Remember the Alamo - kom i håg Alamo". Slaget var över på en halvtimme. Mexikanarna flydde i panik. Dagen efter tillfångatog några Texassoldater en mexikansk dito. Visade sig vara Santa Ana, som tagit på sig en menigs uniform för att inte bli igenkänd. Houston lovade släppa den mexikanske generalen om denne gick med på att släppa alla anspråk på Texas . Santa Ana samtyckte. Texas var fritt.
Val hölls senare samma år och Sam Houston blev republiken Texas första president.
Santa Ana hade svårt att svälja förtreten. Ett flertal gånger höll mexikanska trupper plundringståg in i Texas. San Antonio plundrades fullständigt 1842. Många Texasbor hade fått nog av otryggheten samtidigt som Förenta staterna gärna ville annektera republiken. Drömmen om ett USA från kust till kust var i full sving. Texas och Förenta staterna undertecknade ett fördrag om att införliva republiken i det blivande USA. Santa Ana, nu diktator i Mexiko, rasade och sparkade omedelbart i gång ett krig.
Mexikanska kriget, som det nu i historisk mening kallas, utspelades mellan 1846-48. Som vanligt drog Santa Ana det kortaste strået. Förenta staternas general Taylor invaderade huvudstaden Mexico city 1847 och kriget var över. Texas blev officiellt en amerikansk delstat 1848.
Idén om Texas frigörelse från USA är på sätt och vis inte så långsökt. De har historien som stöd, men jag tvivlar på att Texas Independence Movement har någon reell chans. Texas är alltför integrerat med det övriga USA. Osvuret är dock kanske bäst. Historien har en förmåga att överraska oss.
Samtidigt är Texas å andra sidan just den delstat som har bäst förutsättningar att kasta sig loss från de förenta staterna. Den ensamma stjärnans stat har gott om både olja och naturgas, vilket gör att självständigheten skulle kunna nås med lätthet.
Ironiskt nog är också Texas den enda delstaten i USA som en gång i tiden varit en självständig republik. Härigenom kan man förstå skräckpropagandan. Liksom Krim annekterades av Putins Ryssland, togs Texas i besittning av det dåvarande USA. Skillnaden är att delstaten var en fri republik och varit så i ett decennium. Texas undertecknade frivilligt ett fördrag om att låta Förenta staterna annektera landet. Detta för att få beskydd från grannen Mexiko.
Texas har en intressant historia. Delstaten beboddes givetvis först av indianer. Spanjorerna lade dock rabarber på delstaten omkring 1682, men någon större mängd av européer flyttade aldrig till området. Indianerna gav för stort motstånd. Kring början av 1820-talet frigjorde sig Mexiko från Spanien. I samma veva bestämde de sig för att låta anglosaxiska amerikaner att bosätta sig i Texas. Syftet var att låta amerikanerna slåss med indianerna, främst comanchestammen, för att slippa strida själva. I slutet av decenniet fick dock mexikanarna kalla fötter. Strategin hade varit lite för effektiv. Antalet amerikaner översteg mexikaner i Texas. För att stoppa eventuellt maktövertagande av dessa nyinflyttade förbjöds ytterligare invandring norrifrån. Aningen för sent. Bollen var redan i rullning.
Amerikanarna var lojala mot Mexiko, men ville ha en egen författning omkring 1835. Detta vägrades dem av en general vid namn Santa Ana, som blivit president i Mexiko. Presidenten posterade i stället en armé i Texas för att förhindra självständighetsiver. Motsatt verkan. Ledaren för amerikanarna, Stephen Austin, samlade sina landsmän och förklarade krig mot Mexiko.
Under ledning av Jim Bowie, skaparen av den berömda Bowiekniven, besegrades mexikanarna i flera drabbningar. Amerikanarna var stridsvana. Så icke mexikanarna.Santa Ana erkände sig besegrad och lovade dra sig tillbaka till gränsfloden Rio Grande.
Segerrusiga officerare ville jaga efter den besegrade mexikanska armén tillbaka långt in i grannlandet. Överbefälhavaren Sam Houston, bördig från Tennesse, varnade för detta, men talade för döva öron. Texas armé stack i väg söderut. Strax efteråt nåddes Houston av beskedet att Santa Ana var tillbaka med en ny arméstyrka januari 1836. Houston svor kraftigt. Den armé han styrde fanns inte där den borde varit, nämligen Texas. I stället sprang den runt på den mexikanska landsbygden.
Överbefälhavaren hade inte mycket val. Han gav sin underordnade Bowie order om att bege sig till fortet Alamo, för att beordra den fåtaliga styrkan där att retirera från fortet. Väl framme vid Alamo bestämde sig Bowie för inte lyda ordern utan i stället försvar fortet till varje pris.
Alamos tillblivelse är i sig tankevärd. Från början var stället ett missionshus för franciskanermunkar, men blev i slutet av 1700-talet ett fort i syfte att fungera som försvar åt orten San Antonio.
Namnet Alamo är spanska och betyder poppelträd, bomullsträd. Huset uppfördes just i en dunge bestående av nyss nämnda träd.
Bowie skickade ut bud om förstärkningar men möttes av ett ringa intresse. Blott ett fåtal Texasbor anslöt. Däremot dök det upp 80 man från Tennesse med den berömde pälsjägaren Davy Crockett i spetsen. Inte för att vara elak mot delstatens nuvarande frihetsrörelse, men Texas har federala styrkor att tacka sin självständighet för i slutändan.
Santa Ana anlände med en armé bestående av 4 000 man. Alamo försvarades inalles av 155 stycken.
Belägringen varade i tretton dagar. 6 mars 1836 inleddes slutanfallet. Både Crockett och Bowie slogs ända till sista andetaget. Bowie, som trillat ner från fästningsmur några dagar tidigare, avlossade sina sista skott liggande i sjuksängen. Vid middagstiden var allt över. Mexikanarna hade förlorat 1 500 man. Hos amerikanarna överlevde blott tre. Här kan man verkligen tala om en Pyrrhusseger.
Santa Ana skickade de trenne överlevarna med bud till Houston om att ingen nåd skulle ges i fortsättningen. Houston retirerade taktiskt längre inåt Texas i mening att locka med sig Santa Ana.
Därigenom hoppades amerikanarna att mexikanarna skulle hamna för långt bort från sin hemmabas för att kunna få hjälp av reservstyrkor. Planen lyckades. Houstons och Santa Anas arméer möttes vid San Jacinto-floden. Vid denna batalj utnyttjades för första gången stridsropet "Remember the Alamo - kom i håg Alamo". Slaget var över på en halvtimme. Mexikanarna flydde i panik. Dagen efter tillfångatog några Texassoldater en mexikansk dito. Visade sig vara Santa Ana, som tagit på sig en menigs uniform för att inte bli igenkänd. Houston lovade släppa den mexikanske generalen om denne gick med på att släppa alla anspråk på Texas . Santa Ana samtyckte. Texas var fritt.
Val hölls senare samma år och Sam Houston blev republiken Texas första president.
Santa Ana hade svårt att svälja förtreten. Ett flertal gånger höll mexikanska trupper plundringståg in i Texas. San Antonio plundrades fullständigt 1842. Många Texasbor hade fått nog av otryggheten samtidigt som Förenta staterna gärna ville annektera republiken. Drömmen om ett USA från kust till kust var i full sving. Texas och Förenta staterna undertecknade ett fördrag om att införliva republiken i det blivande USA. Santa Ana, nu diktator i Mexiko, rasade och sparkade omedelbart i gång ett krig.
Mexikanska kriget, som det nu i historisk mening kallas, utspelades mellan 1846-48. Som vanligt drog Santa Ana det kortaste strået. Förenta staternas general Taylor invaderade huvudstaden Mexico city 1847 och kriget var över. Texas blev officiellt en amerikansk delstat 1848.
Idén om Texas frigörelse från USA är på sätt och vis inte så långsökt. De har historien som stöd, men jag tvivlar på att Texas Independence Movement har någon reell chans. Texas är alltför integrerat med det övriga USA. Osvuret är dock kanske bäst. Historien har en förmåga att överraska oss.
fredag 22 maj 2015
Supperterresa med Bajen Fans Kalmar till Norrköping.
I juni åstundar en skatteåterbäring på 600 krisch för undertecknad. Jag bestämde mig för att använda dem något i förtid.
Förvisso hade jag behövt använda pengarna till andra saker, men deciderade mig för att delta i Bajen Invasion av Peking. Denna invasion har alltid varit en klassiker i fotbollssammanhang.
Det finns en grupp Hammarbysupportrar i en ort några mil söder om Ålem som grupperat sig under sammanslutningen Bajen Fans Kalmar.
Undertecknad letade upp dem på Facebook. Det visade sig att de ordnat en buss från Kalmar till bortamatchen mot Norrköping. Jag kontaktade dem via just det sociala mediet. Berättade att jag ville haka på. Inga problem. Den som står bakom Bajen Fans Kalmars Facebooksida var även schysst nog att kirra plåt åt mig. Biljetter går att fixa via nätet, men det där var för knepigt för undertecknad.
Onsdag. Såg till att få mat i kistan innan det var dags för ölförtäring. En sak har min förtjusning i bärs lärt mig: Det är aldrig lämpligt att inmundiga bira på tom mage. Effekten är i de flesta fall oönskad. Eller för att uttrycka det rakt på sak - man blir avsevärt onyktrare än vad man tänkt sig.
Hur som haver, kring tvåsnåret inleddes den första invasionsmanövern. Öl nummer ett knäcktes på balkongen. Skulle åtföljas av betydligt fler innan dagen över.
Överenskommelsen var att BF Kalmar skulle hämta upp undertecknad vid busshållplatsen vid E22 i Ålem kring halv fyra-tiden. Var på plats vid Europavägen tio över tre. Hann med en öl till innan deras hyrda fordon dök upp. Hälsades av ett "Heja Bajen!" av busschauffören vid ombordstigandet. Trevlig början. Bussen bestod av för mig okända människor, men hälsade på en del av dem på väg till en sittplats. Min vana trogen oavsett om det gäller buss eller tåg är att sitta mig långt bak. Höll traditionen vid liv även i detta sammanhang.
Givetvis kom jag snart i samspråk med de andra supportrarna på bussen. Öl har den gudagivna gåvan att bryta tystnadens band. Mitt namn var redan känt ity att de redan hört att jag skulle följa med. Fick reda på att de som samlas längst bak i bussen brukar kallas "Ljugarbänken". I och med att de förstått att jag tillhör de gamla gardet, ville de att jag skulle lära dem Bajensånger. Jag var aningen tveksam först. Åttiotalssånger är inte snälla på något sätt. Lärde dem en sång om djurgårdare i alla fall:
Vad är det som luktar som djur? Vad är det som sitter i bur? Det är en apa i bur! Djurgårn, djurgårn, djurgårn är fulast i stan, fy fan!
En klassiker, men den hörs inte så ofta nuförtiden.
I och med denna sång blev jag godkänd av "Ljugarbänken".
Bussen stannade ävenledes till i Oskarshamn för att plocka upp Bajare därstädes. Inalles var vi 24 stycken. Bra för att var Kalmar län och en match mitt i veckan. Första välbehövliga stoppet vart i Västervik. Orten dränktes i gulfärgade kastade sjuor. Rätt åt den orten!
Nytt uppehåll i Lerum. De övriga hade lärt märke till min collegetröja. Svart med texten Bajen Fans i grönt. "Den där är en gammal tröja. Den köpte du på åttiotalet, va?". Jag blev svaret skyldigt. Är ganska osäker på tidpunkten. Har för mig att det var antingen i slutet på åttiotalet eller början på nittiotalet. Tröjan är en klenod. Bär den bara när jag är på plats beträffande Bajenmatcher och vid TV-sändningar av mitt lag. Härav har den klarat sig genom åren.
Under bussresan nämnde undertecknad att jag bott i Trollbäcken en gång i tiden. Jag växte upp i Trollbäcken i Tyresö kommun under de yngre tonåren. En äldre man lystrade omedelbart. "Jag med", sade han leende. Visade sig att den gamla klyschan "världen är liten" stämde. Vid fortsatt samspråk ådagalades att vi i praktiken varit grannar vid den tidpunkten. Vi bodde båda på adressen Alléplan, enkom två portar från varandra. Däremot hade vi inte umgåtts. Mina första stapplande steg i skolan inleddes i Trollbäcken. Gick lågstadiet och nästan hela mellanstadiet i grundskolan på den orten. När jag blev förstapluttare, började han på högstadiet. Högstadieleverna gick i en annan läroanstalt i Trollbäcken vid namn Kumlaskolan. Själv hann jag aldrig påbörja någon termin på den utbildningsanstalten, enär min far, min bror och jag flyttade till Småland. Tråkigt nog hade namnet på min grundskola totalt fallit ur minnet. Först dagen efter matchen kom jag på att grundskolans namn var Fornuddens skola. Så dags då. Det åsido, vi bodde grannar för fyrtio bast sedan. Fyra decennier senare sitter vi samma supporterbuss från Kalmar! Otrolig händelse vid eftertanke.
Själva invasionen blev ungefär som det alltid blir i Norrköping. Vi tog över arenan fullständigt. Bra drag i klacken, förutom en mindre dipp i andra halvlek. Matchresultatet är inte så mycket att orda om. Torsk med 0-1. Det märktes att vi verkligen behöver en frisk Kung Kennedy på plan.
Hemresan vart inte lika lattjo av förståeliga skäl, förutom när jag skulle hoppa av bussen i Ålem. Kom i samklang med en av supportrarna vid namn Kenny Winchler, som satt längst fram i bussen. Det uppenbarade sig att han kände undertecknad. "Egentligen inte så konstigt. Det var ju du och han Cassenac från Blomstermåla på åttiotalet. Det var ju inte så många Bajare här på den tiden", förklarade han leende. Saken var förklarad. Jag residerade i Blomstermåla vid den tiden, så ock Patrik Cassenac. Han och jag åkte riket runt på Hammarbys matcher. Snopet dock att jag och Patrik var så kända. Därvidlag fick jag även en ny vän på Facebook.
Trillade in i min lya vid halv ett-snåret på natten. Var skönt att krama om min lilla dam Cheryl och krypa ner i bingen en erfarenhet rikare.
Om jag bara har sjaber över, lär jag åka med BF Kalmar på fler matcher.
Förvisso hade jag behövt använda pengarna till andra saker, men deciderade mig för att delta i Bajen Invasion av Peking. Denna invasion har alltid varit en klassiker i fotbollssammanhang.
Det finns en grupp Hammarbysupportrar i en ort några mil söder om Ålem som grupperat sig under sammanslutningen Bajen Fans Kalmar.
Undertecknad letade upp dem på Facebook. Det visade sig att de ordnat en buss från Kalmar till bortamatchen mot Norrköping. Jag kontaktade dem via just det sociala mediet. Berättade att jag ville haka på. Inga problem. Den som står bakom Bajen Fans Kalmars Facebooksida var även schysst nog att kirra plåt åt mig. Biljetter går att fixa via nätet, men det där var för knepigt för undertecknad.
Onsdag. Såg till att få mat i kistan innan det var dags för ölförtäring. En sak har min förtjusning i bärs lärt mig: Det är aldrig lämpligt att inmundiga bira på tom mage. Effekten är i de flesta fall oönskad. Eller för att uttrycka det rakt på sak - man blir avsevärt onyktrare än vad man tänkt sig.
Hur som haver, kring tvåsnåret inleddes den första invasionsmanövern. Öl nummer ett knäcktes på balkongen. Skulle åtföljas av betydligt fler innan dagen över.
Överenskommelsen var att BF Kalmar skulle hämta upp undertecknad vid busshållplatsen vid E22 i Ålem kring halv fyra-tiden. Var på plats vid Europavägen tio över tre. Hann med en öl till innan deras hyrda fordon dök upp. Hälsades av ett "Heja Bajen!" av busschauffören vid ombordstigandet. Trevlig början. Bussen bestod av för mig okända människor, men hälsade på en del av dem på väg till en sittplats. Min vana trogen oavsett om det gäller buss eller tåg är att sitta mig långt bak. Höll traditionen vid liv även i detta sammanhang.
Givetvis kom jag snart i samspråk med de andra supportrarna på bussen. Öl har den gudagivna gåvan att bryta tystnadens band. Mitt namn var redan känt ity att de redan hört att jag skulle följa med. Fick reda på att de som samlas längst bak i bussen brukar kallas "Ljugarbänken". I och med att de förstått att jag tillhör de gamla gardet, ville de att jag skulle lära dem Bajensånger. Jag var aningen tveksam först. Åttiotalssånger är inte snälla på något sätt. Lärde dem en sång om djurgårdare i alla fall:
Vad är det som luktar som djur? Vad är det som sitter i bur? Det är en apa i bur! Djurgårn, djurgårn, djurgårn är fulast i stan, fy fan!
En klassiker, men den hörs inte så ofta nuförtiden.
I och med denna sång blev jag godkänd av "Ljugarbänken".
Bussen stannade ävenledes till i Oskarshamn för att plocka upp Bajare därstädes. Inalles var vi 24 stycken. Bra för att var Kalmar län och en match mitt i veckan. Första välbehövliga stoppet vart i Västervik. Orten dränktes i gulfärgade kastade sjuor. Rätt åt den orten!
Nytt uppehåll i Lerum. De övriga hade lärt märke till min collegetröja. Svart med texten Bajen Fans i grönt. "Den där är en gammal tröja. Den köpte du på åttiotalet, va?". Jag blev svaret skyldigt. Är ganska osäker på tidpunkten. Har för mig att det var antingen i slutet på åttiotalet eller början på nittiotalet. Tröjan är en klenod. Bär den bara när jag är på plats beträffande Bajenmatcher och vid TV-sändningar av mitt lag. Härav har den klarat sig genom åren.
Under bussresan nämnde undertecknad att jag bott i Trollbäcken en gång i tiden. Jag växte upp i Trollbäcken i Tyresö kommun under de yngre tonåren. En äldre man lystrade omedelbart. "Jag med", sade han leende. Visade sig att den gamla klyschan "världen är liten" stämde. Vid fortsatt samspråk ådagalades att vi i praktiken varit grannar vid den tidpunkten. Vi bodde båda på adressen Alléplan, enkom två portar från varandra. Däremot hade vi inte umgåtts. Mina första stapplande steg i skolan inleddes i Trollbäcken. Gick lågstadiet och nästan hela mellanstadiet i grundskolan på den orten. När jag blev förstapluttare, började han på högstadiet. Högstadieleverna gick i en annan läroanstalt i Trollbäcken vid namn Kumlaskolan. Själv hann jag aldrig påbörja någon termin på den utbildningsanstalten, enär min far, min bror och jag flyttade till Småland. Tråkigt nog hade namnet på min grundskola totalt fallit ur minnet. Först dagen efter matchen kom jag på att grundskolans namn var Fornuddens skola. Så dags då. Det åsido, vi bodde grannar för fyrtio bast sedan. Fyra decennier senare sitter vi samma supporterbuss från Kalmar! Otrolig händelse vid eftertanke.
Själva invasionen blev ungefär som det alltid blir i Norrköping. Vi tog över arenan fullständigt. Bra drag i klacken, förutom en mindre dipp i andra halvlek. Matchresultatet är inte så mycket att orda om. Torsk med 0-1. Det märktes att vi verkligen behöver en frisk Kung Kennedy på plan.
Hemresan vart inte lika lattjo av förståeliga skäl, förutom när jag skulle hoppa av bussen i Ålem. Kom i samklang med en av supportrarna vid namn Kenny Winchler, som satt längst fram i bussen. Det uppenbarade sig att han kände undertecknad. "Egentligen inte så konstigt. Det var ju du och han Cassenac från Blomstermåla på åttiotalet. Det var ju inte så många Bajare här på den tiden", förklarade han leende. Saken var förklarad. Jag residerade i Blomstermåla vid den tiden, så ock Patrik Cassenac. Han och jag åkte riket runt på Hammarbys matcher. Snopet dock att jag och Patrik var så kända. Därvidlag fick jag även en ny vän på Facebook.
Trillade in i min lya vid halv ett-snåret på natten. Var skönt att krama om min lilla dam Cheryl och krypa ner i bingen en erfarenhet rikare.
Om jag bara har sjaber över, lär jag åka med BF Kalmar på fler matcher.
torsdag 30 april 2015
Turkiet och folkmordet på armenierna 1915.
Nyligen hölls en minnesdag för de en och en halv miljon armenier (ock icke att förglömma alla övriga kristna minoritetsgrupper) som utsattes för ett folkmord av Turkiet 1915. Såsom varande sextiotalssosse vart jag ånyo besviken på Stefan Löfven. Denne ville inte använda beteckningen folkmord än så länge.
På ett sätt förståeligt, men icke så lätt att acceptera. Sverige har retat gallfeber på Israel och Saudiarabien, varvid Löfven antagligen vill undvika att stöta sig med ytterligare en nation i det konfliktfyllda Mellanösternområdet. Ändock beklämmande. Jänkarnas president Obama körde med samma inställning. Denne kallade folkmordet för ett "blodbad". Förmodligen för att Turkiet är en viktig NATO-allierad. Sorgligt ändock att två statsöverhuvuden kör med ett Karl XII-fjäskande för Turkiet.
Turkarna försöker skyla över denna skamfläck med att påstå att det handlade om ett "inbördeskrig". Skrattretande likväl som anstötligt. Armenierna försökte inte frigöra sig från Turkiet. De hade inte gjort uppror mot centralmakten utan såg sig som en del av Turkiet. De saknade vapen. Därmed saknade de försvarsmöjligheter, när Turkiets centralmakt satte i gång med sin etniska rensning. Utan pardon avrättades män, kvinnor och barn utan urskillning, enbart beroende på att de tillhörde en minoritet.
Bakgrunden är simpel. Det dåvarande osmanska riket var på väg att falla sönder i småbitar. Allt fler av folken i Europa frigjorde sig från Turkiet vid begynnelsen av det förra århundradet. Svårsmält för turkarna. Droppen beträffande etniska minoriteter i själva Turkiet kom under Första världskriget. Turkarna ställde sig på Tysklands och Österrikes sida mot de allierade. Turkiet mötte Ryssland vid ett slag 1915. Ryssarna piskade turkarna ordentligt på fingrarna. Detta kunde turkiska nationalister inte acceptera. De behövde en syndabock. I Turkiets armé ingick även soldater från den kristna armeniska minoriteten. Den turkiska armén hade sin analys klar. Förlusten berodde på att armenierna förrått sitt land. De var ju inte etniska turkar och de var inte muslimer. Alla armeniska soldater avväpnades och avrättades. Enligt den turkiska centralmakten var armenierna en "inre fiende". En märklig benämning. Armenierna hade bott i den turkiska landsdelen Anatolien i 3 000 år. De var bosatta i östra Turkiet långt innan osmanerna invaderade landet.
Turkiet inledde folkmordet med att arrestera och avrätta de armenier som var framträdande i Turkiets samhällsliv. Därefter vidtog de utrensningar av övriga armenier. Männen mördades. Kvinnor och barn tvingades i väg på en dödsmarsch till ökenområden i Syrien och Irak. De flesta dog av umbärandena. Någonstans mellan ett och ett halvt till två miljoner armenier fick sätta livet till under detta folkmord.
Det här folkmordet inspirerade sedermera Adolf Hitler och dennes utrotning av det judiska folket. Samma benämning inre fiender och samma etiska rensning. Enda skillnaden är att nazisterna gjorde detta i industriell skala.
I förbigående kan det nämnas att judar slogs för Tyskland under Första världskriget, liksom armenier för Turkiet. Många judar fick faktiskt tapperhetsmedalj av Tyskland för sin insats vid fronten. Vilken smärta dessa måste ha känt när nazisterna plötsligt började kalla judarna för "inre fiender"!
Om Turkiet vill vara en modern nation och i förlängningen tillhöra EU ska de erkänna sin historiska blodssynd och be den kvarvarande armeniska befolkningen om ursäkt för grymheterna som begicks under detta folkmord. Allt annat är oacceptabelt.
På ett sätt förståeligt, men icke så lätt att acceptera. Sverige har retat gallfeber på Israel och Saudiarabien, varvid Löfven antagligen vill undvika att stöta sig med ytterligare en nation i det konfliktfyllda Mellanösternområdet. Ändock beklämmande. Jänkarnas president Obama körde med samma inställning. Denne kallade folkmordet för ett "blodbad". Förmodligen för att Turkiet är en viktig NATO-allierad. Sorgligt ändock att två statsöverhuvuden kör med ett Karl XII-fjäskande för Turkiet.
Turkarna försöker skyla över denna skamfläck med att påstå att det handlade om ett "inbördeskrig". Skrattretande likväl som anstötligt. Armenierna försökte inte frigöra sig från Turkiet. De hade inte gjort uppror mot centralmakten utan såg sig som en del av Turkiet. De saknade vapen. Därmed saknade de försvarsmöjligheter, när Turkiets centralmakt satte i gång med sin etniska rensning. Utan pardon avrättades män, kvinnor och barn utan urskillning, enbart beroende på att de tillhörde en minoritet.
Bakgrunden är simpel. Det dåvarande osmanska riket var på väg att falla sönder i småbitar. Allt fler av folken i Europa frigjorde sig från Turkiet vid begynnelsen av det förra århundradet. Svårsmält för turkarna. Droppen beträffande etniska minoriteter i själva Turkiet kom under Första världskriget. Turkarna ställde sig på Tysklands och Österrikes sida mot de allierade. Turkiet mötte Ryssland vid ett slag 1915. Ryssarna piskade turkarna ordentligt på fingrarna. Detta kunde turkiska nationalister inte acceptera. De behövde en syndabock. I Turkiets armé ingick även soldater från den kristna armeniska minoriteten. Den turkiska armén hade sin analys klar. Förlusten berodde på att armenierna förrått sitt land. De var ju inte etniska turkar och de var inte muslimer. Alla armeniska soldater avväpnades och avrättades. Enligt den turkiska centralmakten var armenierna en "inre fiende". En märklig benämning. Armenierna hade bott i den turkiska landsdelen Anatolien i 3 000 år. De var bosatta i östra Turkiet långt innan osmanerna invaderade landet.
Turkiet inledde folkmordet med att arrestera och avrätta de armenier som var framträdande i Turkiets samhällsliv. Därefter vidtog de utrensningar av övriga armenier. Männen mördades. Kvinnor och barn tvingades i väg på en dödsmarsch till ökenområden i Syrien och Irak. De flesta dog av umbärandena. Någonstans mellan ett och ett halvt till två miljoner armenier fick sätta livet till under detta folkmord.
Det här folkmordet inspirerade sedermera Adolf Hitler och dennes utrotning av det judiska folket. Samma benämning inre fiender och samma etiska rensning. Enda skillnaden är att nazisterna gjorde detta i industriell skala.
I förbigående kan det nämnas att judar slogs för Tyskland under Första världskriget, liksom armenier för Turkiet. Många judar fick faktiskt tapperhetsmedalj av Tyskland för sin insats vid fronten. Vilken smärta dessa måste ha känt när nazisterna plötsligt började kalla judarna för "inre fiender"!
Om Turkiet vill vara en modern nation och i förlängningen tillhöra EU ska de erkänna sin historiska blodssynd och be den kvarvarande armeniska befolkningen om ursäkt för grymheterna som begicks under detta folkmord. Allt annat är oacceptabelt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)