"Höga löneökningar hotar jobben i Sverige", Dagens industri och Svenskt näringsliv.

Undertecknad slänger emellanåt en blick i finanstidningen Dagens industri. Fredagsnumret 1 april visar verkligen hur skevt vårt samhälle har blivit.
  På en helsida hävdar intresseorganisationen Svenskt näringsliv att "höga löneökningar hotar jobb i Sverige". Andemeningen är att företag tvingas flytta jobb utomlands, där arbetskraften är billigare.
Vinsterna i företagen är för små för att tåla högre löneposter för vanliga anställda.
  Samtidigt i samma nummer förekommer en nyhetsartikel, vari det bland annat berättas att en vd för ett försäkringsbolag får ut 23 miljoner om året i lön. Miljonlöner för vd:ar är legio. Det är just dessa som även fått ohemult stora skattesänkningar under åren av borgerligt vanstyre.
Varför har Svenskt näringsliv inga helsidesannonser som protesterar mot dessa löner? Intresseorganisationen är emot att låglönearbetare får några hundralappar mer i månaden. De tycker att det är självklart att näringslivets toppar ska ha fantasilöner, årslöner som vanliga arbetare inte har en chans att komma upp i sammanlagt under ett helt arbetsliv.
  Min åsikt är enkel: Hur kommer det sig att företagens vinster tål dessa pinsamt höga löneposter för näringslivstoppar? Hur kommer det sig att företagen inte ser sig tvingade att hämta vd:ar från länder med lägre lönekostnader?
  Sanningen är att anständiga löneökningar ökar jobben i Sverige. Minskade inkomstklyftor höjer standarden för alla i vårt land. Ökade inkomster med mindre löneskillnader medför att mer pengar kommer i omlopp, varvid mer arbetskraft behövs för att producera mer. Hela samhället tjänar på detta. Ökade inkomstklyftor leder till det motsatta.
Eller för att uttrycka det enkelt så att personerna i Svenskt näringsliv fattar galoppen: Pengar sipprar uppåt, inte neråt.
Sänkta skatter och höjda fantasilöner för näringslivstoppar och högt skattetryck på låginkomsttagare i förhållande till de sistnämndas lön orsakar en ond spiral nedåt för samhället. Höginkomsttagare kan slösa och ändå ha stora summor över att placera i den finansiella sektorn. Låginkomsttagare med allt sämre standard tvingas låna pengar från den finansiella sektorn för att överleva. Följden blir minskade pengar i omlopp i samhället. Tjänster och varor efterfrågas inte lika starkt i och med sämre köpkraft hos de svagaste i samhället, varvid effekten blir större arbetslöshet.
Och så vidare. Just dessa faktorer har skapat de ekonomiska depressioner världen gång efter annan tvingats uppleva. Världen behöver minskade inkomstklyftor för att må bra, inte allt större inkomstklyftor.

Svenska cupen fotboll semifinal Hammarby-Häcken. Avslutande omgång rugby Six Nations Cup.

Skapligt drag på läktaren. Ljudnivån tog fart när Hammarby gjorde första målet, så ock hos undertecknad. Matchinledningen gjorde mig ändock fundersam. Missade passningar i överflöd går att stå ut med, enär säsongen är i sin linda. Det var backlinjen som gav mig skrämselhicka. Gång på gång skapade Häckens anfallare oreda i vårt försvar med sina löpningar. Spelarna tappade sina positioner. Räddningen under första halvlek var vår isländske målvakt. Utan dennes insats hade undertecknad dragit täcket över sig. Matchbilden såg inte bra ut.
  Farhågorna fick fog under andra halvlek. Häckens anfallsspelare sprang sönder vårt försvar. Gerhardsson - för en gammal E1-etta som mig var det ovant att se honom på motståndarsidan - hade läst oss till punkt och pricka. Bergstrand försökte få i gång laget med att göra tre byten samtidigt. Inte mycket att säga om. Något var tvunget att göras för att få i gång laget. Hjälpte dock inte mycket. Häcken sprang sönder oss. Hoppet tändes en aning vid kvittering till 2-2 för oss, men Häckens segermål var logiskt. Jag drog täcket över mig.
  Något måste göras åt försvarsspelet, när Allsvenskan drar i gång.

Laddade upp inför fotbollen med att se tre matcher på raken i Six Nations Cup i rugby.
England-Frankrike. De förstnämnda har ett bra lag. Oturen speglade dem i ansiktet under VM. I Frankrike pågår en generationsväxling, men de kämpade på bra trots att de bara hade äran att spela för. England tog med segern hem Grand slam. Välförtjänt.
  Irland-Skottland. Skottarna kom uttröttade till matchen efter förra veckans spel. Spelet blev därefter. Den gröna öns seger var odiskutabel.
  Wales-Italien. Jag är imponerad av Wales. Det lilla landet har fått i hop ett slagkraftigt lag. Walesarna fullständigt mosade Italien. Utklassningssiffrorna stack i väg. Wales tog sin största seger någonsin i sexnationers. Tyckte domaren kunde han blåst av direkt vid full tid. Förnedringen var redan total hos italienarna. Wales hann med ett försök till på övertid. Roligt för dem i och för sig.

Finns dock en sak jag inte tycker är roligt att se i rugby. Klungorna. Tillför inte spelet något och är tråkigt för oss i publiken att betrakta.

TV-bild åter. Upplösning av presentkortsproblem svävar i ovisshet.

Routern till TV:n lade av. Telia lovade i lördags att de omedelbart ämnade skicka en ny. Senast tisdag för att jag skulle vara i stånd att se Hammarbys kvartsfinal i Svenska cupen mot AIK. En match jag såg fram emot. Derby mot råttorna är alltid ett derby.
  Måndagen kom. Ingen router. Tisdagen kom. Ingen router. Jag svor ve och förbannelse. Undertecknad ville verkligen se cupderbyt. Det ramlade in inlägg på min Facebooksida om matchen, men det kändes bara irriterande.
  Onsdagen kom. Ingen router. Ringde Telia i ett ganska upprört tillstånd. De tillkännagav att de inte skickat någon router. "Du har fått fel information. Det är Mönsterås bostäder, som ska byta router." förmedlade kvinnan från Telia. Påpekade att Telia faktiskt kunde ha hört av sig om misstaget. Sporde om kompensation för felaktigheten från deras sida. Jag hade de facto missat en fotbollsmatch, som var viktig för en fanatiker som undertecknad. Jag får hyra tre filmer gratis. Klen tröst för ett Bajenhjärta. Jag hade hellre sett Söderbröderna sparka ut Gnaget ur cupen.
  Ringde mitt bostadsbolag på torsdagmorgonen. Pratade med en reparatör. Denne lovade att fixa problemet under dagen. Vid hemkomsten på kvällen från arbetet , visade det sig att reparatören hållit ord. Jag hade TV-bild igen. Plockade fram Murder, she wrote/Mord och inga visor ur programbiblioteket och såg därmed förra veckans avsnitt. Ett dåligt avsnitt för övrigt.
  Vad som verkligen irriterar mig är att jag kunde haft TV:n i gång redan i måndags. Undertecknad kunde ha sett Stockholmsderbyt, vilket jag föredragit framför tre gratisfilmer. Sjutton vet också när jag ska få tid att se dem. Hur som haver, jag kan åtminstone se semifinalen mot Häcken kommande helg. Under förutsättning att inget oväntat inträffar.

Historien om presentkortet i en möbelaffär har än så länge inte fått någon lycklig lösning. Den som köpte presentkortet kontaktade sin bank, men det visade sig att hon inte hade betalat presentkortet med sitt bankkort, utan hon betalade kontant. Frågan är om jag kan få någon glädje av min dåvarande födelsedagspresent. Jag tycker möbelkedjan kunde informerat oss om att det var plastkortet som bifogades presentchecken, som var det viktiga. Alla vi tog för givet att det var tvärtom.

Oturslördag med TV-bänk.

Fredagen var lång på arbetet. Jobbade men fick inget reellt gjort. Sådana dagar dyker upp i bland.
  Vaknade pigg på lördagen. Färden anträddes till Kalmar. Avsikten var att inhandla en ny TV-bänk. Min gamla tjock-TV står på en ännu äldre stereobänk, som i praktiken är lämplig för soptippen. Sliten och småtrasig.
  På femtioårsdagen fick undertecknad ett presentkort till en möbelaffär. Till presentkortet hörde ett litet plastkort, som jag antog var en reklampryl. Jag hittade en lämplig TV-bänk i möbelbutiken. Lämnade fram presentkortet i kassan, men fick stå där med lång näsa. Det var det lilla plastkortet jag skulle haft med mig. Det är på det kortet pengarna gäller. Klyftigt. Det kunde affären ha påpekat för den som köpte presentkortet till mig. Undertecknad tvangs lämna möbelbutiken i oförrättat ärende. Enda möjligheten är att den som köpte presentkortet ordnar fram ett kontoutdrag från köptillfället och kontaktar affärens administrationsavdelning.

Lördagens oflax var inte slut med detta. Vid hemkomsten bestämde jag mig för att slänga min gamla stereobänk i vilket fall som helst. En nabo hjälpte mig att flytta ner TV och vidhörande router på golvet i mitt vardagsrum, varefter vi bar bort bänken till en container stående vid hyreshuset bredvid. Skön känsla att dumpa den nötta möbeln. Tackade grannen för hjälpen och gick in i min lägenhet. Försökte slå på TV:n. Fungerade ej. Ringde Telia. Routern hade lagt av. De skulle skicka en ny. Förhoppningsvis kommer routern fram till på tisdag. Jag vill inte missa cupderbyt mot AIK den kvällen. Samtidigt måste jag hoppas att det bara är just routern det är fel på och inget annat.

Roligare lördagar har jag haft. Det är också en märklig känsla att inte ha tillgång till en dumburk, speciellt med tanke på att jag inte har någon dator hemmavid heller.

Sammanslagning av län till regioner.

Våra landsting ska tydligen slås samman till sex regioner i stället. Kalmar län ska buntas i hop med Jönköpings, Kronobergs och Östergötlands län. Nåja, glädjeämnet är att vi slipper Göteborg och Skåne
   Jag är inte förtjust i tanken. Så fort myndigheter och företag slås i hop till större enheter, försämras servicen för privatpersoner och kostnaden blir alltid större. Centralisering försämrar så gott som alltid. Skräckexemplen är många. Vi har exempelvis Arbetsförmedlingen, Arbetslöshetskassorna och Försäkringskassan, för att nämna några.

 I samband med de föreslagna regionerna har protester framförts som påminner om Nils Dackes dagar. Markaryds kommun i Småland vill hellre tillhöra Halland och Skåne. De känner större samhörighet med dessa landskap. Historiens vingslag ekar.
   När Gustav Vasa blev Sveriges kung på 1500-talet, förbjöd han smålänningarna att idka handel med skåningarna. Vid den tiden tillhörde Skåne fortfarande Danmark. Den småländska allmogen blev uppretad. De hade alltid idkat handel över gränsen, en gräns som inte existerade i verkligheten för folk på den tiden. Nils Dacke, en bonde bördig från Blekinge, fick sig en plats i historien. Dackeupproret var fött 1542, med Nils Dacke som framgångsrik ledarfigur. Revolten var framgångsrik i ungefär ett år, innan Gustav Vasa lyckades knäcka de motspänstiga bönderna för gott. Åsikterna från Markaryds kommun påminner om detta. Jag förstår Markarydsborna.

Idén om storregioner kommer från politiskt håll. Som vanligt försöker dessa slå blå dunster i folk genom att hävda att försämringar egentligen är förbättringar. Tyvärr sprids dylik desinformation som sanning. De som får lida är som vanligt den "vanliga" befolkningen.

Nytt arbete som gymnasielärare.

Året har inneburit en stor förändring i mitt liv. Min lägenhet i Ålem genomgick en helrenovering i slutet av förra året, varvid undertecknad tvangs bo i en evakueringslägenhet i Blomstermåla under tiden. Fungerade okej. Det var nära till affären och tv:n var utrustad med ett kanalpaket, som medförde att jag kunde se en massa kanaler jag normalt inte har hemmavid.
  I Blomstermåla sökte jag som vanligt arbete på olika håll. Skickade en ansökan som gymnasielärare i engelska och svenska till en friskola i Oskarshamn. Innerst inne hade jag ingen förhoppning om att få jobbet, men skickade ansökan ändå. Snopet nog blev jag uppringd av vicerektorn och ombedd att komma på anställningsintervju. Glädjande i sig. Var ett tag sedan en arbetsgivare var aktivt intresserad.
  Åkte på sagda intervju. Jag var totalt avslappnad, enär jag faktiskt inte trodde att skolan var genuint intresserad av att anställa undertecknad. Senast jag undervisade var på komvux i Kalmar för över ett decennium sedan. Vicerektorn ringde i början av januari. Hon undrade om jag var redo att börja arbeta hos dem. Svarade självfallet ja. En anställning där man de facto får lön för sitt arbete tackar man definitivt inte nej till.

Omställningen har varit stor. Det är en gigantisk skillnad mellan att undervisa på komvux och i en gymnasieskola. Undervisningen på komvux är i stort sett självgående. Eleverna får uppgifter. De gör dem. Vi går igenom uppgifterna, varefter de studerande får nya uppgifter. Allt rullar på.
  Så icke i en gymnasieskola. Allt är omständligare, framför allt tidsaspekten. På komvux ska allt gå i raketfart, enär studietiden är begränsad. Gymnasieskolan har en vidare tidsrymd. Inte bara tiden skiljer sig åt. Som gymnasielärare tvingas man i undervisningen förklara allt i detalj. Inget rullar av sig självt. Lektionsplaneringen blir av nödvändighet helt annorlunda. Mycket har även förändrats inom det pedagogiska området. Förr fanns rena grammatiklektioner. De har mer eller mindre försvunnit. De instrument man har till sitt förfogande finns numera på nätet och ägnas förhållandevis liten tid under lektionerna. Detta på gott och ont.
  Varje dag är en ny erfarenhet. Varje dag kräver ett helt annat tänkande än det jag hade som lärare på komvux. En mental omställning som inte är det lättaste!

Comic books (serietidning): Thor

I fredags sände Fyran den amerikanska långfilmen Thor. Det var andra gången jag såg rullen. Tyvärr visade det sig att skavankerna som syntes under första tittningen blev ännu tydligare vid omtitten.
 I och för sig är det roligt att se en svensk skådespelare i filmen, men Thor når aldrig riktigt de större höjderna. Vissa delar av filmmanuset borde skrivits om. Rollfiguren Loke är den står ut i mängden.
  Undertecknad samlade på serietidningen Thor under ett flertal år på åttiotalet. Enär vikingatiden alltid varit av stort intresse, var den amerikanska serietidningen ett självklart samlarobjekt..
  På fotot syns nummer 353. Vid den tiden hade Walter Simonson tagit över som manusförfattare och tecknare. Vet ej om Simonson fortfarande lever, men han är i mitt tycke en av de främsta serietecknarna. Thor höjdes ordentligt i kvalité, när Simonson tog över berättelserna. Titeln på omslaget anger att Sagan om Surtur utspelades under ett flertal nummer med avslut i nummer 353. Den följetongen höll riktig klass. Enda nackdelen var faktiskt att Thor var med. I övrigt doftade storyn nästan av fornnordisk sagastil. I mina ögon en klassiker inom serievärlden.
  Denne superhjälte utgavs aldrig som egen serietidning i Sverige. Däremot förekom Thor som specialnummer i andra serietidningar.