"Höga löneökningar hotar jobben i Sverige", Dagens industri och Svenskt näringsliv.

Undertecknad slänger emellanåt en blick i finanstidningen Dagens industri. Fredagsnumret 1 april visar verkligen hur skevt vårt samhälle har blivit.
  På en helsida hävdar intresseorganisationen Svenskt näringsliv att "höga löneökningar hotar jobb i Sverige". Andemeningen är att företag tvingas flytta jobb utomlands, där arbetskraften är billigare.
Vinsterna i företagen är för små för att tåla högre löneposter för vanliga anställda.
  Samtidigt i samma nummer förekommer en nyhetsartikel, vari det bland annat berättas att en vd för ett försäkringsbolag får ut 23 miljoner om året i lön. Miljonlöner för vd:ar är legio. Det är just dessa som även fått ohemult stora skattesänkningar under åren av borgerligt vanstyre.
Varför har Svenskt näringsliv inga helsidesannonser som protesterar mot dessa löner? Intresseorganisationen är emot att låglönearbetare får några hundralappar mer i månaden. De tycker att det är självklart att näringslivets toppar ska ha fantasilöner, årslöner som vanliga arbetare inte har en chans att komma upp i sammanlagt under ett helt arbetsliv.
  Min åsikt är enkel: Hur kommer det sig att företagens vinster tål dessa pinsamt höga löneposter för näringslivstoppar? Hur kommer det sig att företagen inte ser sig tvingade att hämta vd:ar från länder med lägre lönekostnader?
  Sanningen är att anständiga löneökningar ökar jobben i Sverige. Minskade inkomstklyftor höjer standarden för alla i vårt land. Ökade inkomster med mindre löneskillnader medför att mer pengar kommer i omlopp, varvid mer arbetskraft behövs för att producera mer. Hela samhället tjänar på detta. Ökade inkomstklyftor leder till det motsatta.
Eller för att uttrycka det enkelt så att personerna i Svenskt näringsliv fattar galoppen: Pengar sipprar uppåt, inte neråt.
Sänkta skatter och höjda fantasilöner för näringslivstoppar och högt skattetryck på låginkomsttagare i förhållande till de sistnämndas lön orsakar en ond spiral nedåt för samhället. Höginkomsttagare kan slösa och ändå ha stora summor över att placera i den finansiella sektorn. Låginkomsttagare med allt sämre standard tvingas låna pengar från den finansiella sektorn för att överleva. Följden blir minskade pengar i omlopp i samhället. Tjänster och varor efterfrågas inte lika starkt i och med sämre köpkraft hos de svagaste i samhället, varvid effekten blir större arbetslöshet.
Och så vidare. Just dessa faktorer har skapat de ekonomiska depressioner världen gång efter annan tvingats uppleva. Världen behöver minskade inkomstklyftor för att må bra, inte allt större inkomstklyftor.