Baksida det kontantlösa samhället.

Under torsdagen anträddes en inköpsresa till Mönsterås. Sedvanliga inköp inom en timma. Jag hoppade av bussen och spankulerade till djuraffären. Hämtade en kartong med våtfoder, som jag brukar köpa till min katt. Stoppade in mitt bankkort i butikens kortterminal. Köpet medgavs ej. Jag var villrådig. Pengar fanns på kontot. Min kod knappades in igen. Ånyo nekad. Lyckligtvis hade jag för en gångs skull sedlar i min plånbok. Därmed kunde kattmaten köpas.
 Jag skyndade snabbt i väg till Konsum i syfte att inköpa viktualier till mig själv. Väl framme i kassan plockade jag ånyo fram mitt bankkort. Köp nekades även där! Jag började omsider fundera på om jag möjligen blivit utsatt för ett Internetbrott. Som tur var hade jag en massa intjänade bonuspoäng i affärskedjan. Tvangs utnyttja dessa för att kunna fullgöra mitt köp. Jag hann med minsta möjliga marginal med bussen hem.
  Väl tillbaka i Ålem ringde jag omedelbart banken. Visade sig att de drabbats av ett störningsfel just under den timme jag befann mig i Mönsterås för att handla, men det var på väg att lösas. Jag slog på TV:n. En felaktig server i Norge hade slagit ut alla bankomater just på eftermiddagen, samma server min bank utnyttjar. Tjusigt.
  Det här visar idiotin med det kontantlösa samhälle vi alltmer tvingas till och i förlängningen hur sårbart vårt samhälle de facto är. Det är banker, företag och myndigheter som tvingar oss till att använda kort och Internet, men det fungerar inte. Alltför ofta händer avbrott. Vi står helt handfallna varenda gång det händer.
  Den här gången löste det sig för mig, men nästa gång? Min katt hade stått utan mat om jag inte lyckats göra köpet. Det här i och med att hon behöver en specialsort.
  Jag hade medel på min reskassa. Därmed kunde jag åka buss. Lokaltrafiken, liksom många andra ställen, tar inte emot kontanter längre. Vad hade hänt om jag haft en anställningsintervju eller ett möte med min arbetsförmedlare och inga medel kvar på resekortet? Jag hade inte fått åka med bussen, oavsett om jag hade haft plånboken sprängfylld till gränsen med sedlar. Därmed hade jag kanske förlora ett jobb och i det andra fallet något ännu värre. Den som missar ett möte med en arbetsförmedlare riskerar avstängning från a-kasseförsäkringen. Jag hade med andra ord kunnat hamna på bar backe på grund av ett påtvingat betalningssystem som inte fungerar. Så här ska samhället inte fungera!

Brandlarm i hyreshus.

Helt plötsligt stod det brandkårssoldater utanför mitt fönster. Klockan var strax efter fem på morgonen. Tidningsbudet hade larmat dem om att det luktade brandrök i trapphuset. Jag berättade för brandmännen att någons brandvarnare tidigare pipit. Det här innan tidningsbudet gjort sin runda i trappan.Ljudet lät som att batterierna till brandvarnaren tagit slut. Inflikade att jag gick ut för att röka utanför porten efter att morgontidningarna blivit utdelade. Jag kände också en brandlukt.
  Brandmännen kontrollerade trappan. Jag öppnade även i källaren åt dem. Ingenting därnere. Ingenting syntes i trapphuset. Kan ha varit någon som lagade frukost, varvid oset blev för kraftigt.  Just det här är det farliga med brandvarnarna i huset. De är alltför känsliga. Ofta går brandvarnarna i gång , när folk står i köket och lagar mat. Ingen hyresgäst reagerar längre vid ljudet av en brandvarnare som piper. Om det någon gång skulle brinna på riktigt, lär folk inte reagera förrän det är försent.
  Den här gången behövde brandkåren inte bekämpa en brand. Tur dock att de tog larmet på allvar. Nästa gång kan det vara en riktig brand.

Olåsta postfack i hyreshus.

Det här borde jag egentligen inte lägga ut på en blogg. Dock, saken i sig är upprörande.
   I samband med renoveringen av mitt hyreshus togs de gamla dörrarna till lägenheterna bort. Därmed inget brevinkast längre. I stället fick vi hyresgäster nycklar till postfack ute i trapphuset. Positivt för postpersonal, som därmed slipper springa i trappor.
Knatade ut i trappan vid halvfemsnåret i gårkväll. Jag blev irriterad.  Brevbäraren hade struntat i att låsa postfacken. Vem som helst kan gå in i trapphuset och stjäla min och mina grannars post! Bildbeviset ser ni här.
Förvisso handlar det garanterat om slarv. Antingen det eller ren nonchalans. Oavsett vad handlar det om grov vårdslöshet. Människors post ska inte hanteras på det här oaktsamma sättet.
   Hellre brevinkast och spring för brevbärare än att tjuvar ska kunna stjäla andras post.

Damfotboll superettan IFK Kalmar-Hammarby 28 maj 2016.

HAMMARBY ÄR DE BÄSTA! HEJA, HEJA BAJEN 💚👍👊

Sistlidna lördagen spelade Hammarbys damlag i fotboll bortamatch i Kalmar. Självfallet fanns undertecknad på plats.
 I ärlighetens namn var det förhållandevis tunnsått med Hammarbyare på läktaren. Jag hade förväntat mig en större uppslutning.

Första halvlek var inte mycket att hänga i julgran. Hammarby kom ingen vart. Det syntes att laget var skadedrabbat. IFK Kalmars ledningsmål var logiskt.
  Det enda roliga under den första halvleken var när undertecknad kände ett pockande behov från blåsan. Jag upplät panikartat min röst: Blås då, domarn! Jag behöver pinka!
Ytterligare en Bajare hakade på, varvid vi skanderade "pisspaus! pisspaus!"
Domaren lyssnade faktiskt på oss och blåste för halvtid.
Trädet som står bakom läktaren fick sig en oönskad dusch. Dock välbehövligt för undertecknad.

Andra halvlek var lite roligare. Våra damer petade in två mål. Den andra baljan var läcker och värd inträdespengen. Tyvärr gjorde Kalmar ytterligare två mål varför förlusten var ett faktum. Ärligt talat var IFK:s damer närmare 4-2 än vi var en kvittering.
Extra surt att en ex-Hammarbytjej petade in den definitiva förlustbollen för oss.
 
Hur som haver, vi var i alla fall tre Bajen Fans som stöttade Hammarbys damer före, under och efter matchen.

Nästa match vinner vi!

Närtrafik i Mönsterås kommun och interpellation från Vänsterpartiet.

Understundom innehåller lokaltidningar notiser som framkallar leenden, frivilliga eller ofrivilliga.
Dagens Östran/Nyheterna innehåller en "tarm" på Mönsteråssidan, som illustrerar detta.
Vänsterpartiet i Mönsterås har uppmärksammat att det finns många frågor kring närtrafiken, speciellt vad det gäller information till allmänheten. Därvidlag har de buntat ihop en interpellation till ett kommunfullmäktigemöte, där de säger att "Regler för när man får använda sig av tjänsten är svårbegripliga och nästan omöjliga att få kunskap om utan tillgång till dator." 
Så långt är jag med Vänsterpartiet. Många pensionärer i Ålem har ingen aning om hur närtrafiken fungerar och dess regelverk.
 Vänsterpartiet har sin egen lösning klar. Kommunen bör informera "om detta genom hemsidan."
.....God dag yxskaft, Vänsterpartiet.....Vad har de utan dator för glädje av att kommunen informerar på sin hemsida? Självfallet vore en liten broschyr till hushållen bättre. Därvidlag skulle upplysningen nå alla. Vänsterpartiet gör det kardinalmisstag många företag och myndigheter plägar göra. De utgår från att alla har dator, vilket definitivt inte är fallet. Det allmänt avskydda KLT är generalsyndaren i det här avseendet.I det här sammanhanget blir skevheten desto större. De som har störst behov av närtrafiken, pensionärerna, är oftast just de som inte har dator. Publicera information på webben är totalt missriktat. Dock, det må sägas, tanken är god från Vänsterpartiet.

 (Tarm är journalistspråk. Betyder notis på sida bredvid den större artikeln/de större artiklarna. Såvida jag ej missminner mig.)

FA-cupen. Kvartsfinal omspel West ham - Manchester United.

FA-cupen i England. En av få cuper som är intressant att följa. I veckan spelade mitt favoritlag Manchester United omspel borta mot West ham. Första halvleken av matchen i London var i ärlighetens namn inte särskilt intressant.
  Andra halvlek var desto roligare. Åtminstone för en Unitedsupporter som undertecknad.
  West hams försvar schabblade i början av halvleken. En passning uppåt slogs rakt mot en Unitedspelare, varvid denne och en medspelare fick öppen gata framåt. West hams försvarare hann aldrig ställa om sig. 0-1av Rachford. En ren bjudning. Efter det var matchen Manchester Uniteds.
Backlinjen i West ham återhämtade sig aldrig riktigt. Gång på gång hamnade de fel i positionerna. Uniteds höga press uppåt gjorde sitt till.
  0-2 var logiskt. West hams backar tappade ånyo markeringen och Uniteds Fellaini kunde enkelt stöta in bollen. Målvakten i West ham var ej att klandra. Denne hade inte mycket hjälp av sitt försvar.
  Matchen var i praktiken vunnen. Tyvärr backade United hem lite för tidigt, vilket straffade sig. Londonlaget lyckades göra 1-2 efter ett nickmål. Resultatet av ett passivt Unitedförsvar. Viss spänning infann sig. Jag blev nervös, när West ham skickade in vad som först såg ut som en kvittering. Målet dömdes dock bort på grund av offside. Reprisbilderna visade att detta var korrekt dömt. West ham klarade inte av att spela sig förbi Uniteds säckförsvar, varvid vi nådde semifinal efter visselpipans sista signal.
  Förvisso var segern välförtjänt, men det berodde främst på två saker. West ham har anfallaren Lanzini. En klasspelare. Ensam räcker han inte. Manchester United har målvakten Gea. Han ensam bär upp Manchester United. Utan honom är United ett bottenlag. Synliggjordes i denna cupmatch. Geas räddningar var huvudskälet till Uniteds vinst.
  Semifinal mot Everton väntar.

Nedläggning av bankkontor i Ålem.

Det är ganska märkligt att företag och myndigheter hela tiden försöker få kraftiga försämringar att framstå som förbättringar. Speciellt gäller detta vid åtkomlighet. Människor utan åtkomst till dator lämnas utanför samhället. Servicen på småorter försvinner och folk tvingas mer eller mindre att flytta för att kunna få service.

I och för sig drabbar den senaste försämringen inte undertecknad. Jag är sparbankskund. Däremot drabbas grannar i trappan ity att de är kunder hos Handelsbanken. Tidigare om åren har Handelsbankens kontor i Ålem haft öppet fyra halvdagar i veckan. För ett tag sedan sänkte banken plötsligt sina öppettider till enkom två förmiddagar i veckan. Anmärkte till grannarna att Handelsbanken förmodligen har planer på att lägga ner sitt kontor i Ålem. Minskningen av öppettider var ett förebud. Olyckligtvis för naborna hade undertecknad rätt i sina aningar.
  Handelsbanken skickade för ett tag sedan ut ett brev till sina kunder i Ålem. Kontoret på orten läggs ner från och med början av juni. Verksamheten koncentreras till Mönsterås. Detta säger banken ger "förbättrad service". Det görs för att "kunna möta alla våra kunders behov".
Snömos! Vad kunderna i Ålem behöver är ett öppet kontor. Många pensionärer i Ålem har sina konton hos Handelsbanken. De har inga datorer. Framför allt pensionärer hamnar fullständigt på pottkanten. Dessa tvingas nu ta buss en mil bort för att kunna uträtta bankärenden och för att kunna prata med personal om eventuella ärenden. På vilket sätt skulle detta vara "förbättrad service"?
  Handelsbanken skryter om att de finns nära sina kunder. På vilket sätt betyder nerläggning av ett kontor närhet till kunder?
Med andra ord, en rejäl försämring av servicen som banken försöker framställa som något positivt.

Tyvärr är försämrad service något som storbankerna satsar på. De tjänar pengar på att hänvisa kunder till Internet. Därmed kan de minska antalet anställda och kontor. Har denna minskning medfört vinster för kunderna? Nej. Det handlar som vanligt om att dra vanliga kunder vid näsan. Storbankernas kunder har sämre ränta på sina sparkonton och betalar aningen mer i låneränta än hos nischbanker. Acceptabelt i och med att det funnits kontor att vända sig till med ärenden. Varför ska kunder hos storbanker få sämre service utan att kostnaderna för kunderna minskar i motsvarande grad?
Handelsbankens kontor har annars en lång tradition i Ålem. Tidigare tillhörde kontoret vad som då hette Skånska banken. Det här företaget köptes upp. Skånska banken i Ålem blev Handelsbanken. Därmed känns det lite konstigt att det försvinner. Kontoret har funnits i många år.

För de som bor på småorter blir det allt svårare att kunna leva ett normalt liv i samhället. Fler tvingas flytta. Ålem är ett bra exempel. Kollektivtrafiken är numera bara ett skämt. Nedläggning av förutnämnda kontor är ytterligare en spik i kistan för pensionärers förmåga att kunna fortsätta vara boende på orten. Själv skulle jag flytta omedelbart, om det funnits möjlighet. Jag har dock åtminstone mitt bankkontor kvar i Ålem. Därmed klarar jag mig hjälpligt än så länge.
Däremot är tendensen alarmerande. Centralisering av verksamheter har aldrig varit av godo. Alla kan - och i vissa fall vill inte - leva sina liv via dator. Hur ska samhället ta hand om dem?