Inför herrarnas final på lördagen laddade jag upp med att glana på damernas dito mellan Lyon och Potsdam. Klart sevärd. En sak märktes direkt: Lotta Schelin har ett fantastiskt spelsinne. Gång på gång stod hon i rätt positioner, men tjejen fick tråkigt nog sällan passningar. Förmodligen helt enkelt för att hennes fransyska lagkamrater inte har samma utvecklade spelsinne. Schelin är värd ett bättre lag i en bättre liga, må vara att Lyon numera är europeiska mästare. Synd också att damerna inte får större uppmärksamhet. Finalen sändes i Eurosport. Deras huvudkommentatorer har uppenbarligen huvudet under armen. Inte nog med att de lämnar ut felaktiga uppgifter stup i kvarten, vi tittare får vara glada om dessa kommentatorer överhuvudtaget vet vilka lag som spelar och i vilken världsdel. Bisittarna är dock för det mesta någorlunda okej, men det hjälps inte.
Lördagen kom. Givetvis plockade undertecknad fram stridsmunderingen- Unitedtröja och halsduk. Kylskåpet fyllt med kall öl. Dock, den rätta stämningen ville inte infinna sig. Under en rökpaus utanför porten förklarade jag för min granne varför. " Jag har onda aningar. Först torskade vi mot Degerfors i torsdags. Därefter förlorade Hammarby rugby mot Spartacus. Strax därpå Hammarby talanger mot ett lapplandslag i tvåan. Förvisso fick damerna oavgjort mot Tyresö i alla fall, men tyvärr var det mot just Tyresö, som är ett halvpottslag. Bådar inte gott inför kvällen.." Dessvärre fick jag rätt.
Sir Alex verkade satsa på att tjonga in ett tidigt ledningsmål för att därefter lägga sig på försvar enligt den gamla italienska skolan. Syntes lång väg att det inte skulle gå. Trots att jag var ordentligt på kanelen, gav jag upp efter tjugo minuter. Suverän fotbollsmatch men det var ett enda långt lidande till slutsignalen. Barcelona är världens för närvarande bästa lag, icke att förglömma att de har Messi, och United har en bit upp till deras nivå.
Baksmällan dagen efter var inte lattjo, men jag hade en tröstande tanke: Ingenting blir historia så fort som idrott.
måndag 30 maj 2011
Språk ungerska, finska, svenska ortnamn Falun Ålem
Ett av de tungomål jag lågsniffar kring är ungerska. Trenne ord har nyligen fastnat innanför pannbenets språkbank. Två vokabler är lite speciella. Ek heter tölgyfa. Gård heter udvar. Har ingen om varför, men jag gillar dem enär de på något vis frammanar bilden av något uråldrigt. I och med att ungerska och finska är besläktade språk, lärde jag mig även finskans motsvarigheter: Ek tammi, talo gård. Jag har faktiskt svårt att se släktskapet i dessa fall. Tillika får jag ej heller samma uråldriga känsla inför de finska glosorna. Det tredje ungerska ordet som nyligen fastnat är falu svenska by. Givetvis tänkte jag direkt på Falun. Orten har fått sitt namn via det fornsvenska ordet fala blekgul torrmark, alternativt skoglös mark. Det ungerska ordet och det svenska kan faktiskt vara besläktade. Fala har närbesläktade glosor i de slaviska språken, varvid ungerskan kan ha lånat in falu från kontakter med grannländerna.
I förbigående: Min hemort Ålem har två alternativa betydelser. Det betyder antingen långsträckt höjd eller ränna vattenföre. Jag röstar på det sistnämnda som det sannolikaste. För en himla massa år sedan pratade jag med Inger Hasgå vid institutionen för nordiska språk vid Lunds universitet i telefon. Hon sporde mig om jag visste varifrån Ålem kom. Jag genmälde att det antagligen betydde något med sidofåra till Alsterån, som rinner genom samhället. Jag var nog inte så långt från sanningen.
I förbigående: Min hemort Ålem har två alternativa betydelser. Det betyder antingen långsträckt höjd eller ränna vattenföre. Jag röstar på det sistnämnda som det sannolikaste. För en himla massa år sedan pratade jag med Inger Hasgå vid institutionen för nordiska språk vid Lunds universitet i telefon. Hon sporde mig om jag visste varifrån Ålem kom. Jag genmälde att det antagligen betydde något med sidofåra till Alsterån, som rinner genom samhället. Jag var nog inte så långt från sanningen.
måndag 23 maj 2011
Film Pirates of the Caribbean. språk engelska, Bibeln
Häromdagen sände Fyran återigen Pirates of the Caribbean. Jag fluktade ånyo på filmen, ty den har en viss charm. Några saker log jag i mjugg åt. Jack Sparrows antagonister hade förvandlats till spökfigurer, enär de stulit en kista fylld med den spanske conquistadoren Cortes bortrövade aztekguld. Filmmakarna har lekt lite med historien. Efter att ha plundrat, rånat och mördat otaliga azteker i Mexiko fyllde Cortes 1523 ett skepp med allt guld han tillskansat sig . På väg till Spanien med bytet råkade skeppet ut för en italiensk kaparkapten vid namn Verrazano. Denne stod i den dåvarande franske kungen Frans 1:s tjänst och hade tillstånd att överfalla andra fartyg. Snopet kunde Cortes bara konstatera att någon snott guldet han själv snodde... Bytet i sig gjorde Frans 1 intresserad av Amerika, varvid han lät Verrazano utforska USA:s östkust. Därmed fick fransmännen fotfäste i den nya världen. Cortes dog så småningom utfattig i Spanien. Ett passande slut.
I filmen används uttrycket Davy Jones´locker tämligen ofta. Uttrycket har även den sin historia. Davy Jones´locker är en brittisk sjömansterm, som dök upp under 1700-talet. Davy Jones är havets onda ande och Davy Jones´locker betecknar sjömansgrav på havets botten. Förnamnet Davy sägs vara en förvanskning av det västindienengelska ordet duppy, vilket betyder djävul. På Bahamasöarna och i östvästindisk engelska sägs även jumbie. Duppy förefaller hämtat från västafrikanska tungomål. Två möjliga källspråk anges. I fantespråket finns ordet adope, apa med fruktansvärd styrka som kan döda tjugo män i ett svep. I kikangospråket finns glosan ndoki, trollkarl, svartmagiker. Förmodligen är duppy en sammansmältning av dessa två ord. Jones antas vara en förvanskning av Jona, en profet i Gamla testamentet. I Gamla testamentet anges Jona som en olycksfågel. Profeten bringar otur till alla han möter. Detta fick ett fartyg erfara. Profeten försökte fly från Gud, varvid fartyget drabbades av en hiskelig storm. Sjömännen på skeppet fick nog och slängde Jona i havet. Stormen lade sig omedelbart. I samma veva svalde en gigantisk fisk Jona, men firren blev magsjuk av att höra Jonas böner till Gud och spydde upp profeten efter ett antal dygn. Nåja, Jobs bok i Gamla testamentet är fängslande. Den ger definitivt inget trevlig beskrivning av profeter och israelitisk fromhet. Snarare tvärtom. Hur som haver, Man kan lära sig mycket när man väl börjar nosa i saker. Inte minst historia.
I filmen används uttrycket Davy Jones´locker tämligen ofta. Uttrycket har även den sin historia. Davy Jones´locker är en brittisk sjömansterm, som dök upp under 1700-talet. Davy Jones är havets onda ande och Davy Jones´locker betecknar sjömansgrav på havets botten. Förnamnet Davy sägs vara en förvanskning av det västindienengelska ordet duppy, vilket betyder djävul. På Bahamasöarna och i östvästindisk engelska sägs även jumbie. Duppy förefaller hämtat från västafrikanska tungomål. Två möjliga källspråk anges. I fantespråket finns ordet adope, apa med fruktansvärd styrka som kan döda tjugo män i ett svep. I kikangospråket finns glosan ndoki, trollkarl, svartmagiker. Förmodligen är duppy en sammansmältning av dessa två ord. Jones antas vara en förvanskning av Jona, en profet i Gamla testamentet. I Gamla testamentet anges Jona som en olycksfågel. Profeten bringar otur till alla han möter. Detta fick ett fartyg erfara. Profeten försökte fly från Gud, varvid fartyget drabbades av en hiskelig storm. Sjömännen på skeppet fick nog och slängde Jona i havet. Stormen lade sig omedelbart. I samma veva svalde en gigantisk fisk Jona, men firren blev magsjuk av att höra Jonas böner till Gud och spydde upp profeten efter ett antal dygn. Nåja, Jobs bok i Gamla testamentet är fängslande. Den ger definitivt inget trevlig beskrivning av profeter och israelitisk fromhet. Snarare tvärtom. Hur som haver, Man kan lära sig mycket när man väl börjar nosa i saker. Inte minst historia.
måndag 16 maj 2011
SAAB:s dödsryckningar
En av mina grannar är SAAB-älskare och åker en känslomässig berg- och dalbana just nu. Även jag håller tummarna men av ett annat skäl: Jag vill inte att folk ska förlora sina arbeten.Undertecknad önskar ingen ett liv i fattigdom och slaveri, vilket är fallet med a-kasseförsäkringen. Det åsido, ävenledes jag har fordom ägt en SAAB, en V4. Jag kan inte påstå att jag gillade bilen, men den tog mig dit jag skulle, vilket är gott nog.
Sälj Aset Annars Byt-tiden rymmer en anekdot. Vid det tillfället hade undertecknad precis påbörjat en kurs för arbetslösa i komvux regi. Klassen innehöll en jeppe, som sedan dess blivit en livslång polare. Anledningen till vänskapen var enkel: Det visade sig att vi var födda på samma dag, bortsett från årtalet. Kurren bodde dåförtiden i Blomstermåla, i just den trappuppgång jag en gång bott. Skillnaden var att jag hade en tvåa. Hanhuserade i en etta. Dessutom hade vi båda SAAB. Vår vänskap började och har hållit sig. Några tidevarv senare avhändade jag mig SAAB:en och införskaffade en Toyota i stället. Naturligtvis skaffade sig min polare också en Toyota, fast av en annan sort. Ett par år passerade ocj jag skrotade min japan. Med sorg i rösten meddelade jag min polare att det nu var dags för honom att stå på egna ben. " I och med arbetslösheten lär det nog dröja innan jag kan tjacka bil igen", yttrade jag. "Okej då", svarade min polare, varvid han genast pep i väg och köpte sig en Lamborghini. Gissa vem som plötsligt ville gå i vems fotspår...
Roligaste incidenten kom när han skulle visa upp Lamban. I de dagarna målade en firma ägd av en av mina kusiner om fasaderna på hyrsehusen i Ålem. Det gick inte att se ut, eftersom det hängde plastskynken utanför fönsterrutorna. Plötsligt ringde han mig från sin mobil. "Släng på kaffet. Jag är framme om fem minuter. Jag ska visa dig en sak." "Jag brassade fika precis nyss så det är bara att dyka upp", replikerade jag. Det gick fyra minuter. Plötsligt hörde jag en av målarna utanför skrika "den svänger in här!", vilket åtföljdes av ljudet av springande fötter på målarställningarna. Sekunderna efteråt plingade min polare på dörren. "Kom Stanley, jag ska visa dig vad jag köpt". Följde med ut. På gatan stod Lamborghinin, omringad av storögt gloende målare. En av dem gick fram till min polare, sträckte fram handen och sade: Jag bara måste hälsa på en kille som har en sådan bil! "Visst" svarade en förvånad polare och tryckte hans hand.
Till min skam har jag aldrig vågat sätta mig i den bilen. Undertecknad hyser en mild form av cellskräck. Det bör också nämnas att om jag någon gång skulle få byst med sjaber, lär jag lägga stålarna på en Aston Martin.
Den avfärdade ryssen i SAAB:S såpa har hävdat att regerngen vill att SAAB läggs ner. Jag tror honom. Maud Olofsson har gjort allt hon kan för att undvika hjälp till biltillverkaren. Skälet är att hon vill se ökad arbetslöshet. För några år sedan höll Centerpartiet stämma i Kalmar. Maud Olofsson sade rent ut i TV-kameror att vi inte "ska ha någon välfärd i Sverige, för nu ska vi tävla mot Indien och Kina!". Maud Olofssons ideal är hundratusentals tiggare på Sveriges gator. Centerpartiets ledare tror på fullaste allvar att vi ska få tilllbaka låglönejobb till Sverige om bara det finns tiggare vid varenda gathörn. Vad sägs om intelligensen hos personer som tror att Sverige kan få låglönejobb, när Kina kan ställa upp tjugo miljoner svältande mot Sveriges hundratusen?
Sälj Aset Annars Byt-tiden rymmer en anekdot. Vid det tillfället hade undertecknad precis påbörjat en kurs för arbetslösa i komvux regi. Klassen innehöll en jeppe, som sedan dess blivit en livslång polare. Anledningen till vänskapen var enkel: Det visade sig att vi var födda på samma dag, bortsett från årtalet. Kurren bodde dåförtiden i Blomstermåla, i just den trappuppgång jag en gång bott. Skillnaden var att jag hade en tvåa. Hanhuserade i en etta. Dessutom hade vi båda SAAB. Vår vänskap började och har hållit sig. Några tidevarv senare avhändade jag mig SAAB:en och införskaffade en Toyota i stället. Naturligtvis skaffade sig min polare också en Toyota, fast av en annan sort. Ett par år passerade ocj jag skrotade min japan. Med sorg i rösten meddelade jag min polare att det nu var dags för honom att stå på egna ben. " I och med arbetslösheten lär det nog dröja innan jag kan tjacka bil igen", yttrade jag. "Okej då", svarade min polare, varvid han genast pep i väg och köpte sig en Lamborghini. Gissa vem som plötsligt ville gå i vems fotspår...
Roligaste incidenten kom när han skulle visa upp Lamban. I de dagarna målade en firma ägd av en av mina kusiner om fasaderna på hyrsehusen i Ålem. Det gick inte att se ut, eftersom det hängde plastskynken utanför fönsterrutorna. Plötsligt ringde han mig från sin mobil. "Släng på kaffet. Jag är framme om fem minuter. Jag ska visa dig en sak." "Jag brassade fika precis nyss så det är bara att dyka upp", replikerade jag. Det gick fyra minuter. Plötsligt hörde jag en av målarna utanför skrika "den svänger in här!", vilket åtföljdes av ljudet av springande fötter på målarställningarna. Sekunderna efteråt plingade min polare på dörren. "Kom Stanley, jag ska visa dig vad jag köpt". Följde med ut. På gatan stod Lamborghinin, omringad av storögt gloende målare. En av dem gick fram till min polare, sträckte fram handen och sade: Jag bara måste hälsa på en kille som har en sådan bil! "Visst" svarade en förvånad polare och tryckte hans hand.
Till min skam har jag aldrig vågat sätta mig i den bilen. Undertecknad hyser en mild form av cellskräck. Det bör också nämnas att om jag någon gång skulle få byst med sjaber, lär jag lägga stålarna på en Aston Martin.
Den avfärdade ryssen i SAAB:S såpa har hävdat att regerngen vill att SAAB läggs ner. Jag tror honom. Maud Olofsson har gjort allt hon kan för att undvika hjälp till biltillverkaren. Skälet är att hon vill se ökad arbetslöshet. För några år sedan höll Centerpartiet stämma i Kalmar. Maud Olofsson sade rent ut i TV-kameror att vi inte "ska ha någon välfärd i Sverige, för nu ska vi tävla mot Indien och Kina!". Maud Olofssons ideal är hundratusentals tiggare på Sveriges gator. Centerpartiets ledare tror på fullaste allvar att vi ska få tilllbaka låglönejobb till Sverige om bara det finns tiggare vid varenda gathörn. Vad sägs om intelligensen hos personer som tror att Sverige kan få låglönejobb, när Kina kan ställa upp tjugo miljoner svältande mot Sveriges hundratusen?
Fotboll Europaligor Sverige
Helgen begynte bra. Lag jag håller nästan lika starkt på som mitt favoritlagbrukar undertecknad kalla halvpottslag. Mitt hallvpottsslag i England lyckades ta sig till Premier league. Favoritlaget United tog titeln.
I Skottland tog Glasgow Rangers guldet. Tyvärr nödgades jag se Celtic-Motherwell i går enär Kilmarnock_Rangers sändes på en kanal jag inte har. Gav mig dock tillfälle att heja på Motherwell för första gången i mitt liv. Å andra sidan, jag har ju fått se Rangers slå Celtic i Old Firm-derbyt och segra över Hamilton tidigare. En sak gör mig övertygad: Förvisso skulle Glasgowlagen egentligen behöva byta till det engelska ligasystemet för att utvecklas, men byter de land dör den skotska fotbollen. Skillnaderna mellan lagen i Skottland är förvisso enorma, men det är Glasgowlagen som genererar intresse och kassaflöde. Utan Rangers och Celtic dör skotsk ligafotboll. Jag kan dra en parallell till Wales. Landet har fyra lag i det engelska seriesystemet. Cardiff (också ett halvpottslag) och Swansea kvalar just nu för Premier league. Wrexham och Newport huserar längre ner i systemet. Är det någon som hört talas om den walesiska ligan? Precis. Så lär det gå om Glasgowlagen försvinner.
I Bundesliga mäktade Borussia Mönchengladbach med att ta kvalplatsen för att kunna hänga kvar. Halvpottslaget Wolfsburg klarade nedlfyttningshotet med en hårsmån. Pust än så länge.
I Sverige var det också lycka i begynnelsen. Hammarby spöade Västeråsgurkorna. Sedan vart det moll istället för dur. Hammarby Talanger torskade borta mot IFK Luleå. Fotbollssäsongen har inte varit någon sällhet för Hammarbylagen. Enda lattjo är rugbylaget. Hammarby TFF:s förlust gjorde att jag fick onda aningar beträffande hockeyfinalen mot Suomi. Som sagt, ju mindre som sägs om den, desto bättre.
I Skottland tog Glasgow Rangers guldet. Tyvärr nödgades jag se Celtic-Motherwell i går enär Kilmarnock_Rangers sändes på en kanal jag inte har. Gav mig dock tillfälle att heja på Motherwell för första gången i mitt liv. Å andra sidan, jag har ju fått se Rangers slå Celtic i Old Firm-derbyt och segra över Hamilton tidigare. En sak gör mig övertygad: Förvisso skulle Glasgowlagen egentligen behöva byta till det engelska ligasystemet för att utvecklas, men byter de land dör den skotska fotbollen. Skillnaderna mellan lagen i Skottland är förvisso enorma, men det är Glasgowlagen som genererar intresse och kassaflöde. Utan Rangers och Celtic dör skotsk ligafotboll. Jag kan dra en parallell till Wales. Landet har fyra lag i det engelska seriesystemet. Cardiff (också ett halvpottslag) och Swansea kvalar just nu för Premier league. Wrexham och Newport huserar längre ner i systemet. Är det någon som hört talas om den walesiska ligan? Precis. Så lär det gå om Glasgowlagen försvinner.
I Bundesliga mäktade Borussia Mönchengladbach med att ta kvalplatsen för att kunna hänga kvar. Halvpottslaget Wolfsburg klarade nedlfyttningshotet med en hårsmån. Pust än så länge.
I Sverige var det också lycka i begynnelsen. Hammarby spöade Västeråsgurkorna. Sedan vart det moll istället för dur. Hammarby Talanger torskade borta mot IFK Luleå. Fotbollssäsongen har inte varit någon sällhet för Hammarbylagen. Enda lattjo är rugbylaget. Hammarby TFF:s förlust gjorde att jag fick onda aningar beträffande hockeyfinalen mot Suomi. Som sagt, ju mindre som sägs om den, desto bättre.
VM ishockey
Med tanke på hur knackigt det har gått i början tar väl Tre kronor guld, tänkte undertecknad. Sveriges övriga guldturneringar härjade i baktankarna. Fotbollen hade trillat rätt väg i början av helgen och jag bänkade mig framför TV:n för att se finalen i hockeyn. Mot alla odds var jag nykter. Någonting inom mig sade att det inte skulle bli klang och jubel. Tyvärr hade känslorna rätt. Finländarna satte i gång sina anfall med rullningar från hemmasargen och Tre kronor hade inhet motmedel trots förvarning. Skam till sägandes svek jag de sista tio minuterna. När Finland slog in 3-1 bytte jag till fransk fotboll. Precis lagom för att se två fotbollsmål. Det är en sak att förlora mot norrbaggar i gruppspel, en helt annan att se finnarna ta guld i ishockey genom att besegra Sverige lättvindigt. Tur att jag ej var knall ty jag hade nog vrålat en del oanständiga saker. Finns bara en tröst: Ingenting blir historia så fort som idrott..Hur som haver, vi fick silver i alla fall. Det bestående minnet är kvarten mellan Kanada-Ryssland. Det var matchen med stort M i VM:et. Märkligt nog verkade det ryska landslaget endast intresserad av den matchen. Det åsido, ryssarnas kvittering till 1-1 var en de facto en klassiker liksom finske Granlunds krypskyttsmål mot ryssarna. Grabben kan bli riktigt stor. Önskar att någon av de mindre nationerna, exempelvis Schweiz eller Tyskland, lyckas ta någon medlaj någon gång. Först då kommer VM i ishockey kännas som ett verkligt världsmästerskap.
Östran helteckning
För några år sedan bodde en ung kvinna vid namn Emilie granne med mig. En dag berättade hon förvånat att Östran kommit gratis i brevlådan. " Tidningsutbäraren hade väl exemplar över" sade hon. Jag berättade att fenomenet kallas heltäckning. Tidningen går ut gratis till alla hushåll i kommunen just den dagen. Det är de många annonserna på Mönsteråssidan som betalar utdelningen. Då förstod hon. Tyvärr kommer Östran inte ha någon heltäckning den närmaste framtiden. De nya tryckpressarna klarar helt enkelt inte av att trycka upp den mängd exemplar som behövs. Förståeligt men lite synd. Heltäckningsnumren är för många arbetslösa och sjukskrivna enda möjligheten att få en morgontidning i brevlådan då och då. C´est la vie.
torsdag 12 maj 2011
TV: Emmerdale/ Hem till gården
En vän och bloggläsare är Jossan. Hon har haft två klagomål: Undertecknad skriver för sällan och hon vill att jag skriver om Hem till gården, eftersom hon är en fanatiker beträffande serien. Förstnämnda beror på att jag inte har dator. Därför kan det ta tid med inlägg. Beträffande det andra klagomålet lyder jag hennes vilja.
Jag är en obildad arbetargrabb, men när tillfällen så ges brukar jag följa samma rutiner som August Strindberg, bortsett från en sak. Strindberg tog alltid morgonpromenader. Mina morgnar startar med en kopp kaffe och en cigarett under fläkten...Efter taggen sätter jag mig vid skrivbordet och randar fram till tolvtiden. Vid det klockslaget börjar Emmerdale ( Hem till gården) sändas. Jag avbryter mitt skrivande och fluktar på tv-serien för att rensa tankarna. Serien är perfekt till att få hjärnan att koppla av.
Om man vill vara snäll, kan man säga att Emmerdale uppvisar vissa reminiscenser av litterära storverk. Tittarna har bland annat kunna följa sopåkarfamiljen Kings uppgång och fall. Det går att dra en parallell till Thomas Manns Buddenbrooks, Verfall einer Familie. Romanen handlar om en köpmannafamils dito. I TV-serien bestod Kings urpsrungligen av en patriark med tre vuxna söner. Patriarken och en son har försvunnit via envåldsamma dödar. En av de kvarstående är lillebrodern Carl. Denna broder har ett klassisk levnadsöde. Just han slog i hjäl patriarken. Jämför gärna med antikens Oedipus the king eller Oidipus, som vi säger i svenska. (Engelska språket föredrar latinska namn. På svenska använder vi oftast de grekiska. Undantaget är väl James Joyce bok Ulysses. I Sverige borde den fått hetat Odysseus.) Det åsido, i stället för att hamna bakom lås och bom för fadersmord har manusförfattarna låtit honom genomlida en antik tragedi, vilket visades i dagens avsnitt. Precis som Shakespeares Romeo och Juliet har Carl sin Chas Dingle. De älskar varandra men omständigheterna gör att de inte kan bli ett par. Carl gifter sig mot sin vilja med en annan kvinna och lider helvetets alla kval. De antika grekiska författarna hade lett igenkännande. Dock, bröllopet var vackert. Jag skulle inte tackat nej till ett dylikt bröllop med Sofi Fahrman, om hon bara varit ledig...Varför gillar jag att tira på serien? Den är en lättsam bagatell och har två charmiga krumelurer i form av Shadrach, som aldrig någonsin spottar i glaset och Eric Pollard, en engelsk motsvarighet till den amerikanske f.d affärsmannen Ivan Boersky. Det är tur att dessa två rolllkaraktärer är fiktiva. De är ganska obehagliga typer men lattjo att titta på. Ivan Boersky är tyvärr en livs levande person. Greed is right skrek han inför jublande ekonomistudenter i USA och strax efteråt greps han för otaliga insideraffärer. Vid arresterandet hette det plötsligt att Ivan led av en sjukdom...Favoritserier på TV är annars Dexter och Life on Mars.
Jag är en obildad arbetargrabb, men när tillfällen så ges brukar jag följa samma rutiner som August Strindberg, bortsett från en sak. Strindberg tog alltid morgonpromenader. Mina morgnar startar med en kopp kaffe och en cigarett under fläkten...Efter taggen sätter jag mig vid skrivbordet och randar fram till tolvtiden. Vid det klockslaget börjar Emmerdale ( Hem till gården) sändas. Jag avbryter mitt skrivande och fluktar på tv-serien för att rensa tankarna. Serien är perfekt till att få hjärnan att koppla av.
Om man vill vara snäll, kan man säga att Emmerdale uppvisar vissa reminiscenser av litterära storverk. Tittarna har bland annat kunna följa sopåkarfamiljen Kings uppgång och fall. Det går att dra en parallell till Thomas Manns Buddenbrooks, Verfall einer Familie. Romanen handlar om en köpmannafamils dito. I TV-serien bestod Kings urpsrungligen av en patriark med tre vuxna söner. Patriarken och en son har försvunnit via envåldsamma dödar. En av de kvarstående är lillebrodern Carl. Denna broder har ett klassisk levnadsöde. Just han slog i hjäl patriarken. Jämför gärna med antikens Oedipus the king eller Oidipus, som vi säger i svenska. (Engelska språket föredrar latinska namn. På svenska använder vi oftast de grekiska. Undantaget är väl James Joyce bok Ulysses. I Sverige borde den fått hetat Odysseus.) Det åsido, i stället för att hamna bakom lås och bom för fadersmord har manusförfattarna låtit honom genomlida en antik tragedi, vilket visades i dagens avsnitt. Precis som Shakespeares Romeo och Juliet har Carl sin Chas Dingle. De älskar varandra men omständigheterna gör att de inte kan bli ett par. Carl gifter sig mot sin vilja med en annan kvinna och lider helvetets alla kval. De antika grekiska författarna hade lett igenkännande. Dock, bröllopet var vackert. Jag skulle inte tackat nej till ett dylikt bröllop med Sofi Fahrman, om hon bara varit ledig...Varför gillar jag att tira på serien? Den är en lättsam bagatell och har två charmiga krumelurer i form av Shadrach, som aldrig någonsin spottar i glaset och Eric Pollard, en engelsk motsvarighet till den amerikanske f.d affärsmannen Ivan Boersky. Det är tur att dessa två rolllkaraktärer är fiktiva. De är ganska obehagliga typer men lattjo att titta på. Ivan Boersky är tyvärr en livs levande person. Greed is right skrek han inför jublande ekonomistudenter i USA och strax efteråt greps han för otaliga insideraffärer. Vid arresterandet hette det plötsligt att Ivan led av en sjukdom...Favoritserier på TV är annars Dexter och Life on Mars.
Räntegap banker
Räntan är det pris vi betalar på pengar. De ständiga höjningarna är ett plågoris. Vad som irriterar i sammanhanget är bland annat gapet i inånings- och utlåningsräntor hos storbankerna. Skillnaden är faktiskt oskäligt hög. Givetvis ska banker tjäna pengar. Via vinsterna kan de låna ut pengar till företag och personer, vilket förhoppningvisvis leder samhället framåt. Oskäliga vinster är en annan sak. Härförleden hade jag ett samtal med en bankman jag brukar prata med på orten. Räntan på ett sparkonto hos en storbank ligger på omkring 1, 25%. Priset som bankerna betalar för våra sparpengar täcker de facto inte ens inflationen. Varje krona som sätts in på ett sparkonto är en förlust! Jag kunde därvidlag inte låta bli att framföra att " i och med att jag är rökare är det ur ekonomisk vinkel smartare av mig att köpa ett paket cigaretter och stoppa dem under sängen. Till skillnad från sparpengarna så tappar cigaretterna i alla fall inte i värde...". Bankmannen höll leende med. Till saken hör att ett visst bolag på sitt Visa-kort ger 2,75% i ränta på innestående pengar. Frågan från mig var naturlig: Bortsett från lojalitet, vad finns det för mening för mig att spara pengar på ett konto där jag bara får 1,25 när jag kan få 2,75 från ett annat håll. Det täcker inflationen åtminstone. Det satt hårt inne, men bankmannen medgav till slut att det inte fanns något skäl. Nåja, min bank har varit lojal mot mig under alla år så jag är lojal tillbaka. Samtidigt kan det erkännas: sannolikheten att jag kan ha sparpengar är minimal. En 65% lön räcker knappt till överleva på. Därför svider räntehöjningarna för dem som har det sämst. Miljonärerna har fått skattesänkningar och klarar sig. Därvidlag drabbar räntehöjningarna fel människor.
Språk: Shetländska, nordiska språk, tyska
Olika världsvarianter av engelska är hörnstenen beträffande mina tungomålskunskaper. I själva verket är denna hörnsten orsaken till undertecknads språkliga ontogenesi. I från världsengelska började jag nosa på andra språk. En variant av engelska är den som talas på Shetlandsöarna. En vokabel fångade nyligen mitt intresse, nämligen ked. Ked beyder fårfästing. I orkneyengelska sägs keb och i nordöstengelska cade. Varför mitt intresse? Ganska enkelt: Ett annat ord för kedja i litterär svenska och finlandssvenska är just ked. Ked har även betydelsen utledsen led i Sydsverige. Jag har hört en del skåningar använda detta ord.
Shetländska ked har ett okänt ursprung. Så icke vårt ord kedja. Glosan plockades tidigt in i svenskan av våra förfäder. I fornsvenska dök det upp som kaedhia kaedhe, lånat från plattyska kede och ursprungligen från latin catena. Den tidiga ankomsten visar sig även i andra nordiska språk. Kedja heter kedja på isländska, keta på färöiska och kaede på danska. (Jag använder bokstaven d i stället för en viss isländsk bokstav). På tyska heter kedja Kette. Ursprunget samma som i svenskan: Medelhögtyska ketten, fornhögtyska ketina latin catena. Glosan visar vår tidiga kontakt med romarriket. Skånskans ked är väl kvar sedan den danska tiden, ty ked på danska betyder just trött på. Samma ord existerar i färöiskan. Keda betyder göra någon trött på och kedast betyder ha tråkigt. Förvisso är undertecknad blott en outbildad arbetargrabb, men jag gillar sådana här språkliga exkursioner.
Shetländska ked har ett okänt ursprung. Så icke vårt ord kedja. Glosan plockades tidigt in i svenskan av våra förfäder. I fornsvenska dök det upp som kaedhia kaedhe, lånat från plattyska kede och ursprungligen från latin catena. Den tidiga ankomsten visar sig även i andra nordiska språk. Kedja heter kedja på isländska, keta på färöiska och kaede på danska. (Jag använder bokstaven d i stället för en viss isländsk bokstav). På tyska heter kedja Kette. Ursprunget samma som i svenskan: Medelhögtyska ketten, fornhögtyska ketina latin catena. Glosan visar vår tidiga kontakt med romarriket. Skånskans ked är väl kvar sedan den danska tiden, ty ked på danska betyder just trött på. Samma ord existerar i färöiskan. Keda betyder göra någon trött på och kedast betyder ha tråkigt. Förvisso är undertecknad blott en outbildad arbetargrabb, men jag gillar sådana här språkliga exkursioner.
onsdag 11 maj 2011
Språk; Tjeckiska, schweizisk tyska, franska och svenska
Mina lingvistiska domäner är framför allt de germanska och keltiska språken. Övriga tungomål är från undertecknads sida fringisspråk eller blindtarmsspråk. I och med att språken finns, lär jag mig dem. Till vad nytta vet jag inte. Det kanske visar sig i framtiden. Ett av de senaste språken jag satt tänderna är tjeckiska. Ordet garsoniéra enrumslägenhet var lätt att lära. Jag bor i en dylik och i princip kunde jag glosan redan enär ordet finns i schweizisk tyska med stavningen Garconniére. Givetvis är det franskan som influerat de tvenne förstnämnda språken, Detta romanska låneord är jag inte så stor motständare till, eftersom ordet har i sitt ursprung i fornfranska gars grabb. Med största säkerhet är franska garcon pojke från början ett germanskt ord. Även svenska språket har franska låneord beträffande bostad. Till exempel har vi uttrycket pied-à-terre, vilket betyder mindre bostad på annan ort än hemorten. Jag är inte förtjust i ordet. Det hade varit bättre med ett inhemskt ord. Vi har också glosan etagevåning, som är en språklig krumelur. Etage kommer från franska étage, som i sin tur härstammar från latinets stare stå. Våning fanns redan i fornsvenskan som vaning, förmodligen lånat från plattyska woninge eller tyska Wohnung bostad. Etagevåning är därmed en hybrid. Etagevåning är ett sammansatt ord där förleden är romanskt och efterleden germansk. Jag kan inte låta bli att le en smula. Jag kan väl i förbifarten nämna att ord som våning, vän och van ur historisk synvinkel är intressanta, ty de är från början indoeuropeiska ord med släktingar i exempelvis sanskrit. Det får jag utreda vid ett annat tilfälle.
måndag 9 maj 2011
hembygdsförening utnyttjade fastrea privat
Oavsett vilket namn aktivitetsgarantin går under är det ett vederstyggligt påfund som aldrig borde införts. Så kallade arbetslösa dubbelarbetar för en halv lön och utnyttjas som slavarbetare. Jobbgarantin har som enda syfte att hindra människor från att få ett riktigt jobb. Missbrukandet av fastreor är legio. En hembygdsförening i kommunen har en fastrea, vars sysselsättning ska vara som vaktmästare åt föreningen. I dag tvangs fastrean att klippa gräsmattan på en föreningsmedlems privata tomt! Sedan när är det acceptabelt att att tvångsarbetare utnyttjas för privat bruk? Jag frågade fastrean varför han inte protesterade. Svaret blev att han inte tordes. Tyvärr lider han av "de arbetslösas syndrom". Man lär sig att hålla tyst och inte protestera för annars finns risken att man råkar illa ut. Jag tvivlar på att just denne fastrea skulle vara ett undantag. Det är också ett skräckexempel på hur arbetslösa utnyttjas.
språk - hindi, engelska, svenska
Ett av de många språk jag försöker förkovra mig är hindi. Det senaste glosan jag lärde mig var enkel att lägga på minnet. Ordet för flaska är bootal. Givetvis gick tankarna till engelskans bottle. Förmodligen har hindi lånat in ordet från engelskan. Ordet bottle har i sig ett intressant ursprung. Det dök upp i engelskan under trettonhundratalet och stammar från det fornfranska ordet boteille, som i sin tur kommer från medeltidslatin butticula liten bytta från senlatin buttis fat, bytta. Från engelskans bottle går tankarna osökt till svenskans butelj. Slutdelen jl avslöjar att butelj har samma ursprung från franskan som bottle, må vara att det svenska dialektordet butt, d.v.s rund träask kan spöka i sammanhanget. Detta är tjusningen med språkhistoria. Många vokabler cirkulerar genom allehanda språk under århundraden och visar på hur kommunikationslederna gått.
VM ishockey Sverige-Kanada
Vad kan man säga? Sveriges match mot Schweiz var ett veritabelt sömnpiller. Förvisso tänker jag knäcka några bira till kvällens match mot Kanada, men jag har en känsla av att Mårts vill torska med avsikt för att slippa möta Ryssland i kvartsfinalen. I och för sig förståeligt, men än så länge har inte ryssarna varit ett skräckinjagande lag i turneringen. Så icke heller Tre kronor tyvärr. Med det spel som visats upp blir det inte medalj. Dock det kanske tar sig nu när Tre kronor möter bättre motstånd.
fredag 6 maj 2011
Sverige och Libyen
Kan Sverige medverka till att få bort en odemokratisk tyrann från sin tron, bör vi ställa upp. Dock är jag väldigt ambivalent till en fortsatt insats av svenskt stridsflyg. Jag tänker framför allt på kostnaden. Två miljoner om dagen. Detta står skattebetalarna för. Hur många cancersjuka skulle inte kunnat få behålla sin sjukpenning i stället för att sakta svälta ihjäl på socialbidrag ? Är det rimligt att sjuka svenskar ska behöva leva i yttersta misär samtidigt som våra plan utför sighteeingturer i den libyska öknen ? Sverige får ju inte ingripa, såvida de inte först utsätts för angrepp. Alla dessa miljonärer som fått de utförsäkrades pengar i form av skattesänkningar, låt dem betala Sveriges insats. Det har de råd med.
VM ishockey
Trots att Viasat och hockeyförbundet försöker döda intresset för ishockey med alla sina reklamavbrott har de inte lyckats. Jag följer matcherna. Än så länge har det varit ett fascinerande mästerskap. Blåbären har visat framfötterna, må vara att de framträdande hockeynationerna uppvisar en märklig hybris. Sveriges Norgematch var inte rolig. Min granne var tvungen att gå ut och promenera i en timma för att bli av med ilskan. Förståeligt, även om Tre kronor skärpt till sig nu. Är ändock av Norge, Danmark och faktiskt Slovenien, som kämpat bra. Till skillnad från ryssarna har de visat vad landslagsdräkten handlar om: Det ska vara och är en ära att spela för sitt land och då ska man göra sitt yttersta. Tycker egentligen synd om Bykov, som verkar ha fått semesterfirare på halsen i stället för hockeyproffs. Ska bli intressant att föllja utgången.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)