Olika världsvarianter av engelska är hörnstenen beträffande mina tungomålskunskaper. I själva verket är denna hörnsten orsaken till undertecknads språkliga ontogenesi. I från världsengelska började jag nosa på andra språk. En variant av engelska är den som talas på Shetlandsöarna. En vokabel fångade nyligen mitt intresse, nämligen ked. Ked beyder fårfästing. I orkneyengelska sägs keb och i nordöstengelska cade. Varför mitt intresse? Ganska enkelt: Ett annat ord för kedja i litterär svenska och finlandssvenska är just ked. Ked har även betydelsen utledsen led i Sydsverige. Jag har hört en del skåningar använda detta ord.
Shetländska ked har ett okänt ursprung. Så icke vårt ord kedja. Glosan plockades tidigt in i svenskan av våra förfäder. I fornsvenska dök det upp som kaedhia kaedhe, lånat från plattyska kede och ursprungligen från latin catena. Den tidiga ankomsten visar sig även i andra nordiska språk. Kedja heter kedja på isländska, keta på färöiska och kaede på danska. (Jag använder bokstaven d i stället för en viss isländsk bokstav). På tyska heter kedja Kette. Ursprunget samma som i svenskan: Medelhögtyska ketten, fornhögtyska ketina latin catena. Glosan visar vår tidiga kontakt med romarriket. Skånskans ked är väl kvar sedan den danska tiden, ty ked på danska betyder just trött på. Samma ord existerar i färöiskan. Keda betyder göra någon trött på och kedast betyder ha tråkigt. Förvisso är undertecknad blott en outbildad arbetargrabb, men jag gillar sådana här språkliga exkursioner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar