Språk; Tjeckiska, schweizisk tyska, franska och svenska

Mina lingvistiska domäner är framför allt de germanska och keltiska språken. Övriga tungomål är från undertecknads sida fringisspråk eller blindtarmsspråk. I och med att språken finns, lär jag mig dem. Till vad nytta vet jag inte. Det kanske visar sig i framtiden. Ett av de senaste språken jag satt tänderna är tjeckiska. Ordet garsoniéra enrumslägenhet var lätt att lära. Jag bor i en dylik och i princip kunde jag glosan redan enär ordet finns i schweizisk tyska med stavningen Garconniére. Givetvis är det franskan som influerat de tvenne förstnämnda språken, Detta romanska låneord är jag inte så stor motständare till, eftersom ordet har i sitt ursprung i fornfranska gars grabb. Med största säkerhet är franska garcon pojke från början ett germanskt ord. Även svenska språket har franska låneord beträffande bostad. Till exempel har vi uttrycket pied-à-terre, vilket betyder mindre bostad på annan ort än hemorten. Jag är inte förtjust i ordet. Det hade varit bättre med ett inhemskt ord. Vi har också glosan etagevåning, som är en språklig krumelur. Etage kommer från franska étage, som i sin tur härstammar från latinets stare stå. Våning fanns redan i fornsvenskan som vaning, förmodligen lånat från plattyska woninge eller tyska Wohnung bostad. Etagevåning är därmed en hybrid. Etagevåning är ett sammansatt ord där förleden är romanskt och efterleden germansk. Jag kan inte låta bli att le en smula. Jag kan väl i förbifarten nämna att ord som våning, vän och van ur historisk synvinkel är intressanta, ty de är från början indoeuropeiska ord med släktingar i exempelvis sanskrit. Det får jag utreda vid ett annat tilfälle.