måndag 16 maj 2011
VM ishockey
Med tanke på hur knackigt det har gått i början tar väl Tre kronor guld, tänkte undertecknad. Sveriges övriga guldturneringar härjade i baktankarna. Fotbollen hade trillat rätt väg i början av helgen och jag bänkade mig framför TV:n för att se finalen i hockeyn. Mot alla odds var jag nykter. Någonting inom mig sade att det inte skulle bli klang och jubel. Tyvärr hade känslorna rätt. Finländarna satte i gång sina anfall med rullningar från hemmasargen och Tre kronor hade inhet motmedel trots förvarning. Skam till sägandes svek jag de sista tio minuterna. När Finland slog in 3-1 bytte jag till fransk fotboll. Precis lagom för att se två fotbollsmål. Det är en sak att förlora mot norrbaggar i gruppspel, en helt annan att se finnarna ta guld i ishockey genom att besegra Sverige lättvindigt. Tur att jag ej var knall ty jag hade nog vrålat en del oanständiga saker. Finns bara en tröst: Ingenting blir historia så fort som idrott..Hur som haver, vi fick silver i alla fall. Det bestående minnet är kvarten mellan Kanada-Ryssland. Det var matchen med stort M i VM:et. Märkligt nog verkade det ryska landslaget endast intresserad av den matchen. Det åsido, ryssarnas kvittering till 1-1 var en de facto en klassiker liksom finske Granlunds krypskyttsmål mot ryssarna. Grabben kan bli riktigt stor. Önskar att någon av de mindre nationerna, exempelvis Schweiz eller Tyskland, lyckas ta någon medlaj någon gång. Först då kommer VM i ishockey kännas som ett verkligt världsmästerskap.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar