En vän och bloggläsare är Jossan. Hon har haft två klagomål: Undertecknad skriver för sällan och hon vill att jag skriver om Hem till gården, eftersom hon är en fanatiker beträffande serien. Förstnämnda beror på att jag inte har dator. Därför kan det ta tid med inlägg. Beträffande det andra klagomålet lyder jag hennes vilja.
Jag är en obildad arbetargrabb, men när tillfällen så ges brukar jag följa samma rutiner som August Strindberg, bortsett från en sak. Strindberg tog alltid morgonpromenader. Mina morgnar startar med en kopp kaffe och en cigarett under fläkten...Efter taggen sätter jag mig vid skrivbordet och randar fram till tolvtiden. Vid det klockslaget börjar Emmerdale ( Hem till gården) sändas. Jag avbryter mitt skrivande och fluktar på tv-serien för att rensa tankarna. Serien är perfekt till att få hjärnan att koppla av.
Om man vill vara snäll, kan man säga att Emmerdale uppvisar vissa reminiscenser av litterära storverk. Tittarna har bland annat kunna följa sopåkarfamiljen Kings uppgång och fall. Det går att dra en parallell till Thomas Manns Buddenbrooks, Verfall einer Familie. Romanen handlar om en köpmannafamils dito. I TV-serien bestod Kings urpsrungligen av en patriark med tre vuxna söner. Patriarken och en son har försvunnit via envåldsamma dödar. En av de kvarstående är lillebrodern Carl. Denna broder har ett klassisk levnadsöde. Just han slog i hjäl patriarken. Jämför gärna med antikens Oedipus the king eller Oidipus, som vi säger i svenska. (Engelska språket föredrar latinska namn. På svenska använder vi oftast de grekiska. Undantaget är väl James Joyce bok Ulysses. I Sverige borde den fått hetat Odysseus.) Det åsido, i stället för att hamna bakom lås och bom för fadersmord har manusförfattarna låtit honom genomlida en antik tragedi, vilket visades i dagens avsnitt. Precis som Shakespeares Romeo och Juliet har Carl sin Chas Dingle. De älskar varandra men omständigheterna gör att de inte kan bli ett par. Carl gifter sig mot sin vilja med en annan kvinna och lider helvetets alla kval. De antika grekiska författarna hade lett igenkännande. Dock, bröllopet var vackert. Jag skulle inte tackat nej till ett dylikt bröllop med Sofi Fahrman, om hon bara varit ledig...Varför gillar jag att tira på serien? Den är en lättsam bagatell och har två charmiga krumelurer i form av Shadrach, som aldrig någonsin spottar i glaset och Eric Pollard, en engelsk motsvarighet till den amerikanske f.d affärsmannen Ivan Boersky. Det är tur att dessa två rolllkaraktärer är fiktiva. De är ganska obehagliga typer men lattjo att titta på. Ivan Boersky är tyvärr en livs levande person. Greed is right skrek han inför jublande ekonomistudenter i USA och strax efteråt greps han för otaliga insideraffärer. Vid arresterandet hette det plötsligt att Ivan led av en sjukdom...Favoritserier på TV är annars Dexter och Life on Mars.
Vad kul med ett blogginlägg om Hem till gården och dessutom med intressanta kopplingar till viss litteratur. Sådant har jag aldrig funderat över förut, men det är helt klart intressant. Jag tycker också att Pollard är en härlig karaktär, nuförtiden även en av seriens bästa! Eftersom det är min favoritserie, måste jag ju bara påpeka att bröderna King var fyra stycken.
SvaraRaderaEn eventuell drös med språkliga fel i min kommentar bjuder jag på. Ge katten en puss från oss.