SAAB:s dödsryckningar

En av mina grannar är SAAB-älskare och åker en känslomässig berg- och dalbana just nu. Även jag håller tummarna men av ett annat skäl: Jag vill inte att folk ska förlora sina arbeten.Undertecknad önskar ingen ett liv i fattigdom och slaveri, vilket är fallet med a-kasseförsäkringen. Det åsido, ävenledes jag har fordom ägt en SAAB, en V4. Jag kan inte påstå att jag gillade bilen, men den tog mig dit jag skulle, vilket är gott nog.
 Sälj Aset Annars Byt-tiden rymmer en anekdot. Vid det tillfället hade undertecknad precis påbörjat en kurs för arbetslösa i komvux regi. Klassen innehöll en jeppe, som sedan dess blivit en livslång polare. Anledningen till vänskapen var enkel: Det visade sig att vi var födda på samma dag, bortsett från årtalet. Kurren bodde dåförtiden i Blomstermåla, i just den trappuppgång jag en gång bott. Skillnaden var att jag hade en tvåa. Hanhuserade i en etta. Dessutom hade vi båda SAAB. Vår vänskap började och har hållit sig. Några tidevarv senare avhändade jag mig SAAB:en och införskaffade en Toyota i stället. Naturligtvis skaffade sig min polare också en Toyota, fast av en annan sort. Ett par år passerade ocj jag skrotade min japan. Med sorg i rösten meddelade jag min polare att det nu var dags för honom att stå på egna ben. " I och med arbetslösheten lär det nog dröja innan jag kan tjacka bil igen", yttrade jag. "Okej då", svarade min polare, varvid han genast pep i väg och köpte sig en Lamborghini. Gissa vem som plötsligt ville gå i vems fotspår...
  Roligaste incidenten kom när han skulle visa upp Lamban. I de dagarna målade en firma ägd av en av mina kusiner om fasaderna på hyrsehusen i Ålem. Det gick inte att se ut, eftersom det hängde plastskynken utanför fönsterrutorna. Plötsligt ringde han mig från sin mobil. "Släng på kaffet. Jag är framme om fem minuter. Jag ska visa dig en sak." "Jag brassade fika precis nyss så det är bara att dyka upp", replikerade jag. Det gick fyra minuter. Plötsligt hörde jag en av målarna utanför skrika "den svänger in här!", vilket åtföljdes av ljudet av springande fötter på målarställningarna. Sekunderna efteråt plingade min polare på dörren. "Kom Stanley, jag ska visa dig vad jag köpt". Följde med ut. På gatan stod Lamborghinin, omringad av storögt gloende målare. En av dem gick fram till min polare, sträckte fram handen och sade: Jag bara måste hälsa på en kille som har en sådan bil! "Visst" svarade en förvånad polare och tryckte hans hand.
  Till min skam har jag aldrig vågat sätta mig i den bilen. Undertecknad hyser en mild form av cellskräck. Det bör också nämnas att om jag någon gång skulle få byst med sjaber, lär jag lägga stålarna på en Aston Martin.
  Den avfärdade ryssen i SAAB:S såpa har hävdat att regerngen vill att SAAB läggs ner. Jag tror honom. Maud Olofsson har gjort allt hon kan för att undvika hjälp till biltillverkaren. Skälet är att hon vill se ökad arbetslöshet. För några år sedan höll Centerpartiet stämma i Kalmar. Maud Olofsson sade rent ut i TV-kameror att vi inte "ska ha någon välfärd i Sverige, för nu ska vi tävla mot Indien och Kina!". Maud Olofssons ideal är hundratusentals tiggare på Sveriges gator. Centerpartiets ledare tror på fullaste allvar att vi ska få tilllbaka låglönejobb till Sverige om bara det finns tiggare vid varenda gathörn. Vad sägs om intelligensen hos personer som tror att Sverige kan få låglönejobb, när Kina kan ställa upp tjugo miljoner svältande mot Sveriges hundratusen?